Nya Gilette Fusion!

Här sitter jag i vardagsrummet en måndagmorgon.
Victoria är fortfarande stentrött så ligger och sover, men jag fick panikångest över blotta tanken att sova längre än 8 så jag är uppe med tuppen (den lite roliga säger "uppe med tupén").
Igår var vi på middag med mamma, syrran och Wilma.
Innan någon ens hunnit skära i lövbiffarna spillde Victoria ned hela bordet och halva hunden med coca-cola.
Efter det hade vi en så där romantisk kväll som bara vi kan ha med Spiderman 2 i rutan.

Victoria tyckte filmen hade lite väl orealistiska konversationer.
Som den scenen då Peter berättar för Aunt May vad han egentligen gjorde den där kvällen då Uncle Ben blev mördad, och May har mage att bli arg på Peter.
Själv har jag ett nördigt öga och tyckte hela biten med en skurk som bygger en fusionsreaktor hade sina brister.
Det är sant att solen drivs av fusion, ja, på deuterium (tungt väte) och tritium (skittungt väte).
Men man bygger inte en reaktor av fyra stolpar, och mer viktigt: MAN STÅR FÖR FAN INTE I NÄRHETEN AV SAKEN!
Fusionsprocesser är svinenkelt, men anledningen till att inte alla bilar, kraftstationer och mp3-spelare drivs av det är för att det kräver upphettning till solens temperatur (runt 20 000 plus eller så), och för att de stackarna som bor inom en mils radie inte ska brinna upp måste man sedan kyla ned alltihop också.
Det går alltså åt mer energi att driva reaktorn än man kan utvinna ur den.
Eftersom ingen heller byggt så där coola stålarmar (som står emot hetta och magnetfält...???) känns det svårt.

Man bör också lägga märke till att man inte vinner nobelpriset för att uppfinna fusionen eftersom Einstein redan räknade ut hur en sån apparat funkar för 100 år sen (E=mc2)

Kan ni förstå hur arg jag skulle bli om jag såg "Sunshine"?

Ha en bra dag mina vänner!
Sup lagom och lite till.
Nu är det en Darin-video på TV så jag måste rusa iväg och spy en stund.

PS. Timbaland är bäst!

46 - For sex!

Få saker får en att känna sig så intelligent som när man både listat ut hur man beräknar luftens brytningsindex som funktion av atmosfärstrycket, och hur man byter alarmsignal på mobilen.
Mitt i min intelligens-tromb började jag tänka på Victoria...igen.
Framgång är inget värt om man inte får fira den med någon.

Därför ska vi dubbelfira idag, jag och de närmaste.
Pappa, jag, syrran, pappas flickvän och min dito ska äta fin middag för att fira tre saker:
1. Pappa fyller 46
2. Modo har vunnit SM-guld
3. Jag känner till luftens brytningsindex för våglängden ~633 nm vid 101.3 kPa (fast jag tror jag blir lite ensam om att fira just det).

Utan dina polariserande andetag

Jag är trött.
Möjligen beror det på att jag sovit mycket mindre än vanligt de senaste dagarna.
Natten som varit blev inte annorlunda.
Somna in vid halv-2-snåret och upp vid 6.
Bredvid låg en Victoria som inte skulle röra en fena förrän klockan var 7 och frukosten klar.
Så klev jag upp utan att veta var jag var riktigt och som på rutin stapplade jag mig in i duschen.
Ner och läste i mitt nya, fräscha och härliga matte-kompendium om FFF (Fysikernas Favorit-Formel).
Det kändes lite som den där kent-låten, fast tvärtom.

Jag hade egentligen ingen aning om hon sov eller inte.
Vi var på olika våningar, så någon kroppsvärme var det knappast tal om.
Svag, ja, men det berodde mest på kaffe-abstinens.
Det enda som egentligen stämde var att jag undrade vad jag vore utan hennes andetag.

Stefan, föreläsaren, babblade på om en massa saker.
Mest engagerad var han om AAC+ (Advanced Audio Coding och företaget Coding Technologies där han sitter i styrelsen.
Själv ville jag bara hem och sova...helst med Victorias andetag.

Labbrapporterna driver mig till vansinne.
Just nu skriver jag om interferens (ja...det är från labben jag gjorde under den 5:e finalmatchen) och sen ska jag börja på Polarisation.
På fredag är det labb om Fourieranalys och en vecka efter det tenta.
Inte har Lennart sagt ett ord om labbrapporten som skulle varit rättad i januari.

