Professor Albus Dumbledore...fast mindre magisk och mindre död.
Ännu en dag i spexets och musikens tecken.
Naturvetenskapliga Fakulteten kommer sätta upp en grymt nördig föreställning innehållandes skämt om korsningsscheman, osäkerhetsrelationen, och en massa andra saker som ger Martin ångest.
Som gitarrist i bandet är man såklart helt utanför manuset, och har knappt en aning om vad det handlar om.
De ansvariga för att spexet ska bli av verkar vara glada så länge jag sköter mina strängar som jag ska, och inte lägger mig i.
Ibland kan man ta det så långt som att kalla spexbandet för "det där oljudet när alla andra försöker fixa rekvisita, manus eller repetera".
Mest oljud blir det förstås dom gånger vi (egentligen) ska vara tysta.
Men i en sann musiker flödar musik i ådrorna, och på söndagar förblöder jag nästan.
Det förvånar ingen att jag skapat Albert Einstein i Sims 2.
På sin höjd kanske Gustav skulle höja ögonbrynen någon millimeter om han fick veta att Albert också har en norsk skogskatt som heter Kopernicus (men det skulle bara vara för att Gustav skulle känna igen namnet Kopernicus utan att kunna placera det exakt).
Albert har lika lite pengar som han har tapeter.
Och han har lika många tapeter som Jan Guillou dumpar one-liners på en TV-debatt.
Har börjat lyssna på den där förbaskade "Your Ex-Lover Is Dead" av bandet Stars.
Det är en sorglig låt, javisst.
Men det är som med det där ordspråket ni vet, "in i ena örat och ut genom det andra", fastän den här låten uppfyller bara den första biten.
Den åker in och liksom borrar sig in för att slå sig till ro.
Problemet med att plugga är att det aldrig är särskilt kul.
Först fick jag bara läsa Matematisk Analys och Elektromagnetism (osv.) vilket, till stor del, bara vara tråkigt.
Nu när jag läser Dynamisk Meteorologi, undervisad av meteorologernas motsvarighet till Albus Dumbledore, är det kanske inte alltid tråkigt, utan snarare deperimerande eftersom man inte bara får veta att global uppvärmning är farligt, man får också räkna ut ganska precis HUR farligt det är.
Så.
Då var det nog med kluddrande för idag.
Mina arktiska vänner (Victorias mjukis-isbjörn, och min mjukis-späckhuggare) tittar på mig liksom för att säga "borde inte du sova nu?".
Vi ses, vänner!
Is there life on Mars?
Själv har jag och Victoria levt på smörgåstårta i ett dygn.
Inget experiment i Morgan Spurlocks fotspår, vi bara gillar smörgåstårta helt enkelt.
Hon ligger hemma med svinigt hög feber och jag har lätt huvudvärk.
Men vi har fått i oss omega-3 och andra fetter så det räcker resten av året.
Jag har fixat sommarjobb.
Som blomsterguru och kille med allmänt gröna fingrar.
Exakt lön ej fastställd, i och med att jag inte vet ett jota om blommor....än.
Arbete: 7-16 med start måndagen efter Hultsfred.
Spexet idag gick ut på tre saker:
Demonstrera hur man spelar piano på långt avstånd.
Ta sig genom en av världens största hits någonsin.
Jamma loss på C-dur.
Det är ett förbaskat trevligt gäng det där bandet.
Idag kom en ny kille dit.
Med lite Lars-Winnerbäck-1998-look ville han spela blockflöjt i bandet.
Ballt värre.
På tal om skum musik satt jag och diskuterade med Sveriges mest gravide schlagerdrottning igår.
Enligt hennes utsago hade tydligen Christer Björkman blivit uppkommenderad till Reinfeldt&Co för att redogöra på vilket sätt Melodifestivalen är något som Public Service ska bry sig om.
Han fick minsann svettas och förklara att det minsann tas stor hänsyn till att få dit människor med olika bakgrund.
Detta är alltså regeringens fel att Addis Black Widow och Saida fick komma med.
Därför tänkte jag dra med mig Ali (som ju har iranskt påbrå), Victoria (Vitryssland) och Ebba (Skåne) för att blir Björkmans etniska bidrag till festivalen 2008.
