"We have three black guys in Sweden, one of them is called Mogge Ssaruwagi" - Fredrik Wikingsson
Vad fan har hänt?
Gick Darin-bubblan upp i rök?
Kvällens Idol-show innehöll en massa stuprörsbyxor, Lenny-Kravitz-poser, punkfrisyrer och luktade mer rock än vissa kvällar på Debaser.
Mellan rock-skriken blev man serverad Felicias lugna&härliga sommarpop, något som behövs såhär i höstmörkret.
Även idol-solen har ju sina fläckar.
Asså...den där Johan vette sjutton vad man ska säga om.
Han är ju en hygglig sångare, och kan säkert svänga till om han bara försöker...men kom igen, mannen...när alla andra sjunger Creed, No Doubt eller Robbie så kontrar du med: Brian McFadden, och påstår att han är din Idol.
Det är ju som att försöka vinna ett världskrig med fruktkniv.
Men over-all var det läbbigt bra ikväll...och det känns som om det knappast kan bli sämre ändå.
Ska fira med att tvätta bilen imorron!
Varför är det ingen som sjungit Mando Diaos "Sweet Jesus" från God-Knows-singeln.
Den är ju hur bra som helst!
Gick Darin-bubblan upp i rök?
Kvällens Idol-show innehöll en massa stuprörsbyxor, Lenny-Kravitz-poser, punkfrisyrer och luktade mer rock än vissa kvällar på Debaser.
Mellan rock-skriken blev man serverad Felicias lugna&härliga sommarpop, något som behövs såhär i höstmörkret.
Även idol-solen har ju sina fläckar.
Asså...den där Johan vette sjutton vad man ska säga om.
Han är ju en hygglig sångare, och kan säkert svänga till om han bara försöker...men kom igen, mannen...när alla andra sjunger Creed, No Doubt eller Robbie så kontrar du med: Brian McFadden, och påstår att han är din Idol.
Det är ju som att försöka vinna ett världskrig med fruktkniv.
Men over-all var det läbbigt bra ikväll...och det känns som om det knappast kan bli sämre ändå.
Ska fira med att tvätta bilen imorron!
Varför är det ingen som sjungit Mando Diaos "Sweet Jesus" från God-Knows-singeln.
Den är ju hur bra som helst!
Skåda Felicia - ett väldigt roligt skämt om man kan en del om tjeckiska bilar
Felicia är tjejversionen av Felix.
Felix är latin och betyder lycklig.
Både Felicia och Felix har namnsdag den 14 januari.
Bland de mer kända Felicia kan nämnas...tja...Idol-tjejen och den tjeckiska Skoda-modellen (Skoda ingår numera i Volkswagen-koncernen).
Enligt metro idag ska Felicia ikväll sjunga "Put Your Records On" som är en låt av Corinne Bailey Rae.
Corinne Bailey föddes 26 februari 1979 i Storbritannien.
Hennes debutskiva släpptes omkring hennes 27-årsdag, i år alltså.
När hon var runt 15 bildade hon och några väninnor ett band som de kallade "Helen".
De spelade väldigt Zeppelin-inspirerat.
För några år sen började hon plugga på universitet och jobbade då på en jazzklubb vissa kvällar.
Emellanåt fick hon spela med bandet på scen där, och då träffade hon sin nuvarande man Jason Rae som spelade saxofon där.
2004 började hon jobba med samme man som satt Craig David på världskartan, och det ledde till att hon fick släppa sin debutsingel i november 2005.
Albumet "Corrine Bailey Rae" som bara månader senare.
Personligen tycker jag Corinne gjort en av årets bästa låtar.
Den är finstämd, glad och somrig.
Kombinerat med Idol-Felicia kan detta bli hur bra som helst.
Veckans babe är hunden Wilma, som är setterrasens svar på Mischa Barton - trådsmal, men ack så vacker.
Dagens låt är Johnossis "Risky Business 1".
Missa INTE:
Idol - 20.00, TV4
Musikbyrån live (Håkan Hellström) - 21.30, SVT2
Felix är latin och betyder lycklig.
Både Felicia och Felix har namnsdag den 14 januari.
Bland de mer kända Felicia kan nämnas...tja...Idol-tjejen och den tjeckiska Skoda-modellen (Skoda ingår numera i Volkswagen-koncernen).
Enligt metro idag ska Felicia ikväll sjunga "Put Your Records On" som är en låt av Corinne Bailey Rae.
Corinne Bailey föddes 26 februari 1979 i Storbritannien.
Hennes debutskiva släpptes omkring hennes 27-årsdag, i år alltså.
När hon var runt 15 bildade hon och några väninnor ett band som de kallade "Helen".
De spelade väldigt Zeppelin-inspirerat.
För några år sen började hon plugga på universitet och jobbade då på en jazzklubb vissa kvällar.
Emellanåt fick hon spela med bandet på scen där, och då träffade hon sin nuvarande man Jason Rae som spelade saxofon där.
2004 började hon jobba med samme man som satt Craig David på världskartan, och det ledde till att hon fick släppa sin debutsingel i november 2005.
Albumet "Corrine Bailey Rae" som bara månader senare.
Personligen tycker jag Corinne gjort en av årets bästa låtar.
Den är finstämd, glad och somrig.
Kombinerat med Idol-Felicia kan detta bli hur bra som helst.
Veckans babe är hunden Wilma, som är setterrasens svar på Mischa Barton - trådsmal, men ack så vacker.
Dagens låt är Johnossis "Risky Business 1".
Missa INTE:
Idol - 20.00, TV4
Musikbyrån live (Håkan Hellström) - 21.30, SVT2
En sång för alla dom...
Häromkvällen spelade delar av Sälengänget en omgång "Så det kan låta!", en brädspelsversion av SVT-programmet (som nu TV3 gjort en rip-off på).
Skillnaden är namnet, den musikaliska begåvningen hos gästerna och att spelet inte avslutas med "sov gott, mamma!".
Hur som helst kom frågan upp om en ramsa kan räknas som sång.
I egenskap av att vara den Sälengängare med flest högskolepoäng i matematik (20 hittils, kan bli 30 om en månad) så är det väl lämpligt att jag sköter definitionerna.
Enligt de flesta källor är en sång "en relativt kort musikalisk komposition avsedd för (mänsklig) röst".
Någon tidsbegränsing finns alltså inte.
Men enligt Wikipedia är "snapsvisa", "punschvisa" och "dryckesvisa" olika former av sång, och de flesta jag känner till är ju rätt så korta (ex. finsk snapsvisa: "inte nu...men nu!").
Så tidsmässigt är gränsen hårfin.
Det som ramsan faller på att lyriken, eftersom ramsor oftast har texter som "snipp, snapp, snut, så var sagan slut" eller "hokus, pokus, filliokus" medan kortare sånger oftast har någon form av handling och ibland är något mer dramatiska än "abra, kadabra", som egentligen inte säger ett jota.
Men man kan ju då fundera över hur det är mer s.k. hejar-ramsor.
"Stefan Batan är en hora, hora, hora, hora" (som visserligen gör allt annat än heja) har ju lite mer handling, eftersom den förtäljer om Steffes lättillgänglighet.
Dock är det ingen sång, eftersom en sång skulle varit i stil med "Stefan Batan är en hora, hora, hora, hora. Men hade han spelat i vårt lag hade vi skrikit om att aldrig förlora. Nu styrs han av pengar och av sämsta laget i stan, istället för att stå på det vinnande lagets plan" som utvecklar lite mer om just varför Steffe är en hora, samtidigt som det finns en viktig sensmoral - att man ska aldrig låta pengarna bestämma.
För den som nu sitter och vill komma med en smart comeback mot att Djurgården skulle vara sämst i stan, så vill jag bara förtydliga att Djurgården alltså är herrfotbollsallsvenskans sämsta Stockholmslag, resultatmässigt.
I exempelvis damfotbollen är Djurgården ett av de bättre, och inom herrarnas hockey är Djurgården bäst i stan.
Och nu när jag ändå är inne på fotbollsspåret kan jag berätta en historia om bland det mest nördiga som finns.
Hattrick.org är ett internetcommunity om/med/för fotboll och fotbollsälskare.
Idén är busenkel, en massa fotbollsnördar (utan att få Hurricane Schyman över mig hoppas jag få sagt att det är mestadels pojkar) har varsitt lag som de är managers för.
Varje söndag spelar man seriematcher och varje onsdag är det cupmatcher.
Är man lite småsopig åker man ur cupen första veckan och då ägnar man onsdagarna åt träningsmatcher.
Idag är en sådan onsdag.
Fittans kompis flaggskepp FC Rubarth möter Fittans Jockes AIK.
Det ska bli spännande!
På ett mer hockeybaserat plan (herrhockey) vill jag berätta att Modo slog Djurgården med 4-2 igår.
Inte för att det spelar någon som helst jävla roll eftersom de kommer mötas minst 3 gånger till.
Men ska man prata många möten kan man prata Modo-Luleå.
Det brukar börja med två träningsmatcher på försäsongen, 6 möten i serien (där det kallas Norrlands-derby trots att det är 40 mil mellan städerna) och sen blir det 5,6 eller 7 slutspelsmöte (beroende på hur SHL-jävlarna fått för sig att slutspelet ska se ut den här gången då).
Modo är också ett lag som brukar få stryk mot lag som Brynäs och Malmö och sedan vinna mot Färjestad och Frölunda.
Varje serie slutar de mellan 5:e och 8:e plats och får möta Luleå i första slutspelsomgången som de vinner med 4-3.
Sen möter de ett skitsvårt lag och får oftast däng med 4-2, men ibland vinner de med 4-3 och torskar istället finalserien med 4-0, om de nu inte är bäst i Sverige, då förlorar de med 3-4.
Den sanna spelarglädjen för oss vanliga kommer med hockeyspelen.
Även om NHL98-NHL05 varit förbaskat bra (har inte testat 06 eller 07) så är fortfarande det gamla klassiska STIGA-hockeyspelet bäst.
Hur många gånger jag spelat pappas gamla vetefasen (ett gammal 70-talsspel där lagen är Sverige mot ärkemoståndaren Sovjet), men det är ungefär lika många gånger som mitt eget spel använts (Sverige-Finland...som av den fantasifulle kan tolkas som Färjestad-Leksand).
Datorspel slår det helt enkelt inte.
Dramat är samtidigt hetare än den verkliga serien någonsin kan bli.
Det finns inga hemma- eller bortaplaner, inga patetiska comhem-kommentatorer, inga slutspel som involverar 12-27 matcher beroende på resultat.
Enda regeln: först till 10 mål vinner.
Nu ska jag ladda hem NHL 07 och lyssna på "Welcome Home, Luc Robitaille" för 50-11:e gången.
Skillnaden är namnet, den musikaliska begåvningen hos gästerna och att spelet inte avslutas med "sov gott, mamma!".
Hur som helst kom frågan upp om en ramsa kan räknas som sång.
I egenskap av att vara den Sälengängare med flest högskolepoäng i matematik (20 hittils, kan bli 30 om en månad) så är det väl lämpligt att jag sköter definitionerna.
Enligt de flesta källor är en sång "en relativt kort musikalisk komposition avsedd för (mänsklig) röst".
Någon tidsbegränsing finns alltså inte.
Men enligt Wikipedia är "snapsvisa", "punschvisa" och "dryckesvisa" olika former av sång, och de flesta jag känner till är ju rätt så korta (ex. finsk snapsvisa: "inte nu...men nu!").
Så tidsmässigt är gränsen hårfin.
Det som ramsan faller på att lyriken, eftersom ramsor oftast har texter som "snipp, snapp, snut, så var sagan slut" eller "hokus, pokus, filliokus" medan kortare sånger oftast har någon form av handling och ibland är något mer dramatiska än "abra, kadabra", som egentligen inte säger ett jota.
Men man kan ju då fundera över hur det är mer s.k. hejar-ramsor.
"Stefan Batan är en hora, hora, hora, hora" (som visserligen gör allt annat än heja) har ju lite mer handling, eftersom den förtäljer om Steffes lättillgänglighet.