Saker jag vill göra just nu:
1. Sova i minst 12 timmar med Victoria.
2. Hinka bira med Ali.
3. Höra Gessles, Winnerbäcks och Kents nya alster.
4. Bli rik

99999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999. Skriva labbrapport.

Klockan slog 7 och vi åt frukost.
Vitryss som hon är läser hon artiklar från världen, medan jag håller mig till sport eftersom jag är man.
Hon förhandsbokade en skiva från megastore som jag ska hämta vid Sveaplan.
Okonventionellt nog släpps skivan på en fredag.

Kliv ur...kliv ur dina ecco kängor!

Enligt statistiken ökar bloggandet i världen.

Med ökat bloggande följer även vissa skitstövlar med.

Ni vet, bloggar som inte ägnar sig åt varken livsåskådning eller ens meningslöst tomprat, utan har fokuserat på förtal och påhopp.

Somliga vet jag som, i detta yttrandefria land, fått lägga ner hela bloggverksamheten för att det kanske var för olämpligt...samtidigt som förtal-bloggarna härjar fritt i cyberspace.

De är för bloggandet vad huliganerna är för fotbollen.


Själv tänker jag ägna dagens inlägg åt glada saker.


Ole Ola


Få gånger hamnar man på Debaser med 300 småbrudar (i åldrarna 13-18).
Mina fördomar slog till med en gång och tänkte att flickorna kommer bli riktigt jävla odrägliga när väl konserten börjar.
Men så vart det inte.
Massivt tryck, javisst, men inga armbågar eller fjortis-skrik i öronen.

Alltihop började med en nästan andligt vacker inledning av "Absolutely No Decorum" följt av det där skrevrockiga riffet till "Clamour For Glamour".
Till skillnad från somliga andra band börjar inte The Ark dra av en massa nya låtar bara för att skivan kom ut nyss, utan pojkarna från Småland varierade noggrannt med gamla hits.
Egentligen är en konsert med The Ark mest som en kombination av amerikanska uppväckelsemöten, Pride-paraden och några av de senaste 7 årens största hits.
Bäst under kvällen blir bandet då Ola säger att de ska spela en låt om döden, "One of us is gonna die young".
Till extranummer serveras det ett medley och många minuters prat om hur bra The Ark tycker att The Ark är.
Sen kliver förbandet Laakso in på scen, kören (läs: publiken) tar i för kung & fosterland, och ut kommer "Calleth you, cometh I".

Frågan är om The Ark inte var så bra igår att det nästan är oförskämt mot andra band.
Kanske är det faktumet att de är så makalösa att de flesta andra artister framstår som tondöva klåpare som har lett till skivbranschens kris?
Vad vet jag?
Men helt klart värt 300 spänn var det i alla fall.


Ikväll är det fotboll.
Antingen vinner AIK, eller Hammarby, eller huliganerna, eller ingen.
Mitt tips skulle ligga på oavgjort eller huliganerna, men blir så fallet är det mest troliga att det blir en kombination.
Vi får se om hela matchen går att spela utan att domaren får en skiftnyckel i skallen.

Usch, huligan-jävlar.
Ge fan i min fotboll.
Ge fan i min blogg.

PS. Ikväll ska Victoria få en så stor kram att den raderar ut alla minnen av alla andra kramar någonsin

Alright! Alright!

Mellan en leende halvdollar, en skrikande Maria Andersson och tusentals tomburkar märkta Spendrups.
Där kommer man hitta mig under sommarlovets första vecka.
Hultsfred07 kommer bli tungt, hårt...men ack så underbart.
Nytt bandsläpp på tisdag.

På torsdag är det middag för att fira SM-Guldet (hockey för er som missat).
Samma dag kommer jag ha 9 timmars datalabb om att bl.a. koda MP3-filer.
Att plugga Fourier-analys för att förstå MP3 är som att doktorera i molekyärbiologi för att baka bullar.

Set it off from your left.
Set it off from your right.
Set it off!
Niggah', I said set it off!

Örn-Öga Körsbär

Farmor och farfar, till vardags bosatta i Ö-vik, har kommit till stan.
Mestadels har diskussionerna handlat hur bra Modo är, hur söt Victoria är, och hur komplicerat mitt plugg är.

