300 hundra spänn
Vad får man för 300 spänn?
Tja, jag lyckades komma över skidgoggles (orange lins), kalender och skivor med Paul McCartney, Stefan Andersson, Teo Leo & The Pharmacists och Nina Rochelle.
Lägg därtill att mamma lämnade generösa bidrag för en stor del av min och flickvännens utekväll, och en snabbkalkyl ger att jag ändå hade en ganska ekonomisk dag.
Idag har jag lyssnat på 106.7 och deras framröstade lista över världens 500 bästa rocklåtar någonsin.
Självklart inser man att folk har dålig smak.
Jag är ju inte den som generaliserar, men plats 1-20 handlade i stort sett om Metallica, Guns 'n' Roses och AC/DC.
Visserligen vart det höga placeringar för några av mina favvisar bl.a. "Bohemian Rhapsody" och "Stairway to Heaven".
Men var tog Dylan, U2 och Stones vägen?
Är det fel av mig att vilja ha in nymodigheter som Oasis och Coldplay (observera att Blink182 fick in en stövel genom dörren på listan)?
Jag tycker fortfarande att ingenting slår "Where the streets have no name".
Ljudet av mamma som skär upp italiensk salami eller flickvännen som stönar är inte illa det heller, men det tror jag inte man fick rösta in på listan.
Tja, jag lyckades komma över skidgoggles (orange lins), kalender och skivor med Paul McCartney, Stefan Andersson, Teo Leo & The Pharmacists och Nina Rochelle.
Lägg därtill att mamma lämnade generösa bidrag för en stor del av min och flickvännens utekväll, och en snabbkalkyl ger att jag ändå hade en ganska ekonomisk dag.
Idag har jag lyssnat på 106.7 och deras framröstade lista över världens 500 bästa rocklåtar någonsin.
Självklart inser man att folk har dålig smak.
Jag är ju inte den som generaliserar, men plats 1-20 handlade i stort sett om Metallica, Guns 'n' Roses och AC/DC.
Visserligen vart det höga placeringar för några av mina favvisar bl.a. "Bohemian Rhapsody" och "Stairway to Heaven".
Men var tog Dylan, U2 och Stones vägen?
Är det fel av mig att vilja ha in nymodigheter som Oasis och Coldplay (observera att Blink182 fick in en stövel genom dörren på listan)?
Jag tycker fortfarande att ingenting slår "Where the streets have no name".
Ljudet av mamma som skär upp italiensk salami eller flickvännen som stönar är inte illa det heller, men det tror jag inte man fick rösta in på listan.
Subterranian Homesick Fittan
Jag tycker att Björn Olssons "Juli" är något som ingen bör missa.
Björn har en skön Göteborgs-dialekt och bor på Orust.
Som alla andra musiker har han en liten studio i sitt hus.
Tidigare Göteborgsrockare i Union Carbide Productions (som efter några år blev The Soundtrack of Our Lives) som han är skrev han en hoper låtar och spelade in.
Självklart skrev han en låt som hette "Göteborg".
I en annan del av stan satt en annan Göteborgsrockare, Håkan Hellström, och lyssnade på Bob Dylans sång om när han blir kär i den fulaste flickan i världen.
Så kombinerade Håkan två otroliga saker, nämligen den Dylan-låten och "Göteborg" till en låt som han kallade "Fulaste flickan i världen".
Han tjinglade upp lite Broder Daniel-folk (Daniel Gilbert), lite Soundtrack-folk (Fredrik Sandsten) och spelade in.
Skivan sålde snorbra.
Sen gick åren och Håkan tyckte om idén att sno Björns låtar, så han tog hans debutskiva "Björn Olsson" och spelade in en egen i samma tema.
Olssons sånger "Juli" och "Gitarrmelodi" blev "Jag har varit i alla städer" och "Vaggvisa för flyktingbarn" med lite påhittiga texter.
Men mest spännande blev det när Björns namn blev känt utanför stan, ja ända till Årsta i Stockholm där det satt ett gäng outbildade, skitiga, typer och spelade in lite garagerock.
Så for Mando Diao ner till Orust och spelade in sin skiva med Björn som producent.
Om knappt en månad står Mando i Stockholm igen och spelar sina sånger (som de till skillnad från en viss Håkan skrivit själva).
