99 problems (but the bitch ain't one)
Idag fick jag godkänt (eller kanske till och med VG) på min rapport om interferens.
Rapporten var 17 sidor lång, med domartecknet för interference (armarna i kors) på omslaget.
Kändes otroligt skönt att få det avklarat.
Nu har jag alltså lyckats rensa upp allt gammalt groll bakom mig, studiemässigt i alla fall.
Bara morgondagens tenta kvar...i kvantfysik.
Nationaldagen var en succé.
Jag fick fira det mångkulturella Sverige med min vitryska flickvän, mina norska vänner och mina svennehomies.
Man fick lyssna till Jay-Zs "99 problems" och man fick en tröja med trycket "Sverigeparaden 6/6 - 2006".
En hel del tankar gick till gubbarna Kent och vad som var den (hittills) bästa nationaldagen någonsin.
På den tiden gick man i skolan som vanligt den 6 juni.
Inte nog med det, Kommunal strejkade också, så SL var helt lamslaget och inga bussar gick.
Framåt 13-snåret kom jag och Martin till Stadion och började köa inför insläppet.
Runt 21.40 klev kanske Sveriges största band någonsin upp på Stockholm Olympic Stadium och drog av "Cowboys" i en nyskapande version.
Konserten var alldeles otrolig och makalös innan de gav sig på att avsluta då den gick upp till "magisk".
Den kvällens framförande av "Elite" slår fortfarande allt jag någonsin hört förut.
Inget emot Gringo och Jay-Z...jag är för mångkultur på alla sätt.
Men ingenting slår en vit Stadion och Kent.
PS. Vilka åker bil och vilka åker buss? Jag är väl ganska självskriven i bilen...