Pip-pip och Mischa Barton vs. Pip-pips kompis och Katarina Vagander...GRATTIS SÄLEN!!!
Allt handlar om mod, kärlek och frihet.
Man kan stressa ihjäl sig över mekanikkurser, psykologiarbeten, 10 000 hushållssysslor och att kränga mobiltelefoner till Örebro kommun.
För när man står i isiga branter och opistade stup kommer till slut friheten i form av glömska.
När Maria åker med huvudet före nerför Väggen eller när Ebba helt plötligt ser sig själv i en puckelpist är det ingen som tänker på något annat än att ta sig ner.
Toppa det med 2 öl, 9 vänner och 20 frågor och du minns knappt vilket husnummer du bor på.
Det känns som om det hänt mer på dessa fem dagar än det kommer hända på det närmaste året.
För att läsaren ska kunna bilda sig en uppfattning över hur jag känner mig kan han/hon spela in en säsong av sin favoritserie (OC rekommenderas starkt).
Spela sedan upp ett 10-tal avsnitt i extrem slow-motion och tänk helt plötsligt får man känslan av att "det händer ju spännande saker...men det går såååååå segt".
Tryck in FF-knappen och vips!...det händer saker hela tiden och man vill minns knappt vad som hände efteråt.
Man har levt så nära varandra att ens små gröna sims-knappar har smält ihop till en och nu ska man skiljas åt.
Alla kärnfysiker vet att splittring är energifattigare än sammanslagning, men ändå pysslar de bara med det förstnämnda.
I fem dagar var Maria aldrig mer än en armlängd ifrån, nu ska man helt plötsligt vara glad om hon svarar när man ringer...igen!
Ebba mumlade om att vi skulle ses i helgen...jovisst...
Martin ska väl på fest med nya jobbet.
Ali är kvar i Tuna.
Tessan vill vara ensam med AW när han äntligen är hemma.
Philip och Putte irrar runt på Connection.
och varken Johan eller Andrea svarar i telefonen.
Vi vet alla hur the story goes and how it always ends.
Kort sagt kan man säga att påståndet "avsked är vemodiga" är något alldeles fantastiskt i underkant.
När Gun hoppade ur bilen i eftermiddags trodde jag att jag skulle gråta, så jag drog på "Hjärta&Smärta EP" på vol. 10 i bilen (ni ford-resenärer vet att det är rejält!).
Jaja.
Till sist: Dessa låtar bör höras:
Svensk Pop - Hon bor i Farsta
Mando Diao - Mr Moon (och även The Band kan vara bra att ha)
Green Day - Maria
Gorillaz - 19-2000 (Fifa 2002 remix)
...för att de är förbaskat bra, har sälenanknytning eller rent utav bådadera.
PS. Nästa år ska jag se till att ta med något vindtätt så jag slipper ha så in i skogen mycket kläder på mig i backen, samt köpa nya tjockbrallor.
Man kan stressa ihjäl sig över mekanikkurser, psykologiarbeten, 10 000 hushållssysslor och att kränga mobiltelefoner till Örebro kommun.
För när man står i isiga branter och opistade stup kommer till slut friheten i form av glömska.
När Maria åker med huvudet före nerför Väggen eller när Ebba helt plötligt ser sig själv i en puckelpist är det ingen som tänker på något annat än att ta sig ner.
Toppa det med 2 öl, 9 vänner och 20 frågor och du minns knappt vilket husnummer du bor på.
Det känns som om det hänt mer på dessa fem dagar än det kommer hända på det närmaste året.
För att läsaren ska kunna bilda sig en uppfattning över hur jag känner mig kan han/hon spela in en säsong av sin favoritserie (OC rekommenderas starkt).
Spela sedan upp ett 10-tal avsnitt i extrem slow-motion och tänk helt plötsligt får man känslan av att "det händer ju spännande saker...men det går såååååå segt".
Tryck in FF-knappen och vips!...det händer saker hela tiden och man vill minns knappt vad som hände efteråt.
Man har levt så nära varandra att ens små gröna sims-knappar har smält ihop till en och nu ska man skiljas åt.
Alla kärnfysiker vet att splittring är energifattigare än sammanslagning, men ändå pysslar de bara med det förstnämnda.
I fem dagar var Maria aldrig mer än en armlängd ifrån, nu ska man helt plötsligt vara glad om hon svarar när man ringer...igen!
Ebba mumlade om att vi skulle ses i helgen...jovisst...
Martin ska väl på fest med nya jobbet.
Ali är kvar i Tuna.
Tessan vill vara ensam med AW när han äntligen är hemma.
Philip och Putte irrar runt på Connection.
och varken Johan eller Andrea svarar i telefonen.
Vi vet alla hur the story goes and how it always ends.
Kort sagt kan man säga att påståndet "avsked är vemodiga" är något alldeles fantastiskt i underkant.
När Gun hoppade ur bilen i eftermiddags trodde jag att jag skulle gråta, så jag drog på "Hjärta&Smärta EP" på vol. 10 i bilen (ni ford-resenärer vet att det är rejält!).
Jaja.
Till sist: Dessa låtar bör höras:
Svensk Pop - Hon bor i Farsta
Mando Diao - Mr Moon (och även The Band kan vara bra att ha)
Green Day - Maria
Gorillaz - 19-2000 (Fifa 2002 remix)
...för att de är förbaskat bra, har sälenanknytning eller rent utav bådadera.
PS. Nästa år ska jag se till att ta med något vindtätt så jag slipper ha så in i skogen mycket kläder på mig i backen, samt köpa nya tjockbrallor.
Kommentarer
Postat av: Andréa
The new band, icke att förglömma!
Det är bara ett år kvar till nästa gång, det kommer kännas som ingenting... sen är det över igen... och igen... och igen... sen ska vi dö allihopa!
Trackback