jocke86

Har ni hört Lars Winnerbäcks "Aldrig riktigt slut".
Det är en sång om en pojke som träffar en flicka för att gå ut på en fika.
Flickan berättar om livet och predikar på.
Man skulle ju kunna kalla onsdagen då Fittan & Fittans kompis gick ut med sin gemensamma kompis för något liknande.
Lyckligtvis (eller tyvärr, beroende på hur man ser det) slutade det inte riktigt som någon av oss föreställt att det skulle vara.

Runt 16:20-snåret stod jag och lyssnade på Mando Diao när Maria dök upp.
Hon hade ett par converse och en jacka som påminde om Marit Bergman.
Vi pratade på en stund innan mobilen gick igång.
Du-du-du dudu-du-du-dudu...
Fittans kompis ringde och sa att han var på gång.
16.30 började vi gå mot Götgatan för att hitta ett mysigt ställe att chilla och dra några koppar te på.
Vid 16.32 satt vi på en uteservering och började på varsin stor stark (för bara 31 spänn).

Vi pratade om sånt som hör livet till.
Tiger Lou, värmepumpar, vad ett halvtrasigt muskelband kallas, Sälen/Ludvika, sprit och BT-headset.
Vi tog en till öl var och fortsatte prata.

Magarna kurrade till varpå vi till sist hamnade på en brittisk-inspirerad servering vid Medis.
Lite nachos, två stora stark till, och en lång diskussion om valet.
Språktest, miljöpartiet kontra moderaterna (ska tilläggas att vi alla tre kan tänka oss rösta på något av de två), Reinfeldts skallighet kontra Göran Perssons, och den eviga frågan varför Maria Wetterstrand aldrig släpper ut håret.
I tunnelbanans mobilfria zon började jag spela upp min ringsignal.
Du-du-du dudu-du-du-dudu...

Blå dörren hade öppet och vi slog oss ner i baren.
Vår favoritbartender var i högform.
Maria var hemma efter veckor runt på resor.
Fittan och Fittans kompis lyssnade när hon sa:
"Jag kanske stannar här ett tag. Vi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dag. Jag måste bara hitta en roll"
En Norrlands och en Ooze hanns det med innan Maria skulle hem.
Hon ville ta tunnelbanan, vi tänkte man kunde hänga med till Västra skogen.
Fittan och Fittans kompis sa "Ta våra händer. Vi ska åt samma håll!".
Vi sprang för att hinna med pendeln, men missade med sekunders marginal.

Det mogna beslutet att vi behövde bränsle efter rushen ledde oss in på Bishops Arms och en till öl.
Fittan och Fittans kompis fortsatte prata om det viktigaste som finns just nu...Mando Diao.
Det ledde oss osökt in på: Du-du-du dudu-du-dudu...

Det var en härlig kväll.
Jag tar gärna en fika med Maria och Fittans kompis igen.

PS. Jag har "Long before Rock n' roll" som ringsignal.
Därför är det också dagens låt.