Hur bra Modo är:
På en skala 1-10? Tja, minst 20, och kanske lite till.
Offensivt har Modo alltid legat i absoluta serie-toppen, men bakåt har det alltid varit svårt.
Nu fick gubbarna äntligen till defensiven också (minst antal insläppta mål i serien borde ju säga något) och se var det slutade.
Pappa har sparat aftonbladet från den dagen de vann sist (1979) och nu även från i år.
Hela matchen, eftersnacket och delar av Sportnytt är inspelat på DVD.
Det har varit många hårda år som Modo-fan i huvudstaden.
Att vara modoit i Ö-vik är väl ingen konst, men att göra det på en mellanstadieskola i Stockholm leder till viss utmobbning...men nu när DIF missade slutspel och Modo vann hela joxet kan man sträcka upp hakan och se ner på er idioter som tror att stockholmshockey ens är ett ord.

Hur söt Victoria är:
På en skala 1-10? Tja, minst Avogadros tal (ungefär 600 000 miljarder miljarder), och kanske lite till.
Idag kom ett mail nerdimpande i inboxen.
Rörd till tårar.
Den tjejen är mer värd än sin vikt i saffran.
Ni anar inte hur svårt det är att koncentrera sig på att skriva nördiga labbrapporter när hennes namn och ansikte är det enda man kan tänka på.
Min farfar har ett ibland bristande minne, så när han hör talas om någon som jag känner går han och nämner hans/hennes namn dagarna i ända.
Först var det Martin, sen AW, sen Andrea, sen Ebba, och nu Victoria.
Igår hade vi ett litet 5-månaders-jubileum med att gå till samma ställe som vi gjorde på första dejten för snart ett halvår sedan.
Vi är så kära och så tillsammans att det nästan är elakt mot andra par, och hon är så söt att det nästan är taskigt mot andra pojkar och deras flickvänner.

Hur komplicerat plugget är:
På en skala 1-10? Tja, ungefär pi (3,14).
Häromdagen var jag inne på studentexpeditionen och frågade Marianne* om varför det står i mitt studieintyg att jag klarat av El-tentan, men inte labbarna.
Hon tog fram lite pärmar och såg att det inte stod något alls om att jag ens gjort en enda labb någonsin.
Faktum var att jag inte fått ett enda betyg för någon labb, NÅGONSIN.
Iförd min Modo-tröja gjorde jag en turné i partikelfysik-korridorerna och frågade mina lärare.
1. Björn Selldén ansvarig för att rätta min labbrapport om Radioaktivitet - hade aldrig fått den, men jag hade fått ett mail där det stod att den skulle vara skickad.
2. Numerik-labb 4 om ekvationssystem och differentialekvationer - ansvarig lärare har brutit benet på skidsemester, ligger på sjukan och kan inte rätta något alls.
3. El-lära, labb 1 - ansvarig lärare visste inte vem som gjort vad och tänkte därför ge alla G, men hade missat mig.
4. El-lära, labb 2 - ansvarig lärare hade skickat mig ett mail och sagt att jag fått G, men glömt bokföra det i datasystemet.
5. El-lära, demonstation - återigen hade ingen någon koll på vem som gjorde vad, och gett alla G...nja....alla utom jag. 
Lägg därtill att jag om två veckor krävs kunna behärska matematiken som datorer använder för MP3-kodning...usch....plugg är jobbigt.


Favoritlåtar just nu:
"In God's Country" - U2
"Long way Around" - Eagle-Eye Cherry
"Outta' Control" - 50 cent


*Marianne är damen som jobbar på studentexpeditionen. Utan henne skulle ingen fysiker på varken SU eller KTH veta någonting. En av hennes många arbetsuppgifter är att samla information från alla lärare om vem som gjort vad hur bra och bokföra detta i datasystemet. Får jag VG på en tenta står det uppskrivet hos Marianne.
Marianne är för fysiker vad Gessle är för Gyllene Tider, eller vad Henke är för Helsingborgs IF.

Welcome Home, Per Svartvadet

I didn't kiss the trophy, but still my lips taste of victorious.

Sommarens första dag blev ishockeyns sista.
Efter 75 matcher (55 serie + 20 slutspel) fick kapten Svartvadet äntligen lyfta pokalen.
Efter rånen 94 och 99, och förlusterna 00 och 02 var det helt enkelt vår tur.

