Kukus Giganticus
Homo sapiens kukus giganticus.
Snusk eller biologi?
Survival of the fittest
Snusk eller Darwinism?
Frågor, frågor, frågor....ja....som aldrig får några svar...
Är han ond?
Är det bara jag som tycker att statsminister Fredrik Reinfeldt är lite lik agenten Paul i Prison Break?
Är du lycklig nu? Har vi tid innan allting tar slut?
"Who are you?"
"Who ever you want me to be!"
Har man pratat med mig i telefon har man troligtvis fått höra en hel del meningslöst prat om filosofiska frågor.
Men igår kom den mest filosofiska frågan av dom alla: "Vem är du?".
Ofta är det dom enkla frågorna som ger de starkaste intrycken.
Kanske är det av samma anledning som den enklaste lasagnen också är den bästa.
"Vem är du?", "Varför är du?" och frågor av den typen finns det zenbuddhister som har klurat på i tusentals år och inte kommit fram till något vettigt svar på (än...)
Det ser, med andra ord, ut som om mina chanser att komma med ett svar är minimala (på mattespråk kallar man det epsilon...något som är hur litet som helst, men inte noll).
Men efter några timmars alkoholism börjar man fundera över mer konkreta och viktigare saker.
Man börjar tänka över sitt liv.
Om allt och alla omkring verkligen är rätt.
Tycker den här människan verkligen om mig, eller dansar vi tillsammans bara för att ingen av oss står ut med tanken att dansa ensam?
Problemet är att man då har varit vaken i för många timmar, vilket i kombination med att vissa drycker som innehåller för många hydroxylgrupper har bedövat utvalda delar av ens motorik och förmåga att leda ett resonemang så pass hög grad.
Man åker hem.
Antingen blir man förhörd av en socialt inkompetent väktare på tunnelbanan eller så hamnar man i en taxi med en chaufför som inte kan sluta skrika (och som dessutom verkar vara betydligt mer berusad än man själv är!).
Men hem kommer man alltid.
Så sover man på saken.
Vaknar upp.
"Aldrig mer sprit!"
Sen ägnar man en hel söndag åt att komma underfund med sig själv.
Har man tur blir det måndag och allt blir som vanligt igen.
Har man otur blir det måndag och något hemskt måste hända.
Har man riktig otur blir det inte måndag alls, och då vet man att något är väldigt fel. Man bör då kalla på Stålmannen, Påven eller...tja...Jocke Berg för räddning, frälsning och konsultation.
Jag vet en stackare som tampas med dessa hårda frågor.
Den enda tröst jag kan komma med är i form av en glad nyhet: Kent sitter nu och spelar in sitt nya album.
Om allt går som planerat (dvs. Martin slutar skära sig samt Sami och Harri slutar spela hockeyspel hela tiden) kommer skivan dimpa ner i våra hjärtan om ungefär ett år.
"Who ever you want me to be!"
Har man pratat med mig i telefon har man troligtvis fått höra en hel del meningslöst prat om filosofiska frågor.
Men igår kom den mest filosofiska frågan av dom alla: "Vem är du?".
Ofta är det dom enkla frågorna som ger de starkaste intrycken.
Kanske är det av samma anledning som den enklaste lasagnen också är den bästa.
"Vem är du?", "Varför är du?" och frågor av den typen finns det zenbuddhister som har klurat på i tusentals år och inte kommit fram till något vettigt svar på (än...)
Det ser, med andra ord, ut som om mina chanser att komma med ett svar är minimala (på mattespråk kallar man det epsilon...något som är hur litet som helst, men inte noll).
Men efter några timmars alkoholism börjar man fundera över mer konkreta och viktigare saker.
Man börjar tänka över sitt liv.
Om allt och alla omkring verkligen är rätt.
Tycker den här människan verkligen om mig, eller dansar vi tillsammans bara för att ingen av oss står ut med tanken att dansa ensam?
Problemet är att man då har varit vaken i för många timmar, vilket i kombination med att vissa drycker som innehåller för många hydroxylgrupper har bedövat utvalda delar av ens motorik och förmåga att leda ett resonemang så pass hög grad.
Man åker hem.
Antingen blir man förhörd av en socialt inkompetent väktare på tunnelbanan eller så hamnar man i en taxi med en chaufför som inte kan sluta skrika (och som dessutom verkar vara betydligt mer berusad än man själv är!).
Men hem kommer man alltid.
Så sover man på saken.
Vaknar upp.
"Aldrig mer sprit!"
Sen ägnar man en hel söndag åt att komma underfund med sig själv.
Har man tur blir det måndag och allt blir som vanligt igen.
Har man otur blir det måndag och något hemskt måste hända.
Har man riktig otur blir det inte måndag alls, och då vet man att något är väldigt fel. Man bör då kalla på Stålmannen, Påven eller...tja...Jocke Berg för räddning, frälsning och konsultation.
Jag vet en stackare som tampas med dessa hårda frågor.
Den enda tröst jag kan komma med är i form av en glad nyhet: Kent sitter nu och spelar in sitt nya album.
Om allt går som planerat (dvs. Martin slutar skära sig samt Sami och Harri slutar spela hockeyspel hela tiden) kommer skivan dimpa ner i våra hjärtan om ungefär ett år.
Boris, Kalle och Jag
Vad Kalle anbelangar hittade jag ett exemplar av Kalle Anka Pocket liggandes på den blöta gatan idag.
Några timmar senare mötte Wahlstedt i Jakans Centrum på väg hem från jobbet på Tek Magasinet.
Föreläsaren i Matematisk Analys 4 heter Boris.
Om den förre föreläsaren Paul var Mufasa är Boris Zazou.
Jag tänkte hela tiden på när Martin stod vid Balder och skrek "Boris! Boris! Boris!" ut i den varma sommarnatten.
Jag har varit på systemet och köpt en massa bira.
Tjejen i kassan var söt och trevlig, vilket är ett ganska viktigt tillägg eftersom de flesta i kassorna oftast bara är trevliga, om ens det (förutom på ICA där alla är väldigt söta, men ack så otrevliga).
Har köpt en bok som handlar om programmering och lyssnat mest på Foo Fighters idag.
Dagens låt är antingen Backyard Babies version av "Jack the Ripper" (en version som innehåller Sveriges två hårdaste pojkar: Dregen och Mikael Persbrandt) eller just Foo Fighters "Learn To Fly" (en låt som oftast får mig att tänka på piloterna som hade kokain i kaffet).
Har funderat över morgondagen.
Eller mest dagen efter den faktiskt.
Av två anledningar:
1: "The Day After Tomorrow"
Dagens väder har fått en att börja fundera när Dennis Quaid (i rollen som klimatforskare) kommer inklampande och säger att det snart kommer slå en gigantisk våg över New York, och att Nederländerna kommer dränkas för evigt.
2: "Tid...du är dig inte lik"
Vid går över till vintertid natten mellan lördag och söndag. Man undrar således hur i helvete bussarna kommer gå.
Några timmar senare mötte Wahlstedt i Jakans Centrum på väg hem från jobbet på Tek Magasinet.
Föreläsaren i Matematisk Analys 4 heter Boris.
Om den förre föreläsaren Paul var Mufasa är Boris Zazou.
Jag tänkte hela tiden på när Martin stod vid Balder och skrek "Boris! Boris! Boris!" ut i den varma sommarnatten.
Jag har varit på systemet och köpt en massa bira.
Tjejen i kassan var söt och trevlig, vilket är ett ganska viktigt tillägg eftersom de flesta i kassorna oftast bara är trevliga, om ens det (förutom på ICA där alla är väldigt söta, men ack så otrevliga).
Har köpt en bok som handlar om programmering och lyssnat mest på Foo Fighters idag.