Dock är det ingen sång, eftersom en sång skulle varit i stil med "Stefan Batan är en hora, hora, hora, hora. Men hade han spelat i vårt lag hade vi skrikit om att aldrig förlora. Nu styrs han av pengar och av sämsta laget i stan, istället för att stå på det vinnande lagets plan" som utvecklar lite mer om just varför Steffe är en hora, samtidigt som det finns en viktig sensmoral - att man ska aldrig låta pengarna bestämma.
För den som nu sitter och vill komma med en smart comeback mot att Djurgården skulle vara sämst i stan, så vill jag bara förtydliga att Djurgården alltså är herrfotbollsallsvenskans sämsta Stockholmslag, resultatmässigt.
I exempelvis damfotbollen är Djurgården ett av de bättre, och inom herrarnas hockey är Djurgården bäst i stan.
Och nu när jag ändå är inne på fotbollsspåret kan jag berätta en historia om bland det mest nördiga som finns.
Hattrick.org är ett internetcommunity om/med/för fotboll och fotbollsälskare.
Idén är busenkel, en massa fotbollsnördar (utan att få Hurricane Schyman över mig hoppas jag få sagt att det är mestadels pojkar) har varsitt lag som de är managers för.
Varje söndag spelar man seriematcher och varje onsdag är det cupmatcher.
Är man lite småsopig åker man ur cupen första veckan och då ägnar man onsdagarna åt träningsmatcher.
Idag är en sådan onsdag.
Fittans kompis flaggskepp FC Rubarth möter Fittans Jockes AIK.
Det ska bli spännande!
På ett mer hockeybaserat plan (herrhockey) vill jag berätta att Modo slog Djurgården med 4-2 igår.
Inte för att det spelar någon som helst jävla roll eftersom de kommer mötas minst 3 gånger till.
Men ska man prata många möten kan man prata Modo-Luleå.
Det brukar börja med två träningsmatcher på försäsongen, 6 möten i serien (där det kallas Norrlands-derby trots att det är 40 mil mellan städerna) och sen blir det 5,6 eller 7 slutspelsmöte (beroende på hur SHL-jävlarna fått för sig att slutspelet ska se ut den här gången då).
Modo är också ett lag som brukar få stryk mot lag som Brynäs och Malmö och sedan vinna mot Färjestad och Frölunda.
Varje serie slutar de mellan 5:e och 8:e plats och får möta Luleå i första slutspelsomgången som de vinner med 4-3.
Sen möter de ett skitsvårt lag och får oftast däng med 4-2, men ibland vinner de med 4-3 och torskar istället finalserien med 4-0, om de nu inte är bäst i Sverige, då förlorar de med 3-4.
Den sanna spelarglädjen för oss vanliga kommer med hockeyspelen.
Även om NHL98-NHL05 varit förbaskat bra (har inte testat 06 eller 07) så är fortfarande det gamla klassiska STIGA-hockeyspelet bäst.
Hur många gånger jag spelat pappas gamla vetefasen (ett gammal 70-talsspel där lagen är Sverige mot ärkemoståndaren Sovjet), men det är ungefär lika många gånger som mitt eget spel använts (Sverige-Finland...som av den fantasifulle kan tolkas som Färjestad-Leksand).
Datorspel slår det helt enkelt inte.
Dramat är samtidigt hetare än den verkliga serien någonsin kan bli.
Det finns inga hemma- eller bortaplaner, inga patetiska comhem-kommentatorer, inga slutspel som involverar 12-27 matcher beroende på resultat.
Enda regeln: först till 10 mål vinner.
Nu ska jag ladda hem NHL 07 och lyssna på "Welcome Home, Luc Robitaille" för 50-11:e gången.
Skalärprodukter, Euklidiska rum, oändligtdimensionella rum, och andra saker som är bra att tänka på när man lagar havregrynsgröt
Ikväll är det 100 höjdare.
Mina höjdare idag är:
1. Fått CSN-pengar
2. Fått Mecenat-kort, och fri frakt på CDON
3. Laddat hem Tracks 20 år, en 8CD-box med Ballad/Dance/Pop/Rock-hits från 1984 till 2004
4. Insett att Johnossi kommer spela på DB Medis den 4 november (Hooraaaaaayyyy!!!) och mailat Ebba om hon vill med...det var ju trots allt hon som fick mig in på Johnossi-spåret.
5. Ätit underbar lasagne
6. Träffat Bea, NV-bandets gamla trummis, på X-bussen (hon går samma linje som Fittan&Fittans kompis fd. amigo Ebba Hultkvist)
7. Fått en ny tele-sladd som INTE glappar
8. Gått med i det betyktade reklamspexet (den grupp studenter som har hjärnor med fantasier sjukare än sjukast)
Det är svårt att vara sur en dag som denna.
Om bara OC kunde börja nån gång igen vore jag uppe bland molnen.
Mina höjdare idag är:
1. Fått CSN-pengar
2. Fått Mecenat-kort, och fri frakt på CDON
3. Laddat hem Tracks 20 år, en 8CD-box med Ballad/Dance/Pop/Rock-hits från 1984 till 2004
4. Insett att Johnossi kommer spela på DB Medis den 4 november (Hooraaaaaayyyy!!!) och mailat Ebba om hon vill med...det var ju trots allt hon som fick mig in på Johnossi-spåret.
5. Ätit underbar lasagne
6. Träffat Bea, NV-bandets gamla trummis, på X-bussen (hon går samma linje som Fittan&Fittans kompis fd. amigo Ebba Hultkvist)
7. Fått en ny tele-sladd som INTE glappar
8. Gått med i det betyktade reklamspexet (den grupp studenter som har hjärnor med fantasier sjukare än sjukast)
Det är svårt att vara sur en dag som denna.
Om bara OC kunde börja nån gång igen vore jag uppe bland molnen.
Alternativ-David och medborgarna
Den intresserade kan gå in på sr.se/p3.
Förutom att man kan rösta Mando Diao på Tracks så kan man också lyssna på en 2 timmars konsert med Robbie Williams från Wien den 19 augusti (alternativt väljer man att lyssna på en Darin-konsert...men det känns lite osannolikt).
Ikväll sänder samma kanal (P3) ett program om Sugarplum Fairy mellan 20 och 21.
Just klingar Death Cabs "Plans" ur högtalarna.
Det är lite sånt som gäller nu: Death Cab, Coldplay, Tiger Lou.
Såg en konsert med Red Hot som jag spelat in igår.
Det är märkligt och fantastiskt hur musiken är så vansinnigt enkel, utan att någonsin kännas ihålig.
Inga synthar, inga bakgrundsprogrammeringar...bara en trummis, en basist och en gitarrist.
Få gitarrister kan få en gitarr att låta som en hel vägg av gitarrer.
Edge, John Fusciante, och ja...sångaren i Johnossi (även han heter John).
Å andra sidan är det bara John F som backas upp av världens funkigaste basist, Flea.
Och varken Bono eller Johnossi-John har särskilt mycket till rap i sina låtar.
Det öppnar ju för tanken på hur det skulle låta om U2 skulle börja göra Red-Hot-covers.
Nej, det är för mig ett mysterium att RHCP aldrig kallats för alternativ-rock.
Det är ju helt klart rockmusik, men en synnerligen kontroversiell sådan.
RHCP och System of a Down är ju båda ganska udda rockare, och det är aldrig det minsta tvivel om att SOAD är alternativt.
Å andra sidan är ju Alternative-rock en musikgenre som uppstod då amerikanerna ville låta britt-indie på 90-talet, och att tilldela RHCP en sån stämpel vore ju minst sagt ett skämt.
Hur som helst.
Dagens låtar är:
"I Will Follow You Into The Dark" - Death Cab for Cutie
"Deadlock" - Mando Diao
"Ultra Violet (Light My Way)" - U2
"Shiver" - Coldplay
PS. Ska ta och försöka få tag i lite David & The Citizens idag
Förutom att man kan rösta Mando Diao på Tracks så kan man också lyssna på en 2 timmars konsert med Robbie Williams från Wien den 19 augusti (alternativt väljer man att lyssna på en Darin-konsert...men det känns lite osannolikt).
Ikväll sänder samma kanal (P3) ett program om Sugarplum Fairy mellan 20 och 21.
Just klingar Death Cabs "Plans" ur högtalarna.
Det är lite sånt som gäller nu: Death Cab, Coldplay, Tiger Lou.
Såg en konsert med Red Hot som jag spelat in igår.
Det är märkligt och fantastiskt hur musiken är så vansinnigt enkel, utan att någonsin kännas ihålig.
Inga synthar, inga bakgrundsprogrammeringar...bara en trummis, en basist och en gitarrist.
Få gitarrister kan få en gitarr att låta som en hel vägg av gitarrer.
Edge, John Fusciante, och ja...sångaren i Johnossi (även han heter John).
Å andra sidan är det bara John F som backas upp av världens funkigaste basist, Flea.
Och varken Bono eller Johnossi-John har särskilt mycket till rap i sina låtar.
Det öppnar ju för tanken på hur det skulle låta om U2 skulle börja göra Red-Hot-covers.
Nej, det är för mig ett mysterium att RHCP aldrig kallats för alternativ-rock.
Det är ju helt klart rockmusik, men en synnerligen kontroversiell sådan.
RHCP och System of a Down är ju båda ganska udda rockare, och det är aldrig det minsta tvivel om att SOAD är alternativt.
Å andra sidan är ju Alternative-rock en musikgenre som uppstod då amerikanerna ville låta britt-indie på 90-talet, och att tilldela RHCP en sån stämpel vore ju minst sagt ett skämt.
Hur som helst.
Dagens låtar är:
"I Will Follow You Into The Dark" - Death Cab for Cutie
"Deadlock" - Mando Diao
"Ultra Violet (Light My Way)" - U2
"Shiver" - Coldplay
PS. Ska ta och försöka få tag i lite David & The Citizens idag
Ännu en sommar
Här hemma känns det som om sommaren sjunger på sista versen nu.
Men det är en sjujäkla vers.
Ungefär som "Mannen i den vita hatten", det är ju mest en lång väntan på de där magiska två sista verserna.
På tunnelbanan i onsdags lovade jag Maria att jag någon gång skulle sammanfatta hela sommaren för henne.
Då kändes det som en bra idé, men nu verkar ju inte sommaren vara helt över.
Men men...jag kör på i alla fall:
Sommarlovet började med att vi skildes åt.
Jag och Tessan stannade kvar i Viksjö, cyklade iväg till Görväln för att bada och äta upp resterna från hennes studentmottagning...och det började regna.
Min bil failade besiktningen så Elvis spenderade i stort sett hela juli på bilverkstaden.
Hemma hos mig satt jag med Ebba och Ali, åt chili-con-carne (hemmagjord!) och såg på när Shaka Hislop (andremålvakt i Trinidad&Tobago) höll nollan.
Det fanns många saker som kunde gått annorlunda och gett en muntrare start på sommaren.
Vändpunkten kom i slutet av juni då Johan lånade pappas BMW och brände iväg på E4 södergående.
Philip och Andrea skulle se Robbie Williams inta Ullevi, Johan skulle skjutsa dem ner dit, och...ja menar...det är ju ingen resa utan Fittan&Fittans kompis.
Vi packade ner två tält, lite kläder, tandborste och drog till Göteborg.
Det var en hemsk stad på många sätt...men fantastisk ändå.
Den klassiska säkerhetsfilmen för berg-och-dalbanan Balder tog pannkakan och vände den dåliga sidan neråt och den bra sidan uppåt.
Dagen efter såg jag Per Gessle utanför Ullevi, sjöng med till underbara "A place to crash" och lyssnade på Lars Winnerbäck när jag körde Johans BMW från Gränna till Sundbyberg mitt i natten.
Alla andra sov, men jag satt och sjöng "mörk himmel över Sörmland, kvällsblå skymning in i bilen. Vi kör den glömda, gamla E4an mot norr".
Knappt hann jag tvätta mina lortiga kalsonger innan det var dags för nästa resa.