Klockan 3 på natten hade över 1000 fans invaderat Öviks flygplats för att hälsa hjältarna välkomna hem, och då ska vi minnas att Öviks flygplats är ganska liten.
De hade tänt marshaller hela vägen mellan Swedband Arena och flygplatsen, och då ska vi minnas att flygplatsen ligger två mil från stan.
Welcome Home, Per Svartvadet!

Det här är makalöst stort!
Så sanslöst och ofattbart!

PS. Ett SM-guld, ett ligg, ett par snygga jeans och tacos till middag är baske mig inte illa för EN och samma dag!

The HIVes

Jag brukar vara ganska ihärdig i att pracka mina egna åsikter på andra.
Victoria må vara stark, men hon kunde bara inte motstå spänningen i en 5:e SM-final i hockey.
Hon stod heller inte emot känslorna efter 17:01 in i 4:e perioden och skrev "JAAAAAAAAAAAA" i ett sött litet SMS.
Jag verkar ha smittat ner henne med kärlek för annat än mig, läs bara
här.

Ja.
När Modo bankade in 1-0 mixtrade jag med spektrometern.
När Linköping kvitterade stod jag nog fortfarande med spektrometer-helvetet.
När förlängningen tog sin början stod jag med Michelson-inferometern.
När Modo gjorde 2-1 stod jag på Centralen och var gladare än på länge.

Som det ser ut nu står Linköping med kniven mot strupen.
Räkna med full attack imorgon.
Räkna med att det kanske krizar för Krizan.
Men räkna inte med att få ut mig på Clara, hockeyn slutar knappast före 22 och jag betalar inte 100 spänn för inträde.

Imorgon ska jag byta däck på bilen, shoppa loss, äta middag med mamma, och avsluta kvällen framför teven.
Hur ofta får man se så här underhållande hockey?
Heja, Lückner!

21:00 + 20 mål + 1 SM-Guld = 42

Det finns en gammal kult-bok.
En sån där klassiker alla borde läsa.
Egentligen är det en historia som blev en bok som sedan blev en serie som sedan blev flera böcker och som till sist blev en film.
Men fyllt av humor, skruvad logik och underhållning är det i alla fall.
Jag sträckläste boken över sommaren 2005.
Över 900 sidor, vilket gör den till den tjockaste bok jag någonsin läst.
Inte nog med att jag älskade boken, jag har några vänner som känner likadant och det slutade inte bättre än att jag bjöd Ebba på bio för att se filmatiseringen av just "Liftarens Guide till Galaxen".

Den boken säger en hel del spännande saker om världen.
Bland annat är möss universums mest intelligenta varelse, samtidigt som handduken är den mest universellt användbara uppfinningen.
Men det mest spektakulära med boken är att den säger att svaret på allt (och då menas ALLT!) är 42.

Kanske var det därför ingen slump att Mattias Timander bankade in pucken bakom Ratislav Stana då matchen var just 42 sekunder ung.
Slump eller inte...huvudsaken är att Linköpingsjävlarna fick sig ett rejält kok stryk och att det nu står 2-2 i matcher och totalt 10-10 i mål.
Imorgon är det dags igen, och Timander är fortfarande lika bra då.
Se upp Sunnanbo!
Se upp Winnerbäck!
Inte ens Viggen får stopp på Timander när han sätter fart!

Jag har ju lyckligtvis labb fram till 21 imorgon.
Därmed är middag med Martin och Ebba att glömma och chanserna att se hockeyn ganska minimala.
Tyvärr.
Den enda "interference" jag får se röken av är den som blir när två He-Ne-strålar (laserstrålar från en Helium-Neon-källa) träffar varandra.
Jag gråter inombords.
Jävla skit-plugg!


I'll kick you outta' my home if you don't CUT THAT HAIR!

"Yeah, niggaz!"
Så skrek den svensk-danska sångerskan Pauline när hon vunnit sin första, och troligtvis enda, rockbjörn.
Till sin, men ingen annans, förvåning var publiken fylld av arsenikvita indiefjortisar som till största delen bara var där för att Broder Daniel skulle uppträda.
Tänk så fel det kan bli ibland.