Inte långt därifrån kommer det stå två töntar som knappt hunnit få av sig pjäxorna, än mindre bli av tvättbjörnsbrännan.
Hurra!
Björn har en skön Göteborgs-dialekt och bor på Orust.
Som alla andra musiker har han en liten studio i sitt hus.
Tidigare Göteborgsrockare i Union Carbide Productions (som efter några år blev The Soundtrack of Our Lives) som han är skrev han en hoper låtar och spelade in.
Självklart skrev han en låt som hette "Göteborg".
I en annan del av stan satt en annan Göteborgsrockare, Håkan Hellström, och lyssnade på Bob Dylans sång om när han blir kär i den fulaste flickan i världen.
Så kombinerade Håkan två otroliga saker, nämligen den Dylan-låten och "Göteborg" till en låt som han kallade "Fulaste flickan i världen".
Han tjinglade upp lite Broder Daniel-folk (Daniel Gilbert), lite Soundtrack-folk (Fredrik Sandsten) och spelade in.
Skivan sålde snorbra.
Sen gick åren och Håkan tyckte om idén att sno Björns låtar, så han tog hans debutskiva "Björn Olsson" och spelade in en egen i samma tema.
Olssons sånger "Juli" och "Gitarrmelodi" blev "Jag har varit i alla städer" och "Vaggvisa för flyktingbarn" med lite påhittiga texter.
Men mest spännande blev det när Björns namn blev känt utanför stan, ja ända till Årsta i Stockholm där det satt ett gäng outbildade, skitiga, typer och spelade in lite garagerock.
Så for Mando Diao ner till Orust och spelade in sin skiva med Björn som producent.
Om knappt en månad står Mando i Stockholm igen och spelar sina sånger (som de till skillnad från en viss Håkan skrivit själva).
Inte långt därifrån kommer det stå två töntar som knappt hunnit få av sig pjäxorna, än mindre bli av tvättbjörnsbrännan.
Hurra!
Straight Outta Viksjö - en hiphopsaga om en långhårig fysiker som råkade gilla golf för mycket för att vara ghetto
Imorse var jag extrem.
Ni vet när man går upp tidigt.
Jo, men imorse tog jag en så pass tidig morgonbuss att jag vara FÖRE morgonrusningen.
Kvart i åtta (vilket med Jocke-som-ligger-uppe-med-Victoria-till-3-på-natten-mått mätt är tidigt) gjorde jag entré i labbsalen och fick en pratstund med doktoranden Daniel innan jag fick ägna 4 timmar åt en funktionsgenerator och ett oscilloskop, båda med ett par glappkontakter var.
Om man skruvar på 60 kHz men mäter upp 133 kHz vet man att något inte står rätt till med apparaturen.
Hade en ledig eftermiddag och åkte skidor.
Mest tänkte jag på hur pörskans illa det går för Modo nu.
Den positiva nyheten för Lückners Boys är att de blir som sämst 4:a eftersom Timrå (som e ännu sämre) ligger 5:a.
Det vart i alla fall 3p igår mot Mora, men jag har inga förhoppningar mot Djurgården i Globen.
Jag försöker ge laget en chans till seger genom att avstå från att gå dit (för hur ofta vinner ens favoritlag i en match man följer?).
Har ett studieschema baserat på att jag inte har något liv och i stort sett bor på universitetet.
Lite hårt just nu med tanke på att jag äntligen kan åka skidor, och ska in till Spånga imorron för att försöka fixa ett eventuellt jobb.
Det positiva med plugget är i alla fall att jag har dugga (mini-tenta som egentligen är allt annat än mini) samma dag som vi åker till Sälen, så jag kan slappna av då.
På tal om Sälen, och framförallt Hundfjället/Tandådalen så är nästan allt öppet, utom Ravinbackarna och de roliga svarta.
Har räknat på att resan kommer gå på mellan 1700-2000 spänn.
Hjälp!
Vi får se.
Ni vet när man går upp tidigt.
Jo, men imorse tog jag en så pass tidig morgonbuss att jag vara FÖRE morgonrusningen.
Kvart i åtta (vilket med Jocke-som-ligger-uppe-med-Victoria-till-3-på-natten-mått mätt är tidigt) gjorde jag entré i labbsalen och fick en pratstund med doktoranden Daniel innan jag fick ägna 4 timmar åt en funktionsgenerator och ett oscilloskop, båda med ett par glappkontakter var.