En resa västerut, med två bilar och betydligt mer sprit.
Det hände mycket där som man inte bör nämna här, eller någonstans överhuvudtaget för någon.
"Happens in Ludvika, stays in Ludvika" som det heter.
Men jag kan förtälja andra historier från Dala-skogarna.
På torsdagen ville vi grabbar peppa inför VM-finalen genom att låtsas att vi var de båda lagen och att gräsmattan var Olympiastadion.
Frankrike mötte Italien, Ebba var maktgalen domare och Tessan, Gullan och Andrea var fotbollsfruar.
Matchen slutade 3-3 efter att Frankrike lämnat planen.
David Trezeguet kommenterade allt som: "domaren ligger ju med en italienare!".
Matchen mellan Tyskland och Portugal blev lite mer clean, och slutade 4-2 efter två underbara silver goals i förlängningen.
Vi grabbar åkte upp till ett spökhus och skrämde slag på tjejerna.
Jag och Ali planerade precis hur FC Sälengänget skulle bli, men jag fick aldrig något svar från Korpen.
Sen hände det inte så värst mycket.
Martin fick aldrig någon a-kassa, FC Sälengänget drog till söderhöjden och körde pricken.
Någon Kanye West såg vi aldrig, men den 12 augusti klev Lars Winnerbäck & Hovet upp på Zinkensdamms IP och sa att han var bäst.
Ingen protesterade.
Sen gick vi till Wokhouse och söp...då tog sommarlovet slut på allvar.
Jag började inse att jag levt genom 20 somrar (eller 19 beroende på om vill räkna 2000 som sommar) och gjorde en iTunes Mix med mina favoriter från åren.
Det var den sommaren det
En underbar sommar som fortfarande kunnat vara bättre.
Håll tummarna för fantastiska 2007.
Men det är en sjujäkla vers.
Ungefär som "Mannen i den vita hatten", det är ju mest en lång väntan på de där magiska två sista verserna.
På tunnelbanan i onsdags lovade jag Maria att jag någon gång skulle sammanfatta hela sommaren för henne.
Då kändes det som en bra idé, men nu verkar ju inte sommaren vara helt över.
Men men...jag kör på i alla fall:
Sommarlovet började med att vi skildes åt.
Jag och Tessan stannade kvar i Viksjö, cyklade iväg till Görväln för att bada och äta upp resterna från hennes studentmottagning...och det började regna.
Min bil failade besiktningen så Elvis spenderade i stort sett hela juli på bilverkstaden.
Hemma hos mig satt jag med Ebba och Ali, åt chili-con-carne (hemmagjord!) och såg på när Shaka Hislop (andremålvakt i Trinidad&Tobago) höll nollan.
Det fanns många saker som kunde gått annorlunda och gett en muntrare start på sommaren.
Vändpunkten kom i slutet av juni då Johan lånade pappas BMW och brände iväg på E4 södergående.
Philip och Andrea skulle se Robbie Williams inta Ullevi, Johan skulle skjutsa dem ner dit, och...ja menar...det är ju ingen resa utan Fittan&Fittans kompis.
Vi packade ner två tält, lite kläder, tandborste och drog till Göteborg.
Det var en hemsk stad på många sätt...men fantastisk ändå.
Den klassiska säkerhetsfilmen för berg-och-dalbanan Balder tog pannkakan och vände den dåliga sidan neråt och den bra sidan uppåt.
Dagen efter såg jag Per Gessle utanför Ullevi, sjöng med till underbara "A place to crash" och lyssnade på Lars Winnerbäck när jag körde Johans BMW från Gränna till Sundbyberg mitt i natten.
Alla andra sov, men jag satt och sjöng "mörk himmel över Sörmland, kvällsblå skymning in i bilen. Vi kör den glömda, gamla E4an mot norr".
Knappt hann jag tvätta mina lortiga kalsonger innan det var dags för nästa resa.
En resa västerut, med två bilar och betydligt mer sprit.
Det hände mycket där som man inte bör nämna här, eller någonstans överhuvudtaget för någon.
"Happens in Ludvika, stays in Ludvika" som det heter.
Men jag kan förtälja andra historier från Dala-skogarna.
På torsdagen ville vi grabbar peppa inför VM-finalen genom att låtsas att vi var de båda lagen och att gräsmattan var Olympiastadion.
Frankrike mötte Italien, Ebba var maktgalen domare och Tessan, Gullan och Andrea var fotbollsfruar.
Matchen slutade 3-3 efter att Frankrike lämnat planen.
David Trezeguet kommenterade allt som: "domaren ligger ju med en italienare!".
Matchen mellan Tyskland och Portugal blev lite mer clean, och slutade 4-2 efter två underbara silver goals i förlängningen.
Vi grabbar åkte upp till ett spökhus och skrämde slag på tjejerna.
Jag och Ali planerade precis hur FC Sälengänget skulle bli, men jag fick aldrig något svar från Korpen.
Sen hände det inte så värst mycket.
Martin fick aldrig någon a-kassa, FC Sälengänget drog till söderhöjden och körde pricken.
Någon Kanye West såg vi aldrig, men den 12 augusti klev Lars Winnerbäck & Hovet upp på Zinkensdamms IP och sa att han var bäst.
Ingen protesterade.
Sen gick vi till Wokhouse och söp...då tog sommarlovet slut på allvar.
Jag började inse att jag levt genom 20 somrar (eller 19 beroende på om vill räkna 2000 som sommar) och gjorde en iTunes Mix med mina favoriter från åren.
Det var den sommaren det
En underbar sommar som fortfarande kunnat vara bättre.
Håll tummarna för fantastiska 2007.
Tim Nöff & Flickorna från Småland = The Fetgos
Jag berättade för kemi-Anders om The Baylake House Band.
Vi kom på att han och min duo skulle kunna bilda ett fyr-manna-band som heter The Fetgos.
Låtarna skulle vara s.k. XX-pop (xtremt xperimentell pop) och ha titlar som "Yo Ghurt!", "Kvack you (Grodorna har fått nog)", "Simon" (cover på Timmy-låten från South-Park-filmen) och så vidare.
Vi skulle ha vår första gig på Gröna Villan inne på Frescati och öppna med ett intro bestående av didgeridoo och en blockflöjt som spelar Hajen-introt.
Tim Neu var asbra.
Nu är jag skitnödig, behöver bajsa innan krogen.
Hoppas jag få träffa Miss Huddinge ikväll.
Men man vet ju aldrig när kollektivtrafiks-bollah river ner kontaktledningar i Tumba.
Jag skulle också vara arg om jag var tvungen att bo i Tumba...fast Ulriksdal vore värre.
Dagens fråga: Var kommer ordet "glassigt" ifrån?
Dagens låt: Coldplays "Shiver" (spår 2 på "Parachutes" från 2000).
Vi kom på att han och min duo skulle kunna bilda ett fyr-manna-band som heter The Fetgos.
Låtarna skulle vara s.k. XX-pop (xtremt xperimentell pop) och ha titlar som "Yo Ghurt!", "Kvack you (Grodorna har fått nog)", "Simon" (cover på Timmy-låten från South-Park-filmen) och så vidare.
Vi skulle ha vår första gig på Gröna Villan inne på Frescati och öppna med ett intro bestående av didgeridoo och en blockflöjt som spelar Hajen-introt.
Tim Neu var asbra.
Nu är jag skitnödig, behöver bajsa innan krogen.
Hoppas jag få träffa Miss Huddinge ikväll.
Men man vet ju aldrig när kollektivtrafiks-bollah river ner kontaktledningar i Tumba.
Jag skulle också vara arg om jag var tvungen att bo i Tumba...fast Ulriksdal vore värre.
Dagens fråga: Var kommer ordet "glassigt" ifrån?
Dagens låt: Coldplays "Shiver" (spår 2 på "Parachutes" från 2000).
Underbara Katja
Min dag började vedervärdigt.
Jag vill inte gå in på detaljer eftersom det känns bättre att försöka lägga det bakom sig än att blogga ut det på www.
Hur som helst kom vändpunkten när jag mötte Madeleine på caféet i Kräftriket idag.
Vi pratade om livet, att bo själv (enligt Fredrik Lindström heter det "bo ensam" och inte "bo själv"), kärleken och rörmokare.
Det var ett underbart ögonblick.
På tal om underbart så var jag på underbara Debaser igår med underbara Maria och såg underbara Tiger Lou.
Underbara Tohan ville ha mig till Råsunda för att titta på underbara AIK och förjävliga Djurgården, men underbara jag hade redan bestämt mig.
Ikväll kanske jag ska titta på underbara Tim.
Felicia och Sara gick vidare i Idol.
Som alla vet tycker jag Felicia är bland det bästa som hänt Idol på länge, men igår tyckte jag hon blev brädad av Cicci och Sara.
Det var som om Cicci var AIK, Sara var Elfsborg och Felicia var Malmö.
Men men Cicci kanske är en sån som bara jag gillar.
Sara sjöng så jag nästan började gråta...hon fick "Forever Young" att bli kanske världens bästa låt.
Felicia tappade allt - hon sjöng fortfarande helt magiskt, men DET hon sjöng var ganska dåligt.
För mig var det som om Kent skulle börja göra Sean-Paul-covers (HJÄLP!).
Kollektivtrafiks-bollah var i farten idag igen.
Vem i helvete kom på att bussarna ska komma till Jakan EN MINUT efter att tåget gått?
Betalar man så stora delar av sin inkomst till SL som vi studenter ändå gör borde man ju ha vissa rättigheter.
Och när SL ska göra om busslinjerna, vad händer? Jo...man byter NAMN på alla busslinjer så man inte ens vet vilken man ska klaga på längre!
Underbara Madde, underbara Felicia och underbara AIK.
Fu**ing-j***a,k*k-kollektivtrafik!
Jag vill inte gå in på detaljer eftersom det känns bättre att försöka lägga det bakom sig än att blogga ut det på www.
Hur som helst kom vändpunkten när jag mötte Madeleine på caféet i Kräftriket idag.
Vi pratade om livet, att bo själv (enligt Fredrik Lindström heter det "bo ensam" och inte "bo själv"), kärleken och rörmokare.
Det var ett underbart ögonblick.
På tal om underbart så var jag på underbara Debaser igår med underbara Maria och såg underbara Tiger Lou.
Underbara Tohan ville ha mig till Råsunda för att titta på underbara AIK och förjävliga Djurgården, men underbara jag hade redan bestämt mig.
Ikväll kanske jag ska titta på underbara Tim.
Felicia och Sara gick vidare i Idol.
Som alla vet tycker jag Felicia är bland det bästa som hänt Idol på länge, men igår tyckte jag hon blev brädad av Cicci och Sara.
Det var som om Cicci var AIK, Sara var Elfsborg och Felicia var Malmö.
Men men Cicci kanske är en sån som bara jag gillar.
Sara sjöng så jag nästan började gråta...hon fick "Forever Young" att bli kanske världens bästa låt.
Felicia tappade allt - hon sjöng fortfarande helt magiskt, men DET hon sjöng var ganska dåligt.
För mig var det som om Kent skulle börja göra Sean-Paul-covers (HJÄLP!).
Kollektivtrafiks-bollah var i farten idag igen.
Vem i helvete kom på att bussarna ska komma till Jakan EN MINUT efter att tåget gått?
Betalar man så stora delar av sin inkomst till SL som vi studenter ändå gör borde man ju ha vissa rättigheter.
Och när SL ska göra om busslinjerna, vad händer? Jo...man byter NAMN på alla busslinjer så man inte ens vet vilken man ska klaga på längre!
Underbara Madde, underbara Felicia och underbara AIK.
Fu**ing-j***a,k*k-kollektivtrafik!
Humor i stereon
Om man vill höra något roligt ska man lyssna på Richard Cheeses album "Lounge Against The Machine".
Idén går ut på att han sitter och spelar jazz-versioner av kända rocklåtar.
"Bullet The Blue Sky", "Smack My Bitch Up" och "What's My Age Again" är några av hitsen.
Hahaha...underbart roligt.