Dagens citat kommer från DN: "Boll europamästare i bordtennis".
Det låter ju hejdlöst kul innan man begriper att det måste röra sig om tysken Timo Boll.
It's a Bittersweet Symphony
"Hälsa Victoria från m...nej förresten, krama Victoria från m.....äh, pussa Victoria från mej".
Maria vet ibland varken ut eller in.
Men just nu snöar det i alla fall riktig snö utanför mitt fönster.
Det enda som är knäppare än snöklädda krokusar är apelsiner med istappar på.
Häromkvällen var jag på middag/förfest hos Ebba (eller Ulriks Dam som hon lite ord-lustigt kallar sig).
Planen var att äta sushi, kramas lite, åka in till Clara's och kramas lite mer.
Så långt som sushin och kramarna gick det som planerat.
Man kan - lite ord-lustigt - påstå planerna "sprack" i bokstavlig mening (å andra sidan är vi få som visat kallingarna på Clara's och kommit undan med det).
Jag blev som vanligt onyktrare än planerat, och vad gäller VM-finalen i "fullast vinner" höll jag matchen ut och vann en udda-måls-seger över Team Ali.
Nu dröjer det inte länge förrän det blir match igen.
Arbetarna mot Studenterna.
Sist vi försökte spela lite sport tillsammans i gänget minns jag att det dröjde 10 sekunder innan AW fick ena höften söndersparkad.
Då var det visserligen fotboll som gällde, nu är det innebandy som står på tapeten.
Jag kommer teama ihop med Ebba, Victoria och Ali (Andréa borde väl vara med också, eller har jag missat nåt?).
Inför stora matcher (visserligen oftast boxning) brukar det förekomma en hel del smutskastning av det andra laget, så jag tänkte börja här och nu.
Arbetarna är skyldiga till följande jävelskap:
1. Faktumet att Buss 563, 564, 553A, 553 B numera heter 551 V, 551 H, 553 V, 553 H, och aldrig går i tid. En sann student är tillräckligt intelligent för att kunna särskilja de olika bussnumren, medan en Arbetare sällan berhärskar fler bokstäver än just V och H.
2. Växthuseffekten. Medan studenter åker kollektivt tycker arbetare att bilen är ett utmärkt alternativ för att ta sig till jobbet. Studenterna bildar Miljöpartiet och tjatar på Stockholms Kommun att införa trängselavgifter för att göra staden finare, men arbetarna sätter sig emot.
3. Kommunism. Om alla arbetare försvann skulle ingen tjäna några pengar längre (för vad en student får är inte pengar, det är mest en symbolisk handling för att inte hamna för långt under existensminimum) och sålunda skulle kommunismen förlora sin stora nemesis och inte längre ha någon anledning till existens.
4. Att månen är så långt bort. Vanliga människor tror att månen inte störtar in i jorden på grund av att deras relativa gravitationskraft är lika med den centripetalkraft som krävs för att hålla månen i sin bana med just den, relativt gravitationskraften, vinkelräta hastighet den har...alltså att månens hastighet, v är sån att v^2 = G*M / r, där G är gravitationskonstanten, M är jordens massa och r är avståndet mellan jordens och månens masscentrum. SJÄLVKLART ÄR DETT ÅT SKOGEN FEL: En gång satt månen ihop med jorden, men efter att månen vunnit över jorden i en innebandy-match blev jorden så sur att himlakropparna seprarerade.
Nu vet ni.
Mer smutskastning är att vänta.
You know what this is? It's the celebration, bitches!
Det har varit veckans standarduttryck, i kombination med ett utmattat, suckande "ja-ja".
Mamma ska flytta, och jag är en av de få som kan hjälpa till.
Det är dumpa saker på tippen, flytta lådor hit&dit, möblera och försöka se efter den sjukt sällskapssjuke hunden.
Tacka Gud för Victoria som hjälpt till med inrednings-rådgivning, hund- och Jockepassning och möblering.
Jag har känt mig lite hemsk i veckan.
Det mesta av tiden har gått till mammas flytt, några små rester av den har gått åt plugg och Victoria.
Har saknat den enerverande "three is a magic number" som man möts av med Martins mobil (om han nu inte hunnit byta till Tele2 som han ville).
