jocke86

Ännu en dag i spexets och musikens tecken.
Naturvetenskapliga Fakulteten kommer sätta upp en grymt nördig föreställning innehållandes skämt om korsningsscheman, osäkerhetsrelationen, och en massa andra saker som ger Martin ångest.
Som gitarrist i bandet är man såklart helt utanför manuset, och har knappt en aning om vad det handlar om.
De ansvariga för att spexet ska bli av verkar vara glada så länge jag sköter mina strängar som jag ska, och inte lägger mig i.
Ibland kan man ta det så långt som att kalla spexbandet för "det där oljudet när alla andra försöker fixa rekvisita, manus eller repetera".
Mest oljud blir det förstås dom gånger vi (egentligen) ska vara tysta.
Men i en sann musiker flödar musik i ådrorna, och på söndagar förblöder jag nästan.

Det förvånar ingen att jag skapat Albert Einstein i Sims 2.
På sin höjd kanske Gustav skulle höja ögonbrynen någon millimeter om han fick veta att Albert också har en norsk skogskatt som heter Kopernicus (men det skulle bara vara för att Gustav skulle känna igen namnet Kopernicus utan att kunna placera det exakt).
Albert har lika lite pengar som han har tapeter.
Och han har lika många tapeter som Jan Guillou dumpar one-liners på en TV-debatt.

Har börjat lyssna på den där förbaskade "Your Ex-Lover Is Dead" av bandet Stars.
Det är en sorglig låt, javisst.
Men det är som med det där ordspråket ni vet, "in i ena örat och ut genom det andra", fastän den här låten uppfyller bara den första biten.
Den åker in och liksom borrar sig in för att slå sig till ro.

Problemet med att plugga är att det aldrig är särskilt kul.
Först fick jag bara läsa Matematisk Analys och Elektromagnetism (osv.) vilket, till stor del, bara vara tråkigt.
Nu när jag läser Dynamisk Meteorologi, undervisad av meteorologernas motsvarighet till Albus Dumbledore, är det kanske inte alltid tråkigt, utan snarare deperimerande eftersom man inte bara får veta att global uppvärmning är farligt, man får också räkna ut ganska precis HUR farligt det är.

Så.
Då var det nog med kluddrande för idag.
Mina arktiska vänner (Victorias mjukis-isbjörn, och min mjukis-späckhuggare) tittar på mig liksom för att säga "borde inte du sova nu?".
Vi ses, vänner!