Idén går ut på att han sitter och spelar jazz-versioner av kända rocklåtar.
"Bullet The Blue Sky", "Smack My Bitch Up" och "What's My Age Again" är några av hitsen.
Hahaha...underbart roligt.
Fotboll
Idag är en fotbollsdag för mig, av många anledningar.
Därför har jag suttit här hemma och läst om just fotboll.
Fotboll är egentligen ett samlingsnamn för en uppsjö av sporter som involverar en fot som sparkar en boll. Dock är det väl en solklar definition att just sparkandet av bollen ska vara en av huvuddelarna i sporten. Sålunda kan man inte kalla det för fotboll om en orienterare råkar kicka till en boll ute i skogen mitt under loppet.
Att man måste sparka en boll utesluter också spark-sporter av typen taekwondo eller kickboxning (även om nu taekwondo-idrottarna skulle börja sparka bollar är det fortfarande inte fotboll, då fotboll måste vara en lagsport).
Dock fanns det en sport i 1800-talets England som kallades football där det var strängt förbjudet att någonsin sparka bollen.
Bland de olika typerna av fotboll finns bl.a. s.k. "association football" (ofta kallat "soccer"), Amerikansk fotboll, Australiensisk fotboll, rugby football och Gaelic football.
De ovannämnda skiljer sig på många olika sätt, så här kommer en lista:
a) tillåtet att ta bollen med händerna: alla utom soccer
b) offside-regel: soccer, rugby och Gaelic football (i viss mån...det är ganska rörigt faktiskt)
c) rund boll: soccer, Gaelic football
d) rektangulär plan: alla utom Austr. football
e) målet är en ställning format som ett H: amerikansk fotboll, rugby football och gaelic football (inom austr. fotboll är målen bara två stoplar utan ribba mellan)
Gaelic football är den sport med rörigast regler då man får springa med bollen, sparka bollen och passa med foten
Dock får man inte: plocka upp bollen direkt från marken med handen, handpassa, ta 4 steg utan att studsa, släppa eller sparka bollen och sedan fånga den igen, studsa bollen 2 gånger i rad eller kasta bollen i mål (dock får man boxa bollen i mål).
Noterbart är att man heller inte får kasta bollen över en motspelares huvud för att sedan springa runt honom och fånga den igen (dock är det tillåtet om man sparkar bollen över hans/hennes huvud).
Även vår (vettiga) fotboll kan variera i många former.
Five-a-side-fotboll, även kallad inomhusfotboll (Den FIFA-godkända versionen av detta kallas "futsal").
Amerikanernas motsvarighet: six-a-side-fotboll (mest för att de ska känna sig viktiga).
Beach fotboll, vilket är fotboll fast på sand-plan.
Streetfotboll som finns i många olika variationer.
Bossafotboll blandar fotboll med volleyboll och gymnastik och spelas på uppblåsbara madrasser och trampoliner (se här för mer info).
Så nu vet ni.
Det finns mycket fotboll här i världen.
Den där man sparkar en rund boll är långt ifrån den enda.
PS. Lyssna på Staffan Hellstrands "Explodera" om ni vill höra en bra fotbollslåt.
Därför har jag suttit här hemma och läst om just fotboll.
Fotboll är egentligen ett samlingsnamn för en uppsjö av sporter som involverar en fot som sparkar en boll. Dock är det väl en solklar definition att just sparkandet av bollen ska vara en av huvuddelarna i sporten. Sålunda kan man inte kalla det för fotboll om en orienterare råkar kicka till en boll ute i skogen mitt under loppet.
Att man måste sparka en boll utesluter också spark-sporter av typen taekwondo eller kickboxning (även om nu taekwondo-idrottarna skulle börja sparka bollar är det fortfarande inte fotboll, då fotboll måste vara en lagsport).
Dock fanns det en sport i 1800-talets England som kallades football där det var strängt förbjudet att någonsin sparka bollen.
Bland de olika typerna av fotboll finns bl.a. s.k. "association football" (ofta kallat "soccer"), Amerikansk fotboll, Australiensisk fotboll, rugby football och Gaelic football.
De ovannämnda skiljer sig på många olika sätt, så här kommer en lista:
a) tillåtet att ta bollen med händerna: alla utom soccer
b) offside-regel: soccer, rugby och Gaelic football (i viss mån...det är ganska rörigt faktiskt)
c) rund boll: soccer, Gaelic football
d) rektangulär plan: alla utom Austr. football
e) målet är en ställning format som ett H: amerikansk fotboll, rugby football och gaelic football (inom austr. fotboll är målen bara två stoplar utan ribba mellan)
Gaelic football är den sport med rörigast regler då man får springa med bollen, sparka bollen och passa med foten
Dock får man inte: plocka upp bollen direkt från marken med handen, handpassa, ta 4 steg utan att studsa, släppa eller sparka bollen och sedan fånga den igen, studsa bollen 2 gånger i rad eller kasta bollen i mål (dock får man boxa bollen i mål).
Noterbart är att man heller inte får kasta bollen över en motspelares huvud för att sedan springa runt honom och fånga den igen (dock är det tillåtet om man sparkar bollen över hans/hennes huvud).
Även vår (vettiga) fotboll kan variera i många former.
Five-a-side-fotboll, även kallad inomhusfotboll (Den FIFA-godkända versionen av detta kallas "futsal").
Amerikanernas motsvarighet: six-a-side-fotboll (mest för att de ska känna sig viktiga).
Beach fotboll, vilket är fotboll fast på sand-plan.
Streetfotboll som finns i många olika variationer.
Bossafotboll blandar fotboll med volleyboll och gymnastik och spelas på uppblåsbara madrasser och trampoliner (se här för mer info).
Så nu vet ni.
Det finns mycket fotboll här i världen.
Den där man sparkar en rund boll är långt ifrån den enda.
PS. Lyssna på Staffan Hellstrands "Explodera" om ni vill höra en bra fotbollslåt.
X och Y
Dagens låt är helt klart "A Message" av Coldplay.
För er icke insatta kan jag berätta att det är spår 8 på albumet "X&Y", eller spår Y2 beroende på hur man väljer att tolka och uppdela albumet.
"X&Y" kom ut 2005 och är, i min mening, ett av de allra största albumen genom tiderna.
Det hamnar bland album som "Achtung Baby", "Abbey Road" och "Highway 61 Revisited".
Det finns många tolkningar av just titeln "X&Y".
En av de mer populära och vettiga idéerna är väl att det handlar om allt.
Från den mest avancerade matematik till de skrot och korn vi människor är gjorda av så är det just X och Y som bestämmer.
Tror man att X&Y symboliserar just pojkar och flickor, och därmed även kärleken, kan man möjligen fundera över om inte de första 6 spåren handlar om flickor och de 6 sista handlar om pojkar eftersom numreringen är X1-X6 och Y1-Y6 istället för 1-12.
Hursomhelst innehåller albumet alla delarna för att bli ett ruggigt bra album.
Det finns en mega-hit ("Fix You"), en sån där låt som bara fortsätter och fortsätter ("White Shadows") och den vackra balladen ("A Message").
Lägg också till att "Speed of Sound" vann MTV-pris för årets låt.
Tyvärr hade vi svenskar inte samma smak, vi gav priset för årets låt och album till James Blunt (och sen sjöng vi allsång med Filip&Fredrik).
Man skulle ju kunna dra många (MÅNGA!) paralleller med "Du&Jag Döden".
Musikaliskt är albumen ganska snarlika, framförallt "Square One" och "400 slag".
Mycket bakgrundssynthar och allt låter nästan mer The Cure än The Cure själva, även om Kent går mer åt Depeche-hållet och Coldplay mer åt Radiohead.
Så snälla människor:
Ladda hem, köp, bränn, inte bryr jag mig.
Se bara till för fasen att lyssna på albumet, för jag tror det kommer dröja LÄNGE innan nåt så här bra kommer igen.
PS. Glöm inte bort det dolda spåret "+" som ligger efter "Twisted Logic".
För er icke insatta kan jag berätta att det är spår 8 på albumet "X&Y", eller spår Y2 beroende på hur man väljer att tolka och uppdela albumet.
"X&Y" kom ut 2005 och är, i min mening, ett av de allra största albumen genom tiderna.
Det hamnar bland album som "Achtung Baby", "Abbey Road" och "Highway 61 Revisited".
Det finns många tolkningar av just titeln "X&Y".
En av de mer populära och vettiga idéerna är väl att det handlar om allt.
Från den mest avancerade matematik till de skrot och korn vi människor är gjorda av så är det just X och Y som bestämmer.
Tror man att X&Y symboliserar just pojkar och flickor, och därmed även kärleken, kan man möjligen fundera över om inte de första 6 spåren handlar om flickor och de 6 sista handlar om pojkar eftersom numreringen är X1-X6 och Y1-Y6 istället för 1-12.
Hursomhelst innehåller albumet alla delarna för att bli ett ruggigt bra album.
Det finns en mega-hit ("Fix You"), en sån där låt som bara fortsätter och fortsätter ("White Shadows") och den vackra balladen ("A Message").
Lägg också till att "Speed of Sound" vann MTV-pris för årets låt.
Tyvärr hade vi svenskar inte samma smak, vi gav priset för årets låt och album till James Blunt (och sen sjöng vi allsång med Filip&Fredrik).
Man skulle ju kunna dra många (MÅNGA!) paralleller med "Du&Jag Döden".
Musikaliskt är albumen ganska snarlika, framförallt "Square One" och "400 slag".
Mycket bakgrundssynthar och allt låter nästan mer The Cure än The Cure själva, även om Kent går mer åt Depeche-hållet och Coldplay mer åt Radiohead.
Så snälla människor:
Ladda hem, köp, bränn, inte bryr jag mig.
Se bara till för fasen att lyssna på albumet, för jag tror det kommer dröja LÄNGE innan nåt så här bra kommer igen.
PS. Glöm inte bort det dolda spåret "+" som ligger efter "Twisted Logic".
Felicia och Felicias kompis
Jag har skrivit det förr, och jag skriver det igen: Är det nån som ska bli Idol är det tamejfasen Felicia.
Ända sen den underbara dagen då Mogge klampade in i hennes liv och tvingade henne att ställa upp i TV4s Rikspucko 2006 Contest har jag tyckt hon är en stjärna som lyser starkare än alla andra Idol-fjollor genom åren.
Just därför hoppas jag för guds skull att hon kommer tvåa.
Vinner man Idol är man oftast väldigt snygg och framförallt grym som sångare.
Problematiken kommer sen när Swartling tvingar denna underbara människa att sälja sin själ till Satan och för evigt bli fast med en massa låtar som någon annan idiot skrivit redan innan man vann.
Det är en sak att en begåvad människa skriver en låt åt en annan, det slutar oftast jävligt bra eftersom låtskrivaren oftast är bäst som låtskrivare och sångaren oftast är bäst som sångare.
En oslagbar kombination (på OC-språk: Unbeatable combination) helt enkelt.
Om däremot låtskrivaren inte har den blekaste jävla aning om vem han/hon skriver låten till är det som att vara döv och försöka koppla in 5.1-ljud.
Skulle man då komma tvåa ligger hela världen under ens fötter.
Man är oftast även här grymt snygg och grym sångare, men man har minst 5 skivbolag som är intresserade av en OCH MAN FÅR VÄLJA!
Daniel Lindström är säkert jättebra, men just Swartling, Satan & CO var inte hans grej.
Det är få människor som faktiskt passar till dom låtarna, så jag hoppas att ingen vinner i år.
Så älskade, älskade, älskade, snälla, rara, söta Felicia: Teama ihop dig med en skön låtskrivare som passar, eller ännu bättre skriv själv.
Gud gav dig en gåva, och därmed gav han mig en.
Släng inte bort det där nu!
PS. Det är ju kul med en metal-kille i Idol topp 20. Med lite tur kanske det kan bli en revolution i samma anda som schlager-Lordi.
Ända sen den underbara dagen då Mogge klampade in i hennes liv och tvingade henne att ställa upp i TV4s Rikspucko 2006 Contest har jag tyckt hon är en stjärna som lyser starkare än alla andra Idol-fjollor genom åren.