Hade tänkt spela badminton med Tessan, men det vart liksom aldrig tid till det.
Och den där mustasch-festen med Maria var ju bara spekulationer.
Ska inte påstå att veckan som kommer blir något bättre.
Nu är det köra-kakel-till-tippen-leken som gäller (och tro mig, KAKEL VÄGER).
En lek som varvas av såna dumheter som kretsteori (impedans, RC, LC, RLC och LR) och blodbad i Gibson-regi.
Ska försöka bjuda över Fittans Amigo och Hjärter Dam på en liten middag och "inspelningssession" (inom parentes).
Funderade på att bege mig ut för att festa nästa helg...men efter biljetter till The Ark, golf- och bilräkningar ser VISA-kortet ovanligt tunnt ut.
Fittan...nu i en alldeles ny Nintendo-Wii-version
Eftersom man ska bli meteorolog en vacker dag är det inte mer än att man börjar undra.
När jag gick i gymnasiet fick man lära sig att det där med klimatförändringar var alldels fruktansvärt: JORDENS MEDELTEMPERATUR KANSKE SKULLE ÖKA MED 3 GRADER PÅ 100 ÅR!!!!
Så tänkte man att det inte var bra, men det kunde ju samtidigt varit betydligt värre.
Sen började man höra hur forskare sa att de små snömängderna och de varma temperaturerna på vintrarna berodde på växthuseffekten, och man tänkte att det lät osannolikt eftersom man hade hört talas om några grader de närmaste 100 åren, inte att det skulle vara +5 hela vintern lång.
Åren gick och min Numme-Ninni äntrade mitt liv.
(Ninni är föreläsare i kursen Numeriska metoder - en kurs om att programmera matematik)
Hon visade bilder på hur man skulle kunna tolka mätningarna av jordens klimat.
Det är allmänt känt att tempen ökat så länge vi haft tillgång till flashig utrustning att mäta den med.
Men vem vet om det var så här varmt för 40 000 år sedan?
Tänk på alla istider som kommit och smält bort, utan varesig fabriker, flygplan eller nyktra Gustav på väg hem från krogen.
Fittans Värmepump-Kompis brukar svara att man kan köpa en värmepump, eftersom de tar energi från atmosfären och trycker in den i ditt hus och därmed sänker jordens medeltemperatur och då jämnar ut alltihop.
Fast det fungerar inte riktigt så enkelt.
Heter man Jocke eller Simo och sitter på Nivå begriper man att kompressorn i värmepumpen blir varm, ja faktiskt värmer den atmosfären mer än den kyler (annars skulle det inte finnas något som förhindrade energiflöden att gå hur de vill, något som skulle betyda att du skulle kunna lägga en isbit på Johans mage och han skulle frysa ihjäl).
Men nu ska man inte sitta och hänga sig över det.
Världen är ändå rätt okey.
Jag har en flicvän i Vällingby (som jag inte begriper varför hon ska vara där nu, istället för här!), Gustav har köpt Wii, Orup är fortfarande skrämmande bra, och snart är det julafton.
Det soliga vädret avslöjar hur dammigt mitt rum egentligen är.
Jag får panik!
Dammsuga och torka med trasa omgående!
Ikväll ska jag bjuda över två Lasse-tokar och så ska vi sjunga falskt ett tag, dricka glögg (the red wine with russians in it) och spela hockeyspel...jag har en titel att försvara.
...junkies on the TV. I ain't got nothing against them, brother.
Martin har "tossigt" och Tohan har "tokigt".
Jag har numera Abul Khazem.
Var på teater igår.
En föreställning med två ljuskillar, fyra skådisar och en genialisk författare bakom alltihop.
Den var bra.
Nej, mer än bra.
Den var........Abul Khazem.
Vi var ett stort sällskap.
Pappa och pappas flickvän.
Pappas flickväns son och pappas flickväns sons flickvän.
Pappas son (a.k.a. jag) och pappas sons flickvän.
Ja...åsså syrran förstås.
Idag ska jag baka lussebullar.
Sen ska jag göra mat och bjuda över mina musikant-vänner.
Abul Khazem, på er!
Hälsa Christer om ni tittar uppåt.
