Patrik Isaksson, Aftonbladet och Taylor mot hela vida världen
Ibland får musikkritiker för sig att kritisera det som egentligen är jävligt bra.
Oftast beror det på att det inte finns något att kritisera, men att en musikkritiker per definition måste komma med kritik.
Det är ungefär likadant som med Peter Swartling, med skillnaden att hans kritik antingen är fet-ironisk eller konstruktiv.
En av dom man helst klankar ner på är Patrik Isaksson.
Ingen argumenterar emot att han är begåvad sångare, låtskrivare och speleman.
Nej...oftast är kritiken menad som att han är bra, men inte lika bra som Springsteen.
Att göra såna jämförelser är ungefär som att jämföra Mando Diao med Kent (är man matematiskt begåvad kan man kanske se det som att jämföra storlekar av komplexa tal....något som är totalt jävla omöjligt).
Med 10 ton omotiverad och fullständigt okonstruktiv kritik om nya skivan och samma om turnépremiären i Göteborg (som Patrik själv tyckte sög med motiveringen att "hallå!...det var ju Göteborg!") gick han och bandet så upp på Nalens scen igår.
Jag och Tessan stod allra längst fram i mitten...och på Nalen innebär det att man hör Patriks röst direkt, och inte från högtalarna.
Trummisen var en av de mer karismatiska jag sett någonsin.
Patrik kommenterade det med: "Om ni hör att vi under konserten säger 'come on' eller 'one-two-three-four' så beror det inte på att vi har storhetsvansinne, utan på att vår trummis är från Louisiana".
Tessan småflirtade med trummisen och jag med en av de vackrare körtjejer jag någonsin sett (att hon också kunde sjunga gjorde ju inte saken värre).
Jag nyckte åt mig låtlistan när jag gick därifrån.
Nu har Aftonbladet kommit med en gratistidning.
Då blir gratistidningarna 3 till antalet; Metro, City och nya .SE.
Vanligtvis gillar jag Metro bäst, på grund av att den är den av de 3 som har mest seriös ton.
Aftonbladet verkar mest drivas av extrem kändis-fanatism ("Klick!" är det värsta som hänt svensk journalistik)...och City har samma seriösa ton som 37 schimpanser i ett stort bollhav.
Men igår var .SE den enda av de tre som skrev om Mando Diaos Medis-gig, och på fredagar har de 37 schimpanserna faktiskt bra nöjes-koll.
Dagens rubrik "Mastodontfilms-Mads" satt jag och skrattade åt hela föreläsningen, men har man inte sett NileCity begriper man nog ingenting av det.
Kanske är det just det som måste vara.
Jag tror nog inte att Stockholm har plats för tre gratistidningar annars.
Metro står stadigt, men i och med nya .SE måste nog antingen Aftonbladet eller City ge sig.
Vad man kan fundera över är om inte .SE kommer konkurrera ut moder-tidningen eftersom det är samma skräp fast gratis.
Det är som jag brukar säga till farfar "men köp inte Aftonbladet...du får samma skräp i Metro, fast gratis" och jag får till svar "men Aftonbladet är ju Aftonbladet".
Nu kan han inte argumentera emot längre!
Taylor.
Ständigt denna Taylor.
För ungefär 300 år sen var det en gubbe som hette Brook Taylor, och en annan gubbe som hette Colin Maclaurin (skotte...såklart) som kom fram till ganska geniala idéer.
Vem som kom fram till vad vette sjutton, men det mynnade ut i teorin om att varje jobbig svin-funktion kunde skrivas som ett polynom av oändligt många termer.
Den som någonsin drabbats av en taskig mattelärare som vill att man ska beräkna jobbiga gränsvärden kan då titta på Taylor/Maclaurin-formlerna och skratta matteläraren i ansiktet.
Hur som helst gjorde jag det idag.
Matteläraren sa: "Bevisa att (ex-1)/x går mot 1 då x går mot 0".
Jag sa "Taylor-utveckla!" och sen blev jag geniförklarad (ex = 1/0! + x/1! + x2/2! + x3/3! + ... + xn/n!).
Så till min kära Tessan som sitter och sliter önskar jag henne att hon kan komma till kapitel 9 snart så hon får ta del av Taylors underbara värld.
Ikväll ska den underbare Felicia sjunga Patriks "Hos dig är jag underbar".
I samma program kommer Johan sjunga "Du får göra som du vill", och därmed göra Patrik Isakssons album "När verkligheten tränger sig på" tämligen överrepresenterat.
Det låtar också åt att låtar som "Känn ingen sorg för mig, Göteborg" och "Vi har bara varandra" kommer dyka upp.
Det verkar alltså bli en svensk popkväll.
Som den store Fittans kompis en gång sa "när vi nu är i Sverige: Sjung på svenska för fan!".
Dagens låt är Patriks "Vinternatt" och "1985" (vilket sätter press på mig att göra "1986"...en sång om mig, Roxette och Mischa Barton).