Dagens låt är antingen Backyard Babies version av "Jack the Ripper" (en version som innehåller Sveriges två hårdaste pojkar: Dregen och Mikael Persbrandt) eller just Foo Fighters "Learn To Fly" (en låt som oftast får mig att tänka på piloterna som hade kokain i kaffet).
Har funderat över morgondagen.
Eller mest dagen efter den faktiskt.
Av två anledningar:
1: "The Day After Tomorrow"
Dagens väder har fått en att börja fundera när Dennis Quaid (i rollen som klimatforskare) kommer inklampande och säger att det snart kommer slå en gigantisk våg över New York, och att Nederländerna kommer dränkas för evigt.
2: "Tid...du är dig inte lik"
Vid går över till vintertid natten mellan lördag och söndag. Man undrar således hur i helvete bussarna kommer gå.
FC Sälengänget
Återigen är det söndag.
Söndagar är en speciell typ av dagar.
Dom börjar oftast med att jag vaknar vid 9.
Då är jag trött och bakis men kan inte sova ändå.
Antingen skäller jag ut sommaren för att det är så jäkla ljust ute, eller på den som fick för sig att ringa och väcka mig, eller Gram-Schmidts-ortogonaliseringsprocess för att den är så krånglig.
Either way: På söndagar vaknar man alltid på fel sida.
Funderar om man ska plugga, kommer fram till att man borde, men inte gör det ändå.
I 9 fall av 10 fastnar man framför datorn och bara dräggar.
Sen kommer fotbollsfebern.
"On any given sunday you either win or you lose...the point is winning or losing like a man!"
Söndagar är tillägnade religioner och tro...och det finns likheter mellan religion och fotboll så man nästan undrar om inte fotboll är religion ändå.
Alla älskar fotboll och tror på det till fullo, däremot finns det en hel uppsjö av olika fotbollsgenrer.
Fotboll uppfanns i sagorna och fablernas värld.
En fe skapade planen.
En fe skapade spelarna och tränarna.
En fe skapade publiken.
Sen kom den onda fen och skapade offside-regeln.
Vid 13-snåret klampar farsan hem igen.
Då har han sprungit en halv-marathon och man tycker helt plötsligt att man är ganska smällfet ändå.
Tar tag i magen och säger att man ska träna, men inte idag, för man är ju så bakis.
Så får man den snillrika idén att ta en promenad...det kombinerar ju lätt motion samtidigt som man får rensa skallen lite.
Tyvärr kommer man hem svinhungrig och huvudet är fyllt till bredden av filosofiska tankar och paradoxer som får Zenons paradox och relativitetsteorin att framstå som elementärt.
Men musik då.
Såklart! Skriva lite på en låt eller mangla ner gitarren i nåt som liknar "Visslaren" borde ju hjälpa.
Musik är ju trots allt skapat av folk som druckit lite mycket och tänkt för många tankar på en och samma gång.
Så kommer man på tamejsjutton den grymmast melodin någonsin och pysslar med den i en halvtimme innan man inser att man (på ett undermedvetet plan) stulit rubb&stubb från "Hurricane Gilbert" eller "Thunder Road".
Så man tar sig genom "Bianca"-riffet och klagar sen över hur usel musiker man är.
Klockan börjar vrida sig mot 5 och pappa vill göra mat.
Jag klagar inte förrän allt är klart då jag tycker att hans timmeslånga ansträngingar bara är fel, men om man bara dukar om kanske det ordnar sig lite.
Vid 20 börjar tv-tittandet och vid 21.15 undrar man vad i helskotta man gjort hela dan.
Hur kunde allt bara glida iväg sådär?
Aldrig mer!
Dagens låt är inget svårt val: Lars Winnerbäcks "Söndag 13.9.99".
Det är en annan man som levt för många söndagar.
Ikväll missar man ju självklart inte "FC Z" som börjar på TV6.
Söndagar är en speciell typ av dagar.