Har precis sett "Night at the museum" med Victoria.
Vi började föreställa oss att jag kanske skulle ta ett jobb som nattvakt på Nationalhistoriska vid universitetet.
Om nätterna skulle jag bli jagad av isbjörnar, Gustaf Wasa, Einstein, och samtidigt leka apport med en Stegosaurus.
Men eftersom
Michael Faraday redan hemsöker mina drömmar tycker jag att historien är tillräckligt levande för min del.

Ska skriva en förbannad rapport nu.
Har tjugoåtta spänn kvar på kontot.
Alla får påsklov utom jag.
Förfall är ordet.
Vad vore jag utan Victorias andetag?

I hate you, ich hasse dich, Linköping HC/FC!

Jag vet att en allsvensk premiär stundar.
Så även en filmkväll hos Ebba.
Nånstans ska jag skriva en labbrapport också.
Men det är svårt att tänka på annat när Modo spelar SM-final varannan dag.

Laget som vunnit vunnit 1 SM-guld, blivit bestulna på 2, och förlorat 2.
Nu möter man Linköping som länge låg nere i division 2-3-4-skiten men som köpte ihop lite folk i sann Chelsea-anda och nu blivit ett av de stora lagen.
Det är inte svårt att måla upp en lortig bild av vilken skam Linköping drar över hela hockey-Sverige och hur äcklad jag blir av icke-Linköping-bor som hejar på bara för att få se ett nytt lag vinna SM-guld.
Samtidigt skulle jag kunna skriva milslånga rader om vilken värdelös produktion Kanal5-sändingen är, eftersom varenda kommentator är Djurgårdare och därmed uppenbarligen inte vet ett jota om hockey.
Men det ska jag försöka undvika.

Jag skräms över okunnigheten som sprider sig när folk försöker hävda att hockeyns ryggrad är någon annan än E4 Gävle-Luleå med sitt hjärta någon annanstans än i Ö-vik.
Att ens använda Linköping och hockey i samma mening är som att försöka koppla ihop fotboll med Övre Soppero.
På tal om det hörde jag att Linköpings-jävlarna köpt ihop ett damfotbollslag också.
Det finns ett ganska grovt ord för folk som säljer sina tjänster för pengar, men mig veterligen får man inte skriva sånt på blogg.se-servern, men jag tror ni begriper vart jag vill komma.

Oavsett vem som vinner den här serien minns att Linköping är en liten jävla skitstad, så vidrig att stadens enda ljuspunkt Winnerbäck flyttade därifrån illakvickt.
Länge trodde jag att Roman's Boys (The Team formerly known as Chelsea FC) var det lag jag avskydde mest, men nu är det Linköping HC (och kanske även FC) som klivit upp på den tronen.
Snart ska jag duscha långt och länge för att få bort vad lilla Linköping-fläck som kan ha fastnat när jag var där oktober 2005.

Heja & Länge Leve Modo.
I år är det väl ändå för fan vår tur?!
Fixa en tröja att hänga upp i taket på nya hallen.
Jag håller på dej, Svartvadet!

PS. Även om mitt AIK-hjärta bultar tror jag Helsingborg står som segrare i herrfotbollen. Vad gäller damfotboll är det bara en fråga om efter hur många omgångar Umeå kommer ha avgjort, fy vad trist!


Love & The City

Jag vet inte vad som hänt.
Kanske var det samtalet med Tessan nyss, eller den lilla post-it-lappen jag fann på min dataskärm idag.
Men nånting har gjort att jag känner mig alldeles upprymd och fylld av kärlek.

De flesta flickor jag vet brukar gilla små söta ord och kärleksförklaringar.
Å andra sidan är ju inte min flickvän som de flesta, och kanske är det just därför jag älskar henne så.
Hon har till och med gått så långt att hon igår sa att hon vill säga en hel del saker till mig, men inte vill bli för romantisk.
Ikväll kommer hon över för att göra det mest oromantiska man kan göra...titta på SM-final i hockey.

Därmed inte sagt att det inte finns kärlek i hockey.
Hockey är kärlek värd att lida och dö för, så länge inte Linköping vinner.
Tyvärr finns det inte i min värld att Modo skulle vinna.
På samma sätt som det inte finns en chans att Sverige kan vinna fotbolls-VM (och inte EM heller).
Men även en fysiker måste motbevisas ibland, och jag hoppas det blir nu.

