Ibland måste det bara vara två...

Har du hört om han som ränner på stan och är på jakt efter varma händer?
Har du hört om han som alltid kommer fel hur han än stämplar och eftersänder?
Han säger: "Allting går att leva på, man man nästan måste vara två"

Han vet hur man bedövar ensamheten.
Han vet hur man kastar allt man har.
Han vet hur man flyr från den här planeten, men inte hur man stannar kvar.

Har du hört om han som bränner sina skepp i samma stund som han fått dom att flyta?
Om han som har ett fläckfritt liv men skulle dö för att kunna byta?
Har du sett hur han vårdar all sin ömklighet och säger: "Det här är allt jag vet"?

Han är för ivrig för att vända om, för dum för att förstå.
För ensam för att träffa nån, för snäll för att gå på.
Har du hört om han som drömmer?
Han som undrar och tänker?
Han vill veta vad du gömmer men bländas när det blänker.
Han vill bränna det som bränns när det steker och smälter.
Han vill känna som det känns när det rasar och välter.
Det finnsmånga skepp att bränna.
Det är långt till varje strand.
Han vill så gärna känna.
Han vill så gärna ro i land.


- "Måste vara 2", Lars Winnerbäck, 1999

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback