jocke86

Ja, mina vänner.
Lars Winnerbäck sa en gång att tidningar bara finns för att konkurrera ut varandra, inte för att sprida nyheter.
Det är ju lite grand vad min älskade Andrea och jag pysslar med.
Ingen av oss har egentligen intresse av att berätta om kurdernas tillstånd i Öst-Turkiet eller hur långt cancerforskningen vid Uppsala Universitet egentligen kommit.
Vi, närmare bestämt våra bloggar, finns bara till för att konkurrera med varandra.
Min har lyckats behålla en någorlunda anständig ton när konkurrensen var noll, men nu kommer läsarna få se en hel del smutskastning mellan jocke86 och lifesavers.
Det är väl lika bra att börja nu...

Andrea är skyldig till följande:

• Att det tar sån jävla tid innan Mando Diao dyker upp igen
• Tsunami-katastrofen (i maskopi med Laila F)
• Valet i Tyskland 1933 och att rikskanslern "råkade" kola vippen strax efter
• Darins framgång
• Peter Jihdes vedervärdiga fitt-skägg
• samt: 49 mord, 34 övriga våldsbrott och att man inte kan integrera e^{-x^2} analytiskt.

Har varit iväg och tittat på Lars Winnerbäck på Berns också.
Inte nog med att halva Hovet numera vet vart de ska vända sig med frågor om telefoni, man fick höra Katt över taken live...igen.
El-Lars och Hawaii solade på något alldeles hemskt under Elden och visade att man inte behöver converse för att kalla sig ball.
Stockholms Kyss känns fortfarande väldigt PGs "Ute på landet".

Igår var jag på indierejv.
De flesta klubbar brukar ju sällan leva upp till sina namn.
Pink är ju inte särskilt rosa, Hischenkeller är ingen källare, and don't get me started about the crazy horses.
Men indierejv på Street är verkligen vad det låter som.
Det är vid gatan, det är indie och det är jävligt mycket rejv.
Om du inte vill associera Morrissey med kokain i plastmuggar är det kanske inget klokt val.
Men om man inte vill göra den kopplingen, men gå ändå är det bara att vända ryggen till.

Tyvärr trivdes jag som fisken i vattnet.
Jag säger tyvärr eftersom ingen annan jag kände tyckte likt.
I snart 2 år har man gått på krogen där den enda vettiga musik som spelas är framåt 1-tiden då DJn "hittar munspelet" och spelar GT och Imperiet.
Men det här var en hel annan grej.
Här fanns det DJs som levde upp till namnet och verkligen mixade låtarna, inte bara körde Mera-stuket och stoppade in en skiva i CD-spelaren.
Versen från en låt kopplades ihop med en refräng från något helt annat.
LCD Soundsystems OC-hit "Daft Punk is playing at my house" smalt ihop med 50cents "In da club". Nånstans i svängarna dök Håkans "Klubbland" och Pulp upp.
Tur att inte Tilly and The Wall hittade sig ut genom speakersen, då hade jag väl varit kvar där än.

Dit kommer man aldrig igen.
Man får väl acceptera det jag alltid tyckt:
Vill man lyssna på bra musik ska man stanna hemma, men går man ut på krogen får man dras med allt bajs och snor som Bert Karlsson drar ur sig.
Det går väl att jämföra med livet efter detta.
Vetskapen om att paradiset finns och att man aldrig kommer dit är bättre än att inte veta nåt alls.

Nu ska jag skriva in onda inlägg i fröken lökens dagbok, lyssna på Håkans "Klubbland" 10 gånger för att protestera mot satan, sen ska jag ladda hem Morrisseys nya alster.
Dagens låt är TATWs "Nights of the living dead".