jocke86

Tomas Andersson-Wij sjöng i sin allra bästa låt någonsin, "Blues från Sverige":
Jag har ett rum på Statt i Hudiksvall.
Jag hölls vaken av ett Delsbo-band som spelar "Desolation Row".
Det är alltså nån som står och spelar ur sig spår 9 på Dylans "Highway 61 Revisited".

Imorse ville jag skriva en låt om hur jag hölls vaken in på småtimmarna av ett Skåne-band som spelar "Barbie girl".
Men det hade inte bara varit stöld och osanning...helt ärligt tror jag inte den nått någon vidare hit-status heller.


Länge har jag legat/stått/gått/suttit här hemma och förkovrat mig i elektronisk musik.
Det har väl varit Slagsmålsklubben och Gorillaz oftast.
Igår öppnades portarna mot de härliga pojkarna i Ninjaspark och Tore Bruce, Tore som ju lever via SMKs skivbolag.
Jag vet inte varför jag gillar sån musik.
Kanske är det för alla människor i bandet och i publiken på konserterna.
Kanske är det någon sjukdom Alex gett mig (och om 20 år skriver jag en låt som heter "400 slag").
Eller kanske är det bara så att 16-bitars Super Mario Bros verkligen nådde fram till mig.

I vilket fall som helst får man nån märklig Seth-Cohen-känsla över sig när man lyssnar på Ninjaspark.
Samma känsla som man får när man ser Batman Begins.
Lite nördigt, men så lagom nördigt att det nästan är kul.

Slagsmålsklubben spelade "Övningsköra",  "Kom igen Kommisarien" och "Wellington Sears" igår.
Mina favoriter!
De sa själva att de ser sig som ett dansband, fast för en annan generation.
Det ligger väl något i det.

Martin vill jättegärna åka till Hultsfred.
Men vi måste lova honom att det blir fint väder alá OC.
Tyvärr kan jag inte lova det.
Men jag kan bränna ner lite Ninjaspark, Morrissey och Death Cab så kan han få en Jocke Cohen, tyvärr utan Mischa Barton...