jocke86

Häromkvällen spelade delar av Sälengänget en omgång "Så det kan låta!", en brädspelsversion av SVT-programmet (som nu TV3 gjort en rip-off på).
Skillnaden är namnet, den musikaliska begåvningen hos gästerna och att spelet inte avslutas med "sov gott, mamma!".
Hur som helst kom frågan upp om en ramsa kan räknas som sång.

I egenskap av att vara den Sälengängare med flest högskolepoäng i matematik (20 hittils, kan bli 30 om en månad) så är det väl lämpligt att jag sköter definitionerna.
Enligt de flesta källor är en sång "en relativt kort musikalisk komposition avsedd för (mänsklig) röst".
Någon tidsbegränsing finns alltså inte.
Men enligt Wikipedia är "snapsvisa", "punschvisa" och "dryckesvisa" olika former av sång, och de flesta jag känner till är ju rätt så korta (ex. finsk snapsvisa: "inte nu...men nu!").
Så tidsmässigt är gränsen hårfin.
Det som ramsan faller på att lyriken, eftersom ramsor oftast har texter som "snipp, snapp, snut, så var sagan slut" eller "hokus, pokus, filliokus" medan kortare sånger oftast har någon form av handling och ibland är något mer dramatiska än "abra, kadabra", som egentligen inte säger ett jota.

Men man kan ju då fundera över hur det är mer s.k. hejar-ramsor.
"Stefan Batan är en hora, hora, hora, hora" (som visserligen gör allt annat än heja) har ju lite mer handling, eftersom den förtäljer om Steffes lättillgänglighet.
Dock är det ingen sång, eftersom en sång skulle varit i stil med "Stefan Batan är en hora, hora, hora, hora. Men hade han spelat i vårt lag hade vi skrikit om att aldrig förlora. Nu styrs han av pengar och av sämsta laget i stan, istället för att stå på det vinnande lagets plan" som utvecklar lite mer om just varför Steffe är en hora, samtidigt som det finns en viktig sensmoral - att man ska aldrig låta pengarna bestämma.

För den som nu sitter och vill komma med en smart comeback mot att Djurgården skulle vara sämst i stan, så vill jag bara förtydliga att Djurgården alltså är herrfotbollsallsvenskans sämsta Stockholmslag, resultatmässigt.
I exempelvis damfotbollen är Djurgården ett av de bättre, och inom herrarnas hockey är Djurgården bäst i stan.

Och nu när jag ändå är inne på fotbollsspåret kan jag berätta en historia om bland det mest nördiga som finns.
Hattrick.org är ett internetcommunity om/med/för fotboll och fotbollsälskare.
Idén är busenkel, en massa fotbollsnördar (utan att få Hurricane Schyman över mig hoppas jag få sagt att det är mestadels pojkar) har varsitt lag som de är managers för.
Varje söndag spelar man seriematcher och varje onsdag är det cupmatcher.
Är man lite småsopig åker man ur cupen första veckan och då ägnar man onsdagarna åt träningsmatcher.
Idag är en sådan onsdag.
Fittans kompis flaggskepp FC Rubarth möter Fittans Jockes AIK.
Det ska bli spännande!


På ett mer hockeybaserat plan (herrhockey) vill jag berätta att Modo slog Djurgården med 4-2 igår.
Inte för att det spelar någon som helst jävla roll eftersom de kommer mötas minst 3 gånger till.
Men ska man prata många möten kan man prata Modo-Luleå.
Det brukar börja med två träningsmatcher på försäsongen, 6 möten i serien (där det kallas Norrlands-derby trots att det är 40 mil mellan städerna) och sen blir det 5,6 eller 7 slutspelsmöte (beroende på hur SHL-jävlarna fått för sig att slutspelet ska se ut den här gången då).
Modo är också ett lag som brukar få stryk mot lag som Brynäs och Malmö och sedan vinna mot Färjestad och Frölunda.
Varje serie slutar de mellan 5:e och 8:e plats och får möta Luleå i första slutspelsomgången som de vinner med 4-3.
Sen möter de ett skitsvårt lag och får oftast däng med 4-2, men ibland vinner de med 4-3 och torskar istället finalserien med 4-0, om de nu inte är bäst i Sverige, då förlorar de med 3-4.

Den sanna spelarglädjen för oss vanliga kommer med hockeyspelen.
Även om NHL98-NHL05 varit förbaskat bra (har inte testat 06 eller 07) så är fortfarande det gamla klassiska STIGA-hockeyspelet bäst.
Hur många gånger jag spelat pappas gamla vetefasen (ett gammal 70-talsspel där lagen är Sverige mot ärkemoståndaren Sovjet), men det är ungefär lika många gånger som mitt eget spel använts (Sverige-Finland...som av den fantasifulle kan tolkas som Färjestad-Leksand).
Datorspel slår det helt enkelt inte.
Dramat är samtidigt hetare än den verkliga serien någonsin kan bli.
Det finns inga hemma- eller bortaplaner, inga patetiska comhem-kommentatorer, inga slutspel som involverar 12-27 matcher beroende på resultat.
Enda regeln: först till 10 mål vinner.

Nu ska jag ladda hem NHL 07 och lyssna på "Welcome Home, Luc Robitaille" för 50-11:e gången.