Just därför hoppas jag för guds skull att hon kommer tvåa.
Vinner man Idol är man oftast väldigt snygg och framförallt grym som sångare.
Problematiken kommer sen när Swartling tvingar denna underbara människa att sälja sin själ till Satan och för evigt bli fast med en massa låtar som någon annan idiot skrivit redan innan man vann.
Det är en sak att en begåvad människa skriver en låt åt en annan, det slutar oftast jävligt bra eftersom låtskrivaren oftast är bäst som låtskrivare och sångaren oftast är bäst som sångare.
En oslagbar kombination (på OC-språk: Unbeatable combination) helt enkelt.
Om däremot låtskrivaren inte har den blekaste jävla aning om vem han/hon skriver låten till är det som att vara döv och försöka koppla in 5.1-ljud.
Skulle man då komma tvåa ligger hela världen under ens fötter.
Man är oftast även här grymt snygg och grym sångare, men man har minst 5 skivbolag som är intresserade av en OCH MAN FÅR VÄLJA!
Daniel Lindström är säkert jättebra, men just Swartling, Satan & CO var inte hans grej.
Det är få människor som faktiskt passar till dom låtarna, så jag hoppas att ingen vinner i år.
Så älskade, älskade, älskade, snälla, rara, söta Felicia: Teama ihop dig med en skön låtskrivare som passar, eller ännu bättre skriv själv.
Gud gav dig en gåva, och därmed gav han mig en.
Släng inte bort det där nu!
PS. Det är ju kul med en metal-kille i Idol topp 20. Med lite tur kanske det kan bli en revolution i samma anda som schlager-Lordi.
Taxi Stockholm
Igår ryckte en kille tag i mig och frågade "varru på Nalen?".
Jag sa ja och avslutade med att "Luc Robitaille är så jävla bra".
Mando-Diao-fansen hopar sig.
Fittans mobil finns nu med påslagen Bluetooth 24/7.
Lyssnar på Kaiser Chiefs nu.
S-S-S-Saturday Night.
Men nu ska det bli mer Mando.
Är det fler än jag som tänkt på att "God Knows"-singeln är ruggigt bra.
"God Knows"
"We're hit"
"The Malevolence" (she walks, she talks, she takes your hand by the jungle by the waterfall)
"Sweet Jesus" (<----Björn Dixgård bjuder på ett stycke fantastisk sång där)
6 öl ger många galna idéer...jag ska testa några nu.
Synd bara att jag inte har mycket till röst nu.
Det låter lite ynkligt på nåt sätt.
Jag sa ja och avslutade med att "Luc Robitaille är så jävla bra".
Mando-Diao-fansen hopar sig.
Fittans mobil finns nu med påslagen Bluetooth 24/7.
Lyssnar på Kaiser Chiefs nu.
S-S-S-Saturday Night.
Men nu ska det bli mer Mando.
Är det fler än jag som tänkt på att "God Knows"-singeln är ruggigt bra.
"God Knows"
"We're hit"
"The Malevolence" (she walks, she talks, she takes your hand by the jungle by the waterfall)
"Sweet Jesus" (<----Björn Dixgård bjuder på ett stycke fantastisk sång där)
6 öl ger många galna idéer...jag ska testa några nu.
Synd bara att jag inte har mycket till röst nu.
Det låter lite ynkligt på nåt sätt.
En favorit i repris
Det blev en favorit i repris.
Jag berättade för Simon om onsdagskvällen och det slutade med att vi satt i en soffa på universitetet med alko-haltiga drycker i handen och sjöng:
Du-du-du dudu-du-dudu...
Den där låten verkar vara jävligt bäst just nu.
Borlängepojkarna skulle vara stolta om dom fick höra hur den används.
PS. Har precis ställt in mobilen för MMS/WAP. Säg inte att jag inte hänger med i teknikens utveckling!
Jag berättade för Simon om onsdagskvällen och det slutade med att vi satt i en soffa på universitetet med alko-haltiga drycker i handen och sjöng:
Du-du-du dudu-du-dudu...
Den där låten verkar vara jävligt bäst just nu.
Borlängepojkarna skulle vara stolta om dom fick höra hur den används.
PS. Har precis ställt in mobilen för MMS/WAP. Säg inte att jag inte hänger med i teknikens utveckling!
Dudu-du dudu-du-dudu...Long before rock n' roll
Har ni hört Lars Winnerbäcks "Aldrig riktigt slut".
Det är en sång om en pojke som träffar en flicka för att gå ut på en fika.
Flickan berättar om livet och predikar på.
Man skulle ju kunna kalla onsdagen då Fittan & Fittans kompis gick ut med sin gemensamma kompis för något liknande.
Lyckligtvis (eller tyvärr, beroende på hur man ser det) slutade det inte riktigt som någon av oss föreställt att det skulle vara.
Runt 16:20-snåret stod jag och lyssnade på Mando Diao när Maria dök upp.
Hon hade ett par converse och en jacka som påminde om Marit Bergman.
Vi pratade på en stund innan mobilen gick igång.
Du-du-du dudu-du-du-dudu...
Fittans kompis ringde och sa att han var på gång.
16.30 började vi gå mot Götgatan för att hitta ett mysigt ställe att chilla och dra några koppar te på.
Vid 16.32 satt vi på en uteservering och började på varsin stor stark (för bara 31 spänn).
Vi pratade om sånt som hör livet till.
Tiger Lou, värmepumpar, vad ett halvtrasigt muskelband kallas, Sälen/Ludvika, sprit och BT-headset.
Vi tog en till öl var och fortsatte prata.
Magarna kurrade till varpå vi till sist hamnade på en brittisk-inspirerad servering vid Medis.
Lite nachos, två stora stark till, och en lång diskussion om valet.
Språktest, miljöpartiet kontra moderaterna (ska tilläggas att vi alla tre kan tänka oss rösta på något av de två), Reinfeldts skallighet kontra Göran Perssons, och den eviga frågan varför Maria Wetterstrand aldrig släpper ut håret.
I tunnelbanans mobilfria zon började jag spela upp min ringsignal.
Du-du-du dudu-du-du-dudu...
Blå dörren hade öppet och vi slog oss ner i baren.
Vår favoritbartender var i högform.
Maria var hemma efter veckor runt på resor.
Fittan och Fittans kompis lyssnade när hon sa:
"Jag kanske stannar här ett tag. Vi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dag. Jag måste bara hitta en roll"
En Norrlands och en Ooze hanns det med innan Maria skulle hem.
Hon ville ta tunnelbanan, vi tänkte man kunde hänga med till Västra skogen.
Fittan och Fittans kompis sa "Ta våra händer. Vi ska åt samma håll!".
Vi sprang för att hinna med pendeln, men missade med sekunders marginal.
Det mogna beslutet att vi behövde bränsle efter rushen ledde oss in på Bishops Arms och en till öl.
Fittan och Fittans kompis fortsatte prata om det viktigaste som finns just nu...Mando Diao.
Det ledde oss osökt in på: Du-du-du dudu-du-dudu...
Det var en härlig kväll.
Jag tar gärna en fika med Maria och Fittans kompis igen.
PS. Jag har "Long before Rock n' roll" som ringsignal.
Därför är det också dagens låt.
Det är en sång om en pojke som träffar en flicka för att gå ut på en fika.
Flickan berättar om livet och predikar på.
Man skulle ju kunna kalla onsdagen då Fittan & Fittans kompis gick ut med sin gemensamma kompis för något liknande.
Lyckligtvis (eller tyvärr, beroende på hur man ser det) slutade det inte riktigt som någon av oss föreställt att det skulle vara.
Runt 16:20-snåret stod jag och lyssnade på Mando Diao när Maria dök upp.
Hon hade ett par converse och en jacka som påminde om Marit Bergman.
Vi pratade på en stund innan mobilen gick igång.
Du-du-du dudu-du-du-dudu...
Fittans kompis ringde och sa att han var på gång.
16.30 började vi gå mot Götgatan för att hitta ett mysigt ställe att chilla och dra några koppar te på.
Vid 16.32 satt vi på en uteservering och började på varsin stor stark (för bara 31 spänn).
Vi pratade om sånt som hör livet till.
Tiger Lou, värmepumpar, vad ett halvtrasigt muskelband kallas, Sälen/Ludvika, sprit och BT-headset.
Vi tog en till öl var och fortsatte prata.
Magarna kurrade till varpå vi till sist hamnade på en brittisk-inspirerad servering vid Medis.
Lite nachos, två stora stark till, och en lång diskussion om valet.
Språktest, miljöpartiet kontra moderaterna (ska tilläggas att vi alla tre kan tänka oss rösta på något av de två), Reinfeldts skallighet kontra Göran Perssons, och den eviga frågan varför Maria Wetterstrand aldrig släpper ut håret.
I tunnelbanans mobilfria zon började jag spela upp min ringsignal.
Du-du-du dudu-du-du-dudu...
Blå dörren hade öppet och vi slog oss ner i baren.
Vår favoritbartender var i högform.
Maria var hemma efter veckor runt på resor.
Fittan och Fittans kompis lyssnade när hon sa:
"Jag kanske stannar här ett tag. Vi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dag. Jag måste bara hitta en roll"
En Norrlands och en Ooze hanns det med innan Maria skulle hem.
Hon ville ta tunnelbanan, vi tänkte man kunde hänga med till Västra skogen.
Fittan och Fittans kompis sa "Ta våra händer. Vi ska åt samma håll!".
Vi sprang för att hinna med pendeln, men missade med sekunders marginal.
Det mogna beslutet att vi behövde bränsle efter rushen ledde oss in på Bishops Arms och en till öl.
Fittan och Fittans kompis fortsatte prata om det viktigaste som finns just nu...Mando Diao.
Det ledde oss osökt in på: Du-du-du dudu-du-dudu...
Det var en härlig kväll.
Jag tar gärna en fika med Maria och Fittans kompis igen.
PS. Jag har "Long before Rock n' roll" som ringsignal.
Därför är det också dagens låt.
En sosse är bättre än sju i skogen...typ
Jag mår bra.
Lite yr kanske.
Men det största problemet är att min röst är borta.
Vad som en gång tog mig genom Körsång B är nu blott hesa viskningar.
Har sett på Mando Diaos video till "Clean Town" och insett att det är en väldigt skum video.
För det första kan man ju undra varför alla dom där Vinnie Jones-kopiorna lyssnar på en sång om alla flickor Gustaf lämnade kvar när han lämnade Borlänge (om han nu ens gjort det).
På tal om Mando Diao så verkar de flesta skivrescensioner handla om att Mando inte utvecklats musikaliskt.
De flesta band brukar ju gärna vara lite garagerock de första två åren innan texterna börjar bli allvarliga och de börjar dyka upp gospelkörer och kändis-stand-ins på skivorna.
Men varför i helvete måste Mando utvecklas överhuvudtaget?
Jag tycker det låter jävligt bra som det är.
Det är en viktig del för musiken att svensk rock inte bli synonymt med läbbiga 35-åringar i stugor mitt ute i skogen som hånler och sjunger om romantik-poeter.
4 Mando Diao på Debaser är kanske bättre än 5 kent i skogen?
Dagens låt är "Good Morning, Herr Horst" (som ju faktiskt låter som nåt Slagsmålsklubben skulle kunna göra).
La-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la...
Lite yr kanske.
Men det största problemet är att min röst är borta.
Vad som en gång tog mig genom Körsång B är nu blott hesa viskningar.
Har sett på Mando Diaos video till "Clean Town" och insett att det är en väldigt skum video.
För det första kan man ju undra varför alla dom där Vinnie Jones-kopiorna lyssnar på en sång om alla flickor Gustaf lämnade kvar när han lämnade Borlänge (om han nu ens gjort det).
På tal om Mando Diao så verkar de flesta skivrescensioner handla om att Mando inte utvecklats musikaliskt.
