Matrisekvationer, Ebbas lår & A-moll med en färgning av D
Ali sa att Petters "Själen" skulle ha något med kent att göra.
Visserligen är Jocke Ber vad amerikanerna kallar "a fucking genius" eftersom han både är pappa och smart (det finns en grym ordhumor i den där meningen, men den är det väl aldrig nån som kommer hitta).
Men att skriva hiphop tror jag är lite väl att ta i.
Troligtvis ger han sig in i schlagern först.
Hur som helst har "Själen" lika mycket med kent att göra som Markoolios "Kramp (så stilla kan ingen stå)".
Däremot har han i låten "Storstadsidyll" samplat hejvilt från Håkans "Gårdakvarnar & Skit".
It's all good...
Idag har jag haft labb...igen.
Den här gången med svängande fjädrar...igen.
Labbinstruktören sa att det var den svåraste labben.
Hela grejen gick ut på att rent empiriskt komma fram till en formel för en fjäders svängningstid där saker som fjäderns diameter, trådens lindningsdiameter, massan, antalet lindade varv och så vidare.
För att göra det måste man hitta minst fyra fjädrar där allt utom en av ovanstående är samma.
Det tog tid.
Till sist fick vi börja normalisera funktioner och pilla och därmed kringgå helvetet.
Det stämde i alla fall mot slutet, tror vi.
Sen fick jag minsann springa och köpa dataprogrammet Comsol Multiphysics, för sånt ska man ha.
Det är ett alldeles fantastiskt program.
Förutom att räkna ut inversmatriser på mindre en hundradelars sekunder, kan den också koka kaffe, varna för H5N1-viruset, hålla Darin i schack, fixa in en på SpyBar och framförallt få Ebba att gilla kent.
Tyvärr är min licens till programmet tämligen begränsad, så vi får se hur det blir med det.
Andrea (som får Sauron att framstå som frälsare) hävdar att "400 slag" skulle ha nåt att göra med AIDS.
Möjligen har hon en poäng, men som alla AIK:are redan vet så vinner man inga allsvenskor om man bara får med sig ett poäng från en match.
Nej, François Truffaut gjorde en klassisk film 1959 som hette "De 400 slagen".
Filmen går i ett sånt där typiskt svart döden-tema.
Precis som Mary Shelleys historier.
Eller John Keats dikter.
Eller Phil Joanous maffiafilm "State of Grace" (följ länk för att se trailer) med skådisar som Sean och Robin Wright Penn.
Alla är de mörka, hemska och ultadeppiga ting och alla klämdes de in på kents svartaste (men läckraste) album någonsin.
Visserligen är Jocke Ber vad amerikanerna kallar "a fucking genius" eftersom han både är pappa och smart (det finns en grym ordhumor i den där meningen, men den är det väl aldrig nån som kommer hitta).
Men att skriva hiphop tror jag är lite väl att ta i.
Troligtvis ger han sig in i schlagern först.
Hur som helst har "Själen" lika mycket med kent att göra som Markoolios "Kramp (så stilla kan ingen stå)".
Däremot har han i låten "Storstadsidyll" samplat hejvilt från Håkans "Gårdakvarnar & Skit".
It's all good...
Idag har jag haft labb...igen.
Den här gången med svängande fjädrar...igen.
Labbinstruktören sa att det var den svåraste labben.
Hela grejen gick ut på att rent empiriskt komma fram till en formel för en fjäders svängningstid där saker som fjäderns diameter, trådens lindningsdiameter, massan, antalet lindade varv och så vidare.
För att göra det måste man hitta minst fyra fjädrar där allt utom en av ovanstående är samma.
Det tog tid.
Till sist fick vi börja normalisera funktioner och pilla och därmed kringgå helvetet.
Det stämde i alla fall mot slutet, tror vi.
Sen fick jag minsann springa och köpa dataprogrammet Comsol Multiphysics, för sånt ska man ha.
Det är ett alldeles fantastiskt program.
Förutom att räkna ut inversmatriser på mindre en hundradelars sekunder, kan den också koka kaffe, varna för H5N1-viruset, hålla Darin i schack, fixa in en på SpyBar och framförallt få Ebba att gilla kent.
Tyvärr är min licens till programmet tämligen begränsad, så vi får se hur det blir med det.
Andrea (som får Sauron att framstå som frälsare) hävdar att "400 slag" skulle ha nåt att göra med AIDS.
Möjligen har hon en poäng, men som alla AIK:are redan vet så vinner man inga allsvenskor om man bara får med sig ett poäng från en match.
Nej, François Truffaut gjorde en klassisk film 1959 som hette "De 400 slagen".
Filmen går i ett sånt där typiskt svart döden-tema.
Precis som Mary Shelleys historier.
Eller John Keats dikter.
Eller Phil Joanous maffiafilm "State of Grace" (följ länk för att se trailer) med skådisar som Sean och Robin Wright Penn.
Alla är de mörka, hemska och ultadeppiga ting och alla klämdes de in på kents svartaste (men läckraste) album någonsin.
Kommentarer
Postat av: Livräddaren
Jag fattade ordhumorn med en gång. Han är smart och han knullar, vilket krävs för att bli farsa... ha.ha.
Postat av: Livräddaren
Du tror att du är smart va? I'll get to you someday...
Trackback