Våren är här, och kärleken med den.
Mycket vist har sagts om kärlek, men de visaste orden fälldes kanske av Ola Salo:
If you fight love you're always a loser!

Vad är väl lite bråk mot lite kärlek?

We got to make a move, take a chance, while the night is young on sweet romance.
Though we fuss and fight you're my song and dance almost every night.
Your heart is mine.


Länge har vi varit de bästa av vänner i Sälengänget.
Sen ledde en hel del saker till en hel del andra saker och till slut blev väl någon lite ovän med någon annan.
Har man inte bortrest har man stulit någons pojk-/flickvän, eller ibland båda.
En fysiker som jag vet att isolerade händelser är sällsynta och att mycket jävelskap har en tendens att alltid hända samtidigt.
Men egentligen är det den högsta grad av hyckleri att bråka eftersom Sälengänget är grundat av just resor och att alla, så att säga, är allas pojk-/flickvänner.

We've come a long long way from the world we knew and the streets we pray in our neighbourhood.
No matter what they say about me and you we'll live the way we do, the way we do.


Att bli tillsammans, göra slut, träffa någon ny, gräma sig över "the love that could have been", och tjafsa med varandra är en del av livet.
Alla föredrar solsken framför regn, men som sann meteorolog vet jag att det skulle gå åt fanders med världen om det aldrig regnade. 
Man får helt enkelt spänna upp paraplyet och göra det bästa av situationen, även om jag vet att solskenet känns långt borta en ruskig november-eftermiddag.

We break up a little bit.
Make up a little bit.
Shape up a little bit.
Try some harder.
That's just a part of it.
It's all for a little bit of love.


Lycka och jävelskap brukar avlösa varanda ganska bra, och bra saker brukar till sist drabba bra människor oftast.
Håll ut i vårrusket, för nu väntar en underbar sommar mina vänner!

I want to be with you in every room.
I want to walk with you as bride and groom.
Though we crash and burn we're still in bloom.
It's a give & take, and you're not fake.
We're always gonna break up a little bit, make up a little bit, shape up a little bit and then try some harder.
That's just a part of it.
It's all for a little bit of love. 

PS. Självklart vore ett SM-Guld till Modo en bra start på den underbara sommaren. Nu har Svartvadet & Co kastat ut såväl norrlänningar som smålänningar ur slutspelet...bara östgöta-skitarna kvar!

Is there life on Mars?

Kan man leva på Mars, eller måste man ha en Snickers emellanåt också?
Själv har jag och Victoria levt på smörgåstårta i ett dygn.
Inget experiment i Morgan Spurlocks fotspår, vi bara gillar smörgåstårta helt enkelt.
Hon ligger hemma med svinigt hög feber och jag har lätt huvudvärk.
Men vi har fått i oss omega-3 och andra fetter så det räcker resten av året.

Jag har fixat sommarjobb.
Som blomsterguru och kille med allmänt gröna fingrar.
Exakt lön ej fastställd, i och med att jag inte vet ett jota om blommor....än.
Arbete: 7-16 med start måndagen efter Hultsfred.

Spexet idag gick ut på tre saker:
Demonstrera hur man spelar piano på långt avstånd.
Ta sig genom en av världens största hits någonsin.
Jamma loss på C-dur.

Det är ett förbaskat trevligt gäng det där bandet.
Idag kom en ny kille dit.
Med lite Lars-Winnerbäck-1998-look ville han spela blockflöjt i bandet.
Ballt värre.

På tal om skum musik satt jag och diskuterade med Sveriges mest gravide schlagerdrottning igår.
Enligt hennes utsago hade tydligen Christer Björkman blivit uppkommenderad till Reinfeldt&Co för att redogöra på vilket sätt Melodifestivalen är något som Public Service ska bry sig om.
Han fick minsann svettas och förklara att det minsann tas stor hänsyn till att få dit människor med olika bakgrund.
Detta är alltså regeringens fel att Addis Black Widow och Saida fick komma med.
Därför tänkte jag dra med mig Ali (som ju har iranskt påbrå), Victoria (Vitryssland) och Ebba (Skåne) för att blir Björkmans etniska bidrag till festivalen 2008.

Dagens citat kommer från DN: "Boll europamästare i bordtennis".
Det låter ju hejdlöst kul innan man begriper att det måste röra sig om tysken Timo Boll.