De flesta band brukar ju gärna vara lite garagerock de första två åren innan texterna börjar bli allvarliga och de börjar dyka upp gospelkörer och kändis-stand-ins på skivorna.
Men varför i helvete måste Mando utvecklas överhuvudtaget?
Jag tycker det låter jävligt bra som det är.
Det är en viktig del för musiken att svensk rock inte bli synonymt med läbbiga 35-åringar i stugor mitt ute i skogen som hånler och sjunger om romantik-poeter.
4 Mando Diao på Debaser är kanske bättre än 5 kent i skogen?
Dagens låt är "Good Morning, Herr Horst" (som ju faktiskt låter som nåt Slagsmålsklubben skulle kunna göra).
La-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la...
Popkulturell genialitet
För några dagar sedan kom det ett paket med posten.
Innehållet var ett album som heter "Ode to Ochrasy".
Genast när jag började lyssna genom albumet började jag fundera var jag hört namnet Luc Robitaille förut.
Jag tyckte det lät som en hockeyspelare från dom gamla hederliga NHL 98/99-spelen som jag en gång i tiden var som besatt av.
Här kommer nu lite fakta om Luc.
Luc Robitaille brukar oftare kallas Lucky Luc.
Han spelade i NHL åren 1986-2006 för bl.a. Los Angeles Kings (14 säsonger) och Detroit Red Wings (2 säsonger).
1986 vann han priset för årets rookie.
Med sina 552 mål i Kings-tröjan har han rekord.
Han har också NHL-rekordet i poäng för vänsterforwards (1370 p).
Playahead-geekar som gillar Jean-Claude van Damme vet att Lucky Luc fick in sin nuna i filmen "Sudden Death" från 1995.
Han var också med i filmen "Mighty Ducks 2" 1994 (tyvärr var inte Jean-Claude med).
Officiellt har inte Luc lagt av ännu, den 20 januari nästa år kommer hans nummer 20 hängas upp i taket i LA Kings hemmaarena, Staple Center, bredvid bl.a. Wayne Gretzky.
Mer information, se "Welcome Home, Luc Robitaille" från albumet "Ode to Ochrasy".
Innehållet var ett album som heter "Ode to Ochrasy".
Genast när jag började lyssna genom albumet började jag fundera var jag hört namnet Luc Robitaille förut.
Jag tyckte det lät som en hockeyspelare från dom gamla hederliga NHL 98/99-spelen som jag en gång i tiden var som besatt av.
Här kommer nu lite fakta om Luc.
Luc Robitaille brukar oftare kallas Lucky Luc.
Han spelade i NHL åren 1986-2006 för bl.a. Los Angeles Kings (14 säsonger) och Detroit Red Wings (2 säsonger).
1986 vann han priset för årets rookie.
Med sina 552 mål i Kings-tröjan har han rekord.
Han har också NHL-rekordet i poäng för vänsterforwards (1370 p).
Playahead-geekar som gillar Jean-Claude van Damme vet att Lucky Luc fick in sin nuna i filmen "Sudden Death" från 1995.
Han var också med i filmen "Mighty Ducks 2" 1994 (tyvärr var inte Jean-Claude med).
Officiellt har inte Luc lagt av ännu, den 20 januari nästa år kommer hans nummer 20 hängas upp i taket i LA Kings hemmaarena, Staple Center, bredvid bl.a. Wayne Gretzky.
Mer information, se "Welcome Home, Luc Robitaille" från albumet "Ode to Ochrasy".
Down at The Heartland Café...
En gång åkte jag till Ludvika.
Jag och ett gäng homies hade fixat a place to crash.
Vi skulle laga tacos en kväll, men gucamolen tog slut för fort.
Igår skulle historien med sprit och tacos upprepa sig.
Vi gjorde jävligt mycket gucamole.
Det gör jag aldrig om i det här huset i alla fall.
För jag ska berätta två viktiga saker med gucamole.
1. Det är klibbigt.
2. Efter några timmar torkar det, blir hårt, och blir väldigt brunt.
Om man kombinerar detta med en Andrea i högform (kramgo, lättretlig och odräglig i ett) i ett hus bebott av en kille som får panik när det är stökigt blir resultatet...ja...inte bra.
Det positiva med livet är i alla fall att jag (äntligen!) sett Mando Diao, träffat Heartland-Anna (kallad så efter en Gyllene Tider-skiva från 1984) och att en Peugot finns för bara 149.000 nu.
Felicia gick vidare i Idol och jag har fått en liter Jägermeister och High-Chaparall-boxen.
Det är en bra dag för Fittan, men Fittans kompis har beslutsångest och inslagsproducenten Andrea bör enligt naturlagarna ha en dålig dag i allmänhet.
Skulle vilja ta en fika med min älsklingsryss (som tidigare nämnt så är det varken Stalin eller EM-mästaren i höjdhopp) idag.
Min älsklingsmamma (Eva), min älsklingssyster (Sofia) och älsklingshunden (Wilma) vill nog se mig också.
Älsklingsbandet Mando Diao håller mig fast vid högtalarna.
Jag borde också ta itu med min jävla-hat-bok (Matematisk Analys i Flera Variabler), men jag vill inte.
Dagens låt varierar mellan GTs "Heartland" och MDs "Jeanette" (som ju är sista spåret på den japanska utgåvan av "Hurricane Bar" från 2004).
PS. Hittade ett sönderslaget ägg i kylen imorse. Det är tur att Fittan inte är som Fittans kompis för då skulle han behöva terapi omgående!
Jag och ett gäng homies hade fixat a place to crash.
Vi skulle laga tacos en kväll, men gucamolen tog slut för fort.
Igår skulle historien med sprit och tacos upprepa sig.
Vi gjorde jävligt mycket gucamole.
Det gör jag aldrig om i det här huset i alla fall.
För jag ska berätta två viktiga saker med gucamole.
1. Det är klibbigt.
2. Efter några timmar torkar det, blir hårt, och blir väldigt brunt.
Om man kombinerar detta med en Andrea i högform (kramgo, lättretlig och odräglig i ett) i ett hus bebott av en kille som får panik när det är stökigt blir resultatet...ja...inte bra.
Det positiva med livet är i alla fall att jag (äntligen!) sett Mando Diao, träffat Heartland-Anna (kallad så efter en Gyllene Tider-skiva från 1984) och att en Peugot finns för bara 149.000 nu.
Felicia gick vidare i Idol och jag har fått en liter Jägermeister och High-Chaparall-boxen.
Det är en bra dag för Fittan, men Fittans kompis har beslutsångest och inslagsproducenten Andrea bör enligt naturlagarna ha en dålig dag i allmänhet.
Skulle vilja ta en fika med min älsklingsryss (som tidigare nämnt så är det varken Stalin eller EM-mästaren i höjdhopp) idag.
Min älsklingsmamma (Eva), min älsklingssyster (Sofia) och älsklingshunden (Wilma) vill nog se mig också.
Älsklingsbandet Mando Diao håller mig fast vid högtalarna.
Jag borde också ta itu med min jävla-hat-bok (Matematisk Analys i Flera Variabler), men jag vill inte.
Dagens låt varierar mellan GTs "Heartland" och MDs "Jeanette" (som ju är sista spåret på den japanska utgåvan av "Hurricane Bar" från 2004).
PS. Hittade ett sönderslaget ägg i kylen imorse. Det är tur att Fittan inte är som Fittans kompis för då skulle han behöva terapi omgående!
X&Y, +&-, 1&0
Kollektivtrafiks-bollah har varit i farten igen.
Antingen går allt för tidigt, för sent, inte alls eller fel väg.
Post-bollah har sett till att mitt paket inte har kommit hit än heller.
Och låghastighets-uppkopplings-bollah är inte snälla heller.
På plussidan kan jag meddela att någon ingenjör äntligen löst problemet med att konvolutet till ens favoritalbum alltid blir så trasigt eftersom man tar ur det ur fodralet och stoppar in det igen hela tiden.
Lisa Miskovskys "Changes" är först ut med tekniken.
Albumet är för övrigt förbaskat bra...Jocke skriver och spelar, Sami spelar, och Heikki Kiviaho (fd. basist i Sator, numera basist för Thåström och Lisa) sitter mest i ett hörn och svär.
Men det låter bra.
Favoritlåten hittils är "California Heart" (på tal om vilket: När i helvete får jag se OC igen?).
Jag har varit på systemet och köpt bira.
Mamma och syrran gav mig Lisa-skivan, 500 spänn i systemet-checkar och ett ölglas med Homer på.
Har sett på CSI och 100 höjdare!! idag. Grannfejden om strålningsproblemet var alldeles underbar.
Farfar ringde imorse (mitt i frukosten) och sa att mina bästa år var över och att det var ett helvete som väntade (samma farfar som inte tycker om att jag är singel, och som inte vet vem Mischa Barton är).
Lyckligtvis sa han att de värsta åren (30-40-årsåldern) bara rusar förbi.
Dagens låt...hmm...det känns svårt att bestämma sig.
Sugarplum Fairys "Stay young" kanske bara är önsketänkande?
Nej...det blir nog hela jävla "Du&Jag Döden"...man har ju helt plötsligt blivit medveten om att det finns ett slut på allt det roliga.
Antingen går allt för tidigt, för sent, inte alls eller fel väg.
Post-bollah har sett till att mitt paket inte har kommit hit än heller.
Och låghastighets-uppkopplings-bollah är inte snälla heller.
På plussidan kan jag meddela att någon ingenjör äntligen löst problemet med att konvolutet till ens favoritalbum alltid blir så trasigt eftersom man tar ur det ur fodralet och stoppar in det igen hela tiden.
Lisa Miskovskys "Changes" är först ut med tekniken.
Albumet är för övrigt förbaskat bra...Jocke skriver och spelar, Sami spelar, och Heikki Kiviaho (fd. basist i Sator, numera basist för Thåström och Lisa) sitter mest i ett hörn och svär.
Men det låter bra.
Favoritlåten hittils är "California Heart" (på tal om vilket: När i helvete får jag se OC igen?).
Jag har varit på systemet och köpt bira.
Mamma och syrran gav mig Lisa-skivan, 500 spänn i systemet-checkar och ett ölglas med Homer på.
Har sett på CSI och 100 höjdare!! idag. Grannfejden om strålningsproblemet var alldeles underbar.
Farfar ringde imorse (mitt i frukosten) och sa att mina bästa år var över och att det var ett helvete som väntade (samma farfar som inte tycker om att jag är singel, och som inte vet vem Mischa Barton är).
Lyckligtvis sa han att de värsta åren (30-40-årsåldern) bara rusar förbi.
Dagens låt...hmm...det känns svårt att bestämma sig.
Sugarplum Fairys "Stay young" kanske bara är önsketänkande?
Nej...det blir nog hela jävla "Du&Jag Döden"...man har ju helt plötsligt blivit medveten om att det finns ett slut på allt det roliga.
20 år av oljud, ljud, och allt därimellan
20 år av liv betyder ju också 20 år av musik...eller hur.
1986: Soul Deep - Roxette
Att mitt liv och popkarriären för kanske Sverige största internationella popband någonsin skulle komma samma år var ju långt ifrån väntat.
1987: With or without you - U2
Troligtvis har U2s "The Joshua Tree" världens bästa öppning med "Where the streets have no name", "I still haven't found what I'm looking for" och just..."With or without you".
1988: Be the president - Imperiet
Vad har kent, Gyllene Tider och Imperiet gemensamt? Jo. Alla har försökt slå utomlands men misslyckats. Att dom kanske är Sveriges tre största band genom tiderna borde ju säga att vi svenskar alltså har en ganska skum musiksmak.
1989: Vara vänner - Jakob Hellman
En svensk version av typ "Why can't we be friends?". Under det tidiga 90-talet var grunge på tapeten utomlands, medan alla svenska rockband började göra Jakob Hellman-pop. Inget ont om Hellman, shit, mannen e bra.
1990: Personal Jesus - Depeche Mode
"Violator", från 1990, med Depeche, kanske var årets stora album. Troligtvis var "Personal Jesus" största hiten i alla fall. Gubbarna var och är fortfarande 80-tals-syntarnas sista kvarleva.