Om man skruvar på 60 kHz men mäter upp 133 kHz vet man att något inte står rätt till med apparaturen.
Hade en ledig eftermiddag och åkte skidor.
Mest tänkte jag på hur pörskans illa det går för Modo nu.
Den positiva nyheten för Lückners Boys är att de blir som sämst 4:a eftersom Timrå (som e ännu sämre) ligger 5:a.
Det vart i alla fall 3p igår mot Mora, men jag har inga förhoppningar mot Djurgården i Globen.
Jag försöker ge laget en chans till seger genom att avstå från att gå dit (för hur ofta vinner ens favoritlag i en match man följer?).
Har ett studieschema baserat på att jag inte har något liv och i stort sett bor på universitetet.
Lite hårt just nu med tanke på att jag äntligen kan åka skidor, och ska in till Spånga imorron för att försöka fixa ett eventuellt jobb.
Det positiva med plugget är i alla fall att jag har dugga (mini-tenta som egentligen är allt annat än mini) samma dag som vi åker till Sälen, så jag kan slappna av då.
På tal om Sälen, och framförallt Hundfjället/Tandådalen så är nästan allt öppet, utom Ravinbackarna och de roliga svarta.
Har räknat på att resan kommer gå på mellan 1700-2000 spänn.
Hjälp!
Vi får se.
Vad kallar man fem balter som köar utanför herrarnas? Jo, Toa-Letter!
Det är på många sätt en njutning att bo i Stockholm.
Debaser, Victoria, Nivå, Gallerian...ja det finns många anledningar.
Men sen finns det vissa saker som förpestar tillvaron.
Den som sticker mest är det kollektiva chocktillstånd som uppstår när snön kommer.
Paniken sprider sig som elektroner i en bubbelkammare.
Busschaffisarna undrar varför mätaren visar 40 km/h, men bussen inte rör sig en meter.
Tanterna i Ursvik kan inte för i hela världen begripa varför nån gjort två spår i en kanten av stigen, och måste ju såklart gå just där för att undersöka saker & ting.
Vaktmästaren på universitetet tittar på termometern för att sedan titta ut genom fönstret i hopp om att kanske klura ut varför det är så kallt inomhus.
Men störst är förvirringen bland Stockholmstågens lokförare.
Det bläddras febrilt i manualer och handböcker (typ "Pendeltågskörande för dummies") efter något som kan ha något att göra med det där vita på marken och termostaten för vagnarna.
"Man borde ju se till att inte alla dörrar öppnas vid varje station, utan bara de som någon faktiskt ska ut genom. Det finns ju den där stora knappen på varje dörr. Men hur slår man på den funktionen?" tänker de flesta.
Många tycker det är en ganska rejäl överdrift att Expressen använder ordet "SNÖKAOS" varje gång det snöar här i regionen.
Men vi som faktiskt bor här vet att det snarare är blygsamt i underkant.
Här sätter man inte på vinterdäcken förrän i mitten av december, och inte åker de av förrän man hunnit riva upp lite asfalt vid Byleden med sina nya dubbar.
Antalet skridsko-åkbara platser är (sett till invånarantalet) fruktansvärt lågt, men ingen (inte ens geniet Niklas Wikegård) kan begripa varför det går så illa för Stockholmshockeyn.
Nej.
Vinter är inte stadens bästa sida.
Visst finns det ljusglimtar.
Lars Winnerbäcks "Åt samma håll" gör Stockholmsvintern lite bättre.
PS. Nu är det i stort sett bara de svarta backarna som ännu inte är öppna i Hund/Tandå. Tessan, Martin och Jag (påminner om en GT-låt) funderade på att ta en bil och åka till Trysil en dag. DS
Debaser, Victoria, Nivå, Gallerian...ja det finns många anledningar.
Men sen finns det vissa saker som förpestar tillvaron.
Den som sticker mest är det kollektiva chocktillstånd som uppstår när snön kommer.
Paniken sprider sig som elektroner i en bubbelkammare.
Busschaffisarna undrar varför mätaren visar 40 km/h, men bussen inte rör sig en meter.
Tanterna i Ursvik kan inte för i hela världen begripa varför nån gjort två spår i en kanten av stigen, och måste ju såklart gå just där för att undersöka saker & ting.