Pimp My Kriminalvårdare
Pappa har tagit fram sina feta Timbaland-kängor också.
Imorron ska jag försöka få honom att se på Pimp My Ride, och julklapp ska han få bling-bling och "The Massacre".
Han kommer lyssna på The Voice varenda dag på väg till/från jobbet.
Så går det till där jag bor.
Kostymen är inte jag
Hittils har jag avverkat:
"Verkligen"
"Hagnesta Hill"
"B-sidor"
"Vapen&Ammunition"
"Du&Jag Döden"
Yep...it's another laaaaazzzzy sunday som Homer skulle sagt, om han nu gillat Kent.
Var ute och kutade en halvmil (ungefär...det är svårt att räkna och springa samtidigt).
Funderade på vad jag ska ha på mig på lördag
(Problemet är att jag undrar hur black/white det ska vara. Är exempelvis helsvart eller helvitt tillåtet? Är svart/vitt med färgade accessoarer tillåtet? Inte undra på att Cosmopolitan är en så tjock tidning.).
Sen funderade jag på vad jag ska dricka på lördag.
(Bira, is-te, cider, OC-groggar?)
Efter det funderade jag på om jag ska sikta på post-nattbuss-hemfärd.
(Nattbussen slutar gå från Byleden runt halv-sex-snåret. Och är det inte dags att byta namn på buss 591 till nått roligare och som man aldrig kommer ihåg, som typ 663V och H beroende på om man vill till Sollentuna eller Jakan?)
Timmarna gick, jag duschade, bevisade Maclaurin-utvecklingar, lyssnade på Kent och spelade med i "Elite".
Sen blev jag jätte-festsugen...undrar varför.
Imorron kommer farmor och farfar på besök.
Farmor kommer väl städa, laga mat och kratta löv hela veckan medan farfar går ut varannan timme, slänger ett getöga på min bil och svär.
Ska försöka byta till Fars Vinterdäck imorron.
Farfar kanske slutar svära om jag försöker förklara för honom vem Mischa Barton är och att OC börjar om 1½ vecka?
Näsblod och finnar...mer tonår blir det bara inte
Fast det är en sån där söndagsmässa som knappast gör en människa mer religös...snarare tvärtom.
Jag har däremot gjort ett par steg i Gud Faders fotspår.
Om det nu sannerligen var Gud Fader som skapade livet, universum och allting måste han verkligen vara urless på epsilon, h:n som går mot noll och medelvärdessatser...jag har ju bara rört vid ytan och är redan på gränsen till självmord av tristess.
Men då tackar man Honom för Kent, och att Rockparty nu har en omröstning om vem man helst vill se på Hawaiiscenen i sommar.
För det är en underlig kärlek jag har till Tuna-rockarna.
Hur mycket man än gillar Lily Allen, Gavin DeGraw, Petter och Mando så räcker det med att nån jäkel spelar en halvminut Kent på radion för att jag ska få fnatt och lyssna igenom alla skivorna.
Idag såg jag ett litet klipp från Musikbyrån då Jocke Berg kommenterade en intervju från 1996.
Intervjun började bra; Martin sa ett par visdomens ord innan Jocke började bli tokallvarlig, högintellektuell och diskutera alla texterna till nyutkomna "Verkligen".
Och helt plötsligt sitter Sami där med en servett uppstoppad i näsan.
Det räckte för att få mig att lyssna genom hela "Verkligen", "Hagnesta Hill (svenska)", "B-sidor CD1" och just nu halva "Vapen&Ammunition".
Vad gäller Rockparty röstade jag på Foo Fighters, Franz Ferdinand och Oasis.
Lasse, Mando och Hives i all ära...men det vore väldigt kul att åka till Hultsfred och titta på stora, utländska, och mega-kända band.
(F.ö. tycker jag Lasse ska satsa mer på Roskilde istället)
Idag togs några nya, trevande steg mot mitt eget intellektuella välbefinnande genom att jag tonsatte en kort liten textrad jag skrivit mellan integralerna i matteboken.
Ebbas konstverk "Sorglig båtafton" borde hängas upp på Moderna...lätt!
Dagens låt...hmmm...det blir nog den där "Kräm (så nära får ingen gå)" (en sång som Jocke måste skrivit när han hade fet bånge!).