Oftast beror det på att det inte finns något att kritisera, men att en musikkritiker per definition måste komma med kritik.
Det är ungefär likadant som med Peter Swartling, med skillnaden att hans kritik antingen är fet-ironisk eller konstruktiv.
En av dom man helst klankar ner på är Patrik Isaksson.
Ingen argumenterar emot att han är begåvad sångare, låtskrivare och speleman.
Nej...oftast är kritiken menad som att han är bra, men inte lika bra som Springsteen.
Att göra såna jämförelser är ungefär som att jämföra Mando Diao med Kent (är man matematiskt begåvad kan man kanske se det som att jämföra storlekar av komplexa tal....något som är totalt jävla omöjligt).
Med 10 ton omotiverad och fullständigt okonstruktiv kritik om nya skivan och samma om turnépremiären i Göteborg (som Patrik själv tyckte sög med motiveringen att "hallå!...det var ju Göteborg!") gick han och bandet så upp på Nalens scen igår.
Jag och Tessan stod allra längst fram i mitten...och på Nalen innebär det att man hör Patriks röst direkt, och inte från högtalarna.
Trummisen var en av de mer karismatiska jag sett någonsin.
Patrik kommenterade det med: "Om ni hör att vi under konserten säger 'come on' eller 'one-two-three-four' så beror det inte på att vi har storhetsvansinne, utan på att vår trummis är från Louisiana".
Tessan småflirtade med trummisen och jag med en av de vackrare körtjejer jag någonsin sett (att hon också kunde sjunga gjorde ju inte saken värre).
Jag nyckte åt mig låtlistan när jag gick därifrån.
Nu har Aftonbladet kommit med en gratistidning.
Då blir gratistidningarna 3 till antalet; Metro, City och nya .SE.
Vanligtvis gillar jag Metro bäst, på grund av att den är den av de 3 som har mest seriös ton.
Aftonbladet verkar mest drivas av extrem kändis-fanatism ("Klick!" är det värsta som hänt svensk journalistik)...och City har samma seriösa ton som 37 schimpanser i ett stort bollhav.
Men igår var .SE den enda av de tre som skrev om Mando Diaos Medis-gig, och på fredagar har de 37 schimpanserna faktiskt bra nöjes-koll.
Dagens rubrik "Mastodontfilms-Mads" satt jag och skrattade åt hela föreläsningen, men har man inte sett NileCity begriper man nog ingenting av det.
Kanske är det just det som måste vara.
Jag tror nog inte att Stockholm har plats för tre gratistidningar annars.
Metro står stadigt, men i och med nya .SE måste nog antingen Aftonbladet eller City ge sig.
Vad man kan fundera över är om inte .SE kommer konkurrera ut moder-tidningen eftersom det är samma skräp fast gratis.
Det är som jag brukar säga till farfar "men köp inte Aftonbladet...du får samma skräp i Metro, fast gratis" och jag får till svar "men Aftonbladet är ju Aftonbladet".
Nu kan han inte argumentera emot längre!
Taylor.
Ständigt denna Taylor.
För ungefär 300 år sen var det en gubbe som hette Brook Taylor, och en annan gubbe som hette Colin Maclaurin (skotte...såklart) som kom fram till ganska geniala idéer.
Vem som kom fram till vad vette sjutton, men det mynnade ut i teorin om att varje jobbig svin-funktion kunde skrivas som ett polynom av oändligt många termer.
Den som någonsin drabbats av en taskig mattelärare som vill att man ska beräkna jobbiga gränsvärden kan då titta på Taylor/Maclaurin-formlerna och skratta matteläraren i ansiktet.
Hur som helst gjorde jag det idag.
Matteläraren sa: "Bevisa att (ex-1)/x går mot 1 då x går mot 0".
Jag sa "Taylor-utveckla!" och sen blev jag geniförklarad (ex = 1/0! + x/1! + x2/2! + x3/3! + ... + xn/n!).
Så till min kära Tessan som sitter och sliter önskar jag henne att hon kan komma till kapitel 9 snart så hon får ta del av Taylors underbara värld.
Ikväll ska den underbare Felicia sjunga Patriks "Hos dig är jag underbar".
I samma program kommer Johan sjunga "Du får göra som du vill", och därmed göra Patrik Isakssons album "När verkligheten tränger sig på" tämligen överrepresenterat.
Det låtar också åt att låtar som "Känn ingen sorg för mig, Göteborg" och "Vi har bara varandra" kommer dyka upp.
Det verkar alltså bli en svensk popkväll.
Som den store Fittans kompis en gång sa "när vi nu är i Sverige: Sjung på svenska för fan!".
Dagens låt är Patriks "Vinternatt" och "1985" (vilket sätter press på mig att göra "1986"...en sång om mig, Roxette och Mischa Barton).
Kommentarer
Trackback