Dom börjar oftast med att jag vaknar vid 9.
Då är jag trött och bakis men kan inte sova ändå.
Antingen skäller jag ut sommaren för att det är så jäkla ljust ute, eller på den som fick för sig att ringa och väcka mig, eller Gram-Schmidts-ortogonaliseringsprocess för att den är så krånglig.
Either way: På söndagar vaknar man alltid på fel sida.
Funderar om man ska plugga, kommer fram till att man borde, men inte gör det ändå.
I 9 fall av 10 fastnar man framför datorn och bara dräggar.
Sen kommer fotbollsfebern.
"On any given sunday you either win or you lose...the point is winning or losing like a man!"
Söndagar är tillägnade religioner och tro...och det finns likheter mellan religion och fotboll så man nästan undrar om inte fotboll är religion ändå.
Alla älskar fotboll och tror på det till fullo, däremot finns det en hel uppsjö av olika fotbollsgenrer.
Fotboll uppfanns i sagorna och fablernas värld.
En fe skapade planen.
En fe skapade spelarna och tränarna.
En fe skapade publiken.
Sen kom den onda fen och skapade offside-regeln.
Vid 13-snåret klampar farsan hem igen.
Då har han sprungit en halv-marathon och man tycker helt plötsligt att man är ganska smällfet ändå.
Tar tag i magen och säger att man ska träna, men inte idag, för man är ju så bakis.
Så får man den snillrika idén att ta en promenad...det kombinerar ju lätt motion samtidigt som man får rensa skallen lite.
Tyvärr kommer man hem svinhungrig och huvudet är fyllt till bredden av filosofiska tankar och paradoxer som får Zenons paradox och relativitetsteorin att framstå som elementärt.
Men musik då.
Såklart! Skriva lite på en låt eller mangla ner gitarren i nåt som liknar "Visslaren" borde ju hjälpa.
Musik är ju trots allt skapat av folk som druckit lite mycket och tänkt för många tankar på en och samma gång.
Så kommer man på tamejsjutton den grymmast melodin någonsin och pysslar med den i en halvtimme innan man inser att man (på ett undermedvetet plan) stulit rubb&stubb från "Hurricane Gilbert" eller "Thunder Road".
Så man tar sig genom "Bianca"-riffet och klagar sen över hur usel musiker man är.
Klockan börjar vrida sig mot 5 och pappa vill göra mat.
Jag klagar inte förrän allt är klart då jag tycker att hans timmeslånga ansträngingar bara är fel, men om man bara dukar om kanske det ordnar sig lite.
Vid 20 börjar tv-tittandet och vid 21.15 undrar man vad i helskotta man gjort hela dan.
Hur kunde allt bara glida iväg sådär?
Aldrig mer!
Dagens låt är inget svårt val: Lars Winnerbäcks "Söndag 13.9.99".
Det är en annan man som levt för många söndagar.
Ikväll missar man ju självklart inte "FC Z" som börjar på TV6.
Max 500 höjdare!!!
Är Gavin DeGraw kanadensare?
Var inte Fredrik Wikingsson lite lik Alex Turner (sångare/gitarrist i rock/punkbandet Arctic Monkeys) när han spelade "Start me up" inför Broberga-bandet?
Kommer någon mer än Andréa ge ett svar innan den 9 september?
När ska vi köpa biljetter till Mando på Debaser den 4 oktober?
Nej.
Jag orkar inte tänka på sånt nu.
Nu är det frukostdax för mig.
Var inte Fredrik Wikingsson lite lik Alex Turner (sångare/gitarrist i rock/punkbandet Arctic Monkeys) när han spelade "Start me up" inför Broberga-bandet?
Kommer någon mer än Andréa ge ett svar innan den 9 september?
När ska vi köpa biljetter till Mando på Debaser den 4 oktober?
Nej.
Jag orkar inte tänka på sånt nu.
Nu är det frukostdax för mig.