jocke86

Vi svenskar skryter med vår offentlighetsprincip, att vem som helst kan få tag på min adress genom att ringa försäkringskassan eller så.
Det förvånar ingen att Sverige är ett av världens Facebook-tätaste länder (hemsidan som går ut på att den som offentliggör mest om sig själv vinner...typ).
Själv gick jag med av en väldigt enkel anledning: Man kunde skicka jättesöta pingviner till varandra.
Att det där om att nätverka med sina vänner, bli cyberbästis med en 42-åring från Polen, och slå mzplkt89 i musikquiz, var aldrig något som låg högt upp på att-göra listan när jag var inloggad.

Victoria ska försöka radera sitt konto nu.
Själv tror jag att jag ska låta mitt ligga kvar.
Inte för att jag tycker att det vore att förlora en del av sig själv, eller att jag måste ha Facebook för att hävda mig som medveten och up-to-date.
Absolut inte.
Det är snarare att jag en gång fann Facebook som kul, och om jag kanske gör det igen, nån timme varje månad, vore det onödigt att skapa nytt konto hela tiden.
Inte tror jag det blir något lidande av att mitt namn, ett par foton, och en söt sheepdog som profilbild, ligger kvar.

På tal om sheepdogs, jag fick en i julklapp.
Det är en sån sheepdog jag alltid velat ha.
Den skäller aldrig, den bajsar aldrig, och den är hur fluffig som helst (det senare kan bero på att den är fylld med bomull).
Hittills namnlös (den perfekta hunden måste ha det perfekta namnet), men den refereras till som Bobtail eller Bubben.

Snart är det spex på gång.
Har börjat titta på Heroes säsong 2 nu....sjukt spännande.
Läser boken om Gessle i omgångar, varvat med Dynamisk Meteorologi (tenta måndag).
Puss å kram, jorden!

PS. Om ungdomar kunde sluta misshandla folk, gubbar sluta skjuta ihjäl ungdomar, och Södertälje-jävlar sluta trakassera bussar vore det uppskattat.
Peas out!