1991: Black or white - Michael Jackson
Visserligen är låten fetaste hiten, men det är inte därför den står med här. Den var med på den allra första CD-skiva jag någonsin fick, och således var MJ kanske min första riktiga megastar.
1992: Catch the Moon - Stefan Andersson
Få har kanske just sett Stefan live, eller köpt albumet. Men 1992 kom Killinggängets första TV-serie, "I manegen med Glenn Killing", och där imiterade Robert Gustafsson Stefan och framhöll honom som en kille som inte visste annat än "some put the trust...".
1993: Two Princes - Spin Doctors
Mer känd som den-där-vadhettere-låten-med-Just-go-ahead-now. Att låten skulle bli årets största beror inte mest på att den är bra utan mest på att alla andra bara gjorde skräp det året. Exempelvis var U2 inne i en alternativrockar-era med "Zooropa" och idén att Bono skulle smeka citroner i musikvideor.
1994: Basket Case - Green Day
Samma år som Kurt Cobain dog och TLK och Cardigans debuterade slog punk-poparna Green Day igenom hårt. Att MTV fanns där till hjälp för såna som gör lättsåld punk försämrade ju inte saken.
1995: Wonderwall - Oasis
Näst efter Pink Floyds "Dark side of the moon" (1973) är "What's the story, Morning Glory" det bäst säljande brittiska albumet någonsin. Lägg till att kanske den bästa Bond-låten, "Goldeneye" skriven av Bono/Edge, kom samma år.
1996: Gå&Fiska - Gyllene Tider
Vad ska man säga? Svenskt publikrekord på Stockholms Stadion, en EP med "Gå&Fiska" och "Juni, juli, augusti"...det var inget dåligt återtåg.
1997: Truly, Madly, Deeply - Savage Garden
Alla OC-generationare tycker att detta är tidernas bästa lovesong. Jag föll för SG...bigtime. Många var vi som grät när dom splittrades. Men det var härliga år.
1998: When you're gone - Bryan Adams feat. Mel C
Åren 1997-2000 fylldes mest av vedervärdigt skräp eftersom alla skivbolag började sälja bajsmusik i större utsträckning och det fanns ingen fildelning heller. Ingen hade så snabb uppkoppling i Sverige, tack vare näringsminister Björn Rosengren. Lyckligtvis fanns det mainstreampop som inte lät lika illa som allt annat.
1999: Hos dig är jag underbar - Patrik Isaksson
Kanske var det för att Sverige verkade kanske kunna klara sig utan Brolin, eller så kanske Patriks album "När verkligheten tränger sig på" bara är bra...men det är i alla fall en förjäkla bra låt. Vem kan inte texten?
2000: Kids - Robbie Williams feat. Kylie Minogue
4 år efter att ha sjungit med Nick Cave på albumet "Murder Ballads" tyckte Kylie att det var på tiden att göra lite glad musik. Hon gjorde nåt soloalbum och sjöng en duett med Robbie. Även om Kylie gör det bra så går det bara inte att stjäla showen från RW...tyvärr.
2001: Elden - Lars Winnerbäck
Alla artister behöver en Isola. En sån där skiva som gör en riktigt känd, som har ett gulaktigt omslag, och som sticker ut lite från alla andra skivor. Lasse drog ihop Hovet för första gången, åkte ut till Ridge Farm i England, drack bira och gjorde ett fantastiskt album.
2002: Sundance Kid - Kent
Det bästa svenska albumet genom tiderna, "Vapen&Ammunition", kom på våren. Kent vann vartenda jävla musikpris som fanns (till och med "årets stockholmsband" trots att gubbarna kommer från tuna) utom "årets låt" på Rockbjörnen. Kent hade 4 av 5 nomineringar i kategorin, dvs alla singlarna de släppt under året. Vann gjorde Håkans "Kom igen Lena" (som troligtvis är snodd från Dexy's Midnight Runners "Come on Eileen" från 1982).
2003: Här kommer alla känslorna på en och samma gång - Per Gessle
Kent fyllde Stadion, men det alla pratade om var den där jävla Gessle som verkade snyta hits ur näsan. Albumet "Mazarin" innehåller 14 barnsligt enkla melodier med 13 nästa lika enkla texter, och därmed blev Per, återigen, popkung.
2004: You can't steal my love - Mando Diao
Oftast fyller borlängeklillarna sina album och EPs med oväsen och texterna kommer direkt från skrevet. Men för en gångs skull gav sig Gustaf fan på att skriva något sammanhängande. Låten handlar om att vara ung, och att vara kär i den där flickan som man egentligen kanske inte borde vara kär i, men man kan inte liksom göra så mycket åt saken.
2005: Jag har varit i alla städer - Håkan Hellström
Håkan ville göra lite mer akustiskt, och hans energiske sidekick, elgitarristen Timo, ville göra solokarriär. Det slutade i albumet "Ett kolikbarns bekännelser". Håkan sjunger om sitt liv; saker han är stolt över i livet, och de ögonblick han är mindre stolt över. Få sånger beskriver längtan så bra som just "Jag har varit...".
1986: Soul Deep - Roxette
Att mitt liv och popkarriären för kanske Sverige största internationella popband någonsin skulle komma samma år var ju långt ifrån väntat.
1987: With or without you - U2
Troligtvis har U2s "The Joshua Tree" världens bästa öppning med "Where the streets have no name", "I still haven't found what I'm looking for" och just..."With or without you".
1988: Be the president - Imperiet
Vad har kent, Gyllene Tider och Imperiet gemensamt? Jo. Alla har försökt slå utomlands men misslyckats. Att dom kanske är Sveriges tre största band genom tiderna borde ju säga att vi svenskar alltså har en ganska skum musiksmak.
1989: Vara vänner - Jakob Hellman
En svensk version av typ "Why can't we be friends?". Under det tidiga 90-talet var grunge på tapeten utomlands, medan alla svenska rockband började göra Jakob Hellman-pop. Inget ont om Hellman, shit, mannen e bra.
1990: Personal Jesus - Depeche Mode
"Violator", från 1990, med Depeche, kanske var årets stora album. Troligtvis var "Personal Jesus" största hiten i alla fall. Gubbarna var och är fortfarande 80-tals-syntarnas sista kvarleva.
1991: Black or white - Michael Jackson
Visserligen är låten fetaste hiten, men det är inte därför den står med här. Den var med på den allra första CD-skiva jag någonsin fick, och således var MJ kanske min första riktiga megastar.
1992: Catch the Moon - Stefan Andersson
Få har kanske just sett Stefan live, eller köpt albumet. Men 1992 kom Killinggängets första TV-serie, "I manegen med Glenn Killing", och där imiterade Robert Gustafsson Stefan och framhöll honom som en kille som inte visste annat än "some put the trust...".
1993: Two Princes - Spin Doctors
Mer känd som den-där-vadhettere-låten-med-Just-go-ahead-now. Att låten skulle bli årets största beror inte mest på att den är bra utan mest på att alla andra bara gjorde skräp det året. Exempelvis var U2 inne i en alternativrockar-era med "Zooropa" och idén att Bono skulle smeka citroner i musikvideor.
1994: Basket Case - Green Day
Samma år som Kurt Cobain dog och TLK och Cardigans debuterade slog punk-poparna Green Day igenom hårt. Att MTV fanns där till hjälp för såna som gör lättsåld punk försämrade ju inte saken.
1995: Wonderwall - Oasis
Näst efter Pink Floyds "Dark side of the moon" (1973) är "What's the story, Morning Glory" det bäst säljande brittiska albumet någonsin. Lägg till att kanske den bästa Bond-låten, "Goldeneye" skriven av Bono/Edge, kom samma år.
1996: Gå&Fiska - Gyllene Tider
Vad ska man säga? Svenskt publikrekord på Stockholms Stadion, en EP med "Gå&Fiska" och "Juni, juli, augusti"...det var inget dåligt återtåg.
1997: Truly, Madly, Deeply - Savage Garden
Alla OC-generationare tycker att detta är tidernas bästa lovesong. Jag föll för SG...bigtime. Många var vi som grät när dom splittrades. Men det var härliga år.
1998: When you're gone - Bryan Adams feat. Mel C
Åren 1997-2000 fylldes mest av vedervärdigt skräp eftersom alla skivbolag började sälja bajsmusik i större utsträckning och det fanns ingen fildelning heller. Ingen hade så snabb uppkoppling i Sverige, tack vare näringsminister Björn Rosengren. Lyckligtvis fanns det mainstreampop som inte lät lika illa som allt annat.
1999: Hos dig är jag underbar - Patrik Isaksson
Kanske var det för att Sverige verkade kanske kunna klara sig utan Brolin, eller så kanske Patriks album "När verkligheten tränger sig på" bara är bra...men det är i alla fall en förjäkla bra låt. Vem kan inte texten?
2000: Kids - Robbie Williams feat. Kylie Minogue
4 år efter att ha sjungit med Nick Cave på albumet "Murder Ballads" tyckte Kylie att det var på tiden att göra lite glad musik. Hon gjorde nåt soloalbum och sjöng en duett med Robbie. Även om Kylie gör det bra så går det bara inte att stjäla showen från RW...tyvärr.
2001: Elden - Lars Winnerbäck
Alla artister behöver en Isola. En sån där skiva som gör en riktigt känd, som har ett gulaktigt omslag, och som sticker ut lite från alla andra skivor. Lasse drog ihop Hovet för första gången, åkte ut till Ridge Farm i England, drack bira och gjorde ett fantastiskt album.
2002: Sundance Kid - Kent
Det bästa svenska albumet genom tiderna, "Vapen&Ammunition", kom på våren. Kent vann vartenda jävla musikpris som fanns (till och med "årets stockholmsband" trots att gubbarna kommer från tuna) utom "årets låt" på Rockbjörnen. Kent hade 4 av 5 nomineringar i kategorin, dvs alla singlarna de släppt under året. Vann gjorde Håkans "Kom igen Lena" (som troligtvis är snodd från Dexy's Midnight Runners "Come on Eileen" från 1982).
2003: Här kommer alla känslorna på en och samma gång - Per Gessle
Kent fyllde Stadion, men det alla pratade om var den där jävla Gessle som verkade snyta hits ur näsan. Albumet "Mazarin" innehåller 14 barnsligt enkla melodier med 13 nästa lika enkla texter, och därmed blev Per, återigen, popkung.
2004: You can't steal my love - Mando Diao
Oftast fyller borlängeklillarna sina album och EPs med oväsen och texterna kommer direkt från skrevet. Men för en gångs skull gav sig Gustaf fan på att skriva något sammanhängande. Låten handlar om att vara ung, och att vara kär i den där flickan som man egentligen kanske inte borde vara kär i, men man kan inte liksom göra så mycket åt saken.
2005: Jag har varit i alla städer - Håkan Hellström
Håkan ville göra lite mer akustiskt, och hans energiske sidekick, elgitarristen Timo, ville göra solokarriär. Det slutade i albumet "Ett kolikbarns bekännelser". Håkan sjunger om sitt liv; saker han är stolt över i livet, och de ögonblick han är mindre stolt över. Få sånger beskriver längtan så bra som just "Jag har varit...".
My world, my love, my life
Man kan ju kalla detta för tonårens sista dag.
Sista dagen att göra någonting riktigt korkat och barnsligt för att sedan komma undan lindrigt.
Eller så kanske man inte alls kan det.
Enligt militären, folktandvården och golfklubben tog tonåren slut på Puttes toalett för ungefär 9 månader sedan.
Men enligt valmyndigheten, föräldrarna och systembolaget har jag en dag kvar av vad som kanske varit mina bästa år.
Nu låter det kanske som om jag sitter hemma med en ålderskris och tror att morgondagen blir början på slutet.
Inte alls.
Tvärtom tror jag att det är bara är slutet på början.
En jävligt bra början om jag får säga det själv.
Men det är sällan det räcker så.
När Sverige slog Kanada med 5-1, Tjeckien med 2-1 och Tyskland med 6-0 i OS 2002 var det ju en jävligt bra start.
Alla minns vi ju hur det slutade.
Det är faktiskt svårt att ha en ålderskris vid 20.
Jag kan inte påstå att det finns någonting jag skulle vilja ändrat på.
Vad mer kan man begära än underbara nära&kära och några tusenlappar på kontot?
Att jag har sett nästan alla mina favoritartister live gör ju inte saken värre heller.
Det är snarare skrämmande att tänka att man BARA levt en fjärdedel av sitt liv.
Tänk vad man lärt sig, vad man sett och vad man upplevt så är det ganska otroligt att man hunnit med allt på 20 år utan stress.
För dig som inte känner mig, eller inte känt mig så där superlänge så kommer här en snabbgenomgång:
1986: Föds samma år som sin kusin, sin moster och Mischa Barton.
1990: Lillasystern Sofia föds.
1992: Efter att borgarna börjat göra om Sverige blir årskullen 86 först ut med förskoleverksamhet.
1993: Börjar lågstadiet, träffar Martin.
1994: Sossarna tar över igen och inser att det är för dyrt att ha två stycken fritidsverksamheter för barnen, varpå Martin, jag och Tessan hamnar på samma ställe.
1995: Blir megakändis och allmän drömpojke när jag blir vald till programledare för en musikshow på fritidsgården.
1996: Ser Gyllene Tider på Stockholms Stadion. Konstaterar att Kent (Singeln "Kräm") och Broder Daniel (Singeln "Work") låter förjävligt.
1999: Konstaterar att Kent (Singeln "Musik non stop") är jävligt bra.
2001: Börjar spela golf.
2002: Börjar spela golf med Martin och AW.
2003: Ser Kent på Stockholms Stadion. Tar sitt första sommarjobb. Lär sig derivera. Ser AIK - Skellefteå på Johanneshovs isstadion fredagen den 24 oktober tillsammans med Ebba. Träffar Andrea.
2004: Blir riktigt svinpackad ihop med AW för första gången. Ser Gyllene Tider på Stadion igen. Träffar Gun (The Man Formerly Known As Philip) och Maria den 26 oktober. Går på Nivå 22 för första gången.
2005: Åker till Sälen tillsammans med Ali, Johan, Maria, Martin, Tessan, AW, Andrea, Gullan, Gun och Ebba samma dag som kent släpper singeln "Max 500". Tar studenten och blir vald till klassens Homeros pga sina skrivartalanger. Inofficiellt utsedd till klassens kent-nörd (och nörd i största allmänhet). Börjar titta på OC. Tar körkort. Betalar sin första inkomstskatt och börjar plugga på Stockholms Universitet.
2006: Åker till Sälen igen. Skriver detta.
Dagens låt är "Där Elden falnar (men fortfarande glöder)", en sång om att bli gammal.
Morgondagens låt blir troligtvis Broder Daniels "Old in just one day".
PS. När den tredje terminen på Fysiklinjen nu börjar så har Stockholms Universitets Studentkår fått för sig att "utifrån mina val av kurser" placera mig i Samhällsvetenskapliga fakulteten och ta 90 spänn för det.
Sista dagen att göra någonting riktigt korkat och barnsligt för att sedan komma undan lindrigt.
Eller så kanske man inte alls kan det.
Enligt militären, folktandvården och golfklubben tog tonåren slut på Puttes toalett för ungefär 9 månader sedan.
Men enligt valmyndigheten, föräldrarna och systembolaget har jag en dag kvar av vad som kanske varit mina bästa år.
Nu låter det kanske som om jag sitter hemma med en ålderskris och tror att morgondagen blir början på slutet.
Inte alls.
Tvärtom tror jag att det är bara är slutet på början.
En jävligt bra början om jag får säga det själv.
Men det är sällan det räcker så.
När Sverige slog Kanada med 5-1, Tjeckien med 2-1 och Tyskland med 6-0 i OS 2002 var det ju en jävligt bra start.
Alla minns vi ju hur det slutade.
Det är faktiskt svårt att ha en ålderskris vid 20.
Jag kan inte påstå att det finns någonting jag skulle vilja ändrat på.
Vad mer kan man begära än underbara nära&kära och några tusenlappar på kontot?
Att jag har sett nästan alla mina favoritartister live gör ju inte saken värre heller.
Det är snarare skrämmande att tänka att man BARA levt en fjärdedel av sitt liv.
Tänk vad man lärt sig, vad man sett och vad man upplevt så är det ganska otroligt att man hunnit med allt på 20 år utan stress.
För dig som inte känner mig, eller inte känt mig så där superlänge så kommer här en snabbgenomgång:
1986: Föds samma år som sin kusin, sin moster och Mischa Barton.
1990: Lillasystern Sofia föds.
1992: Efter att borgarna börjat göra om Sverige blir årskullen 86 först ut med förskoleverksamhet.
1993: Börjar lågstadiet, träffar Martin.
1994: Sossarna tar över igen och inser att det är för dyrt att ha två stycken fritidsverksamheter för barnen, varpå Martin, jag och Tessan hamnar på samma ställe.
1995: Blir megakändis och allmän drömpojke när jag blir vald till programledare för en musikshow på fritidsgården.
1996: Ser Gyllene Tider på Stockholms Stadion. Konstaterar att Kent (Singeln "Kräm") och Broder Daniel (Singeln "Work") låter förjävligt.
1999: Konstaterar att Kent (Singeln "Musik non stop") är jävligt bra.
2001: Börjar spela golf.
2002: Börjar spela golf med Martin och AW.
2003: Ser Kent på Stockholms Stadion. Tar sitt första sommarjobb. Lär sig derivera. Ser AIK - Skellefteå på Johanneshovs isstadion fredagen den 24 oktober tillsammans med Ebba. Träffar Andrea.
2004: Blir riktigt svinpackad ihop med AW för första gången. Ser Gyllene Tider på Stadion igen. Träffar Gun (The Man Formerly Known As Philip) och Maria den 26 oktober. Går på Nivå 22 för första gången.
2005: Åker till Sälen tillsammans med Ali, Johan, Maria, Martin, Tessan, AW, Andrea, Gullan, Gun och Ebba samma dag som kent släpper singeln "Max 500". Tar studenten och blir vald till klassens Homeros pga sina skrivartalanger. Inofficiellt utsedd till klassens kent-nörd (och nörd i största allmänhet). Börjar titta på OC. Tar körkort. Betalar sin första inkomstskatt och börjar plugga på Stockholms Universitet.
2006: Åker till Sälen igen. Skriver detta.
Dagens låt är "Där Elden falnar (men fortfarande glöder)", en sång om att bli gammal.
Morgondagens låt blir troligtvis Broder Daniels "Old in just one day".
PS. När den tredje terminen på Fysiklinjen nu börjar så har Stockholms Universitets Studentkår fått för sig att "utifrån mina val av kurser" placera mig i Samhällsvetenskapliga fakulteten och ta 90 spänn för det.
Live is Life
Följande gig vore kul att se:
8 september: Mando Diao - Gröna Lund
15 september: Tiger Lou - Debaser
4 oktober: Mando Diao - Debaser
5 oktober: Patrik Isaksson - Nalen
10 oktober: Marti Bergman - Berns
13 oktober: Ryan Adams & The Cardinals - Berns
18 oktober: Sugarplum Fairy - Debaser
12 november: Keane - Globenannexet
Observera att 8 september i stort sett är spikat.
Övriga vettefasen.
Tiger Lou och Sugarplum är båda gig runt hundringen.
Patrik tar runt 250.
Det kanske blir en bra musikhöst trots allt...
8 september: Mando Diao - Gröna Lund
15 september: Tiger Lou - Debaser
4 oktober: Mando Diao - Debaser
5 oktober: Patrik Isaksson - Nalen
10 oktober: Marti Bergman - Berns
13 oktober: Ryan Adams & The Cardinals - Berns
18 oktober: Sugarplum Fairy - Debaser
12 november: Keane - Globenannexet
Observera att 8 september i stort sett är spikat.
Övriga vettefasen.
Tiger Lou och Sugarplum är båda gig runt hundringen.
Patrik tar runt 250.
Det kanske blir en bra musikhöst trots allt...
Dagens rätt
Tog en sväng in på Megastore, Ynglingagatan 2 vid Sveaplan här i huvudstaden.
Föreståndaren stod utanför och rökte.
Jag frågade om mina grejer hade kommit in, eftersom jag beställde i söndags och utlovade väntetiden var 3-5 arbetsdagar.
Han frågade vad jag hette, jag svarade.
Rätt var det var så stod jag och väntade på bussen med dryrgripen "Long Before Rock n' Roll" i handen.
Det kliade i fingrarna att komma hem och lyssna.
1½ jävla timmar senare fick jag vrida upp volymen och sätta igång att dansa.
Även om nu just "Long Before Rock 'n' Roll" är dagens låt så är det en annan jag tänkt mycket på idag.
Den heter "Spirit" och är gjord av de glada pojkarna i The Band Formerly Known As Caesars Palace.
För mig handlar låten om hur man lämnar sommarens slapphet och helt plötsligt förväntar sig samhället att man ska börja göra nytta igen.
Det kanske inte alls var vad Caesar Vidal och Jocke Åhlund tänkte sig, men vafan...
I need some young blood.
Come friday night.
Bring on the big flood.
Black september is coming on.
Summer won't be back for long.
Let's start a big fire.
Let's shake it up.
Let's try to burn brighter.
There's no-one here to catch our fall.
No-one here to hear us call.
Tonight, this dirty september night
They're stuck out here.
Got caught in the starlight.
Running through these empty streets.
This city is built for you and me.
I know that the road is long.
It lingers on.
And The Lord knows it's uphill.
Seems like you're not getting anywhere.
You give up just before you're there.
Don't loose your spirit.
Feel all alone.
But it's there if you need it.
Seems like you're not getting anywhere.
But don't give up.
You're almost there.
- "Spirit", Casears, 2005
PS. Idag försökte Bart få Milhouse föräldrar att skilja sig efter att han sett hur Ryan och Marissa bråkat i OC (Simpsons älskar ju att driva med program från Fox Networks). Phantom Planet fick in sin dänga i eftertexterna.
Föreståndaren stod utanför och rökte.
Jag frågade om mina grejer hade kommit in, eftersom jag beställde i söndags och utlovade väntetiden var 3-5 arbetsdagar.
Han frågade vad jag hette, jag svarade.
Rätt var det var så stod jag och väntade på bussen med dryrgripen "Long Before Rock n' Roll" i handen.
Det kliade i fingrarna att komma hem och lyssna.
1½ jävla timmar senare fick jag vrida upp volymen och sätta igång att dansa.
Även om nu just "Long Before Rock 'n' Roll" är dagens låt så är det en annan jag tänkt mycket på idag.
Den heter "Spirit" och är gjord av de glada pojkarna i The Band Formerly Known As Caesars Palace.
För mig handlar låten om hur man lämnar sommarens slapphet och helt plötsligt förväntar sig samhället att man ska börja göra nytta igen.
Det kanske inte alls var vad Caesar Vidal och Jocke Åhlund tänkte sig, men vafan...
I need some young blood.
Come friday night.
Bring on the big flood.
Black september is coming on.
Summer won't be back for long.
Let's start a big fire.
Let's shake it up.
Let's try to burn brighter.
There's no-one here to catch our fall.
No-one here to hear us call.
Tonight, this dirty september night
They're stuck out here.
Got caught in the starlight.
Running through these empty streets.
This city is built for you and me.
I know that the road is long.
It lingers on.
And The Lord knows it's uphill.
Seems like you're not getting anywhere.
You give up just before you're there.
Don't loose your spirit.
Feel all alone.
But it's there if you need it.
Seems like you're not getting anywhere.
But don't give up.
You're almost there.
- "Spirit", Casears, 2005
PS. Idag försökte Bart få Milhouse föräldrar att skilja sig efter att han sett hur Ryan och Marissa bråkat i OC (Simpsons älskar ju att driva med program från Fox Networks). Phantom Planet fick in sin dänga i eftertexterna.