Vaktmästaren på universitetet tittar på termometern för att sedan titta ut genom fönstret i hopp om att kanske klura ut varför det är så kallt inomhus.
Men störst är förvirringen bland Stockholmstågens lokförare.
Det bläddras febrilt i manualer och handböcker (typ "Pendeltågskörande för dummies") efter något som kan ha något att göra med det där vita på marken och termostaten för vagnarna.
"Man borde ju se till att inte alla dörrar öppnas vid varje station, utan bara de som någon faktiskt ska ut genom. Det finns ju den där stora knappen på varje dörr. Men hur slår man på den funktionen?" tänker de flesta.
Många tycker det är en ganska rejäl överdrift att Expressen använder ordet "SNÖKAOS" varje gång det snöar här i regionen.
Men vi som faktiskt bor här vet att det snarare är blygsamt i underkant.
Här sätter man inte på vinterdäcken förrän i mitten av december, och inte åker de av förrän man hunnit riva upp lite asfalt vid Byleden med sina nya dubbar.
Antalet skridsko-åkbara platser är (sett till invånarantalet) fruktansvärt lågt, men ingen (inte ens geniet Niklas Wikegård) kan begripa varför det går så illa för Stockholmshockeyn.
Nej.
Vinter är inte stadens bästa sida.
Visst finns det ljusglimtar.
Lars Winnerbäcks "Åt samma håll" gör Stockholmsvintern lite bättre.
PS. Nu är det i stort sett bara de svarta backarna som ännu inte är öppna i Hund/Tandå. Tessan, Martin och Jag (påminner om en GT-låt) funderade på att ta en bil och åka till Trysil en dag. DS
Pimp My Saturday
Ikväll är det åttiotals-/hårdrockarfest
Det betyder inte att det kommer ungefär ett åttiotal hårddrockare, lyckligtvis.
I min enfaldiga brist på Ozzy-tröjor kommer min utstyrsel för kvällen mest gå i åttiotalsanda.
Först var det på tal att Fittan och Fittans kompis skulle storma festen utklädda som Anders Herrlin och Göran Fritzon i en 1981-Moderna Tider-version.
Men den idén sprack när Martin saknade scarves och jag brun läderjacka.
Då började jag fundera över andra åttiotals-teman.
Hade jag haft en vit morgonrock hade jag kunnat förklä mig som Luke Skywalker.
På tal om Luke Skywalker skulle ju en stjärna vid ena ögat kunna göra mig till Henrik Berggren som tillsammans med Daniel Gilbert 1989 bildade punkbandet Broder Daniel (Green Day bildades samma år).
Det mest Jocke-aktiga vore att klä sig helt i svart för att symbolisera en oljekris, men det kanske ingen annan skulle begripa.
Man kan ju förstås försöka se ut som Mick Jagger, även om är lite väl diskutabelt eftersom det är 60-70-80-90-00-tals tema (borde även utesluta Bob Dylan).
Eftersom mitt hår är krulligt och långt borde det inte vara svårt.
Jesus amalia, alla hade ju det på åttiotalet (utom Superman).
Men kanske behöver man inte klä ut sig till någon kändis alls.
Lite kläder sammanplockade med min som vanligt dåliga smak och ett nynnande på en Orup-låt så är man väl hemma.
Annars kan man klä ut sig till en själv vid 0-4 års ålder.
Det viktigaste är ju trots allt spriten.
PS. Jag och Ebba har gjort upp om Sälen. Alla som ska åka i hennes eller min bil ska sätta in stålar på mitt konto så fort som möjligt, senast en vecka innan avfärd (fredagen den 2 februari).
Det betyder inte att det kommer ungefär ett åttiotal hårddrockare, lyckligtvis.
I min enfaldiga brist på Ozzy-tröjor kommer min utstyrsel för kvällen mest gå i åttiotalsanda.
Först var det på tal att Fittan och Fittans kompis skulle storma festen utklädda som Anders Herrlin och Göran Fritzon i en 1981-Moderna Tider-version.
Men den idén sprack när Martin saknade scarves och jag brun läderjacka.
Då började jag fundera över andra åttiotals-teman.
Hade jag haft en vit morgonrock hade jag kunnat förklä mig som Luke Skywalker.
På tal om Luke Skywalker skulle ju en stjärna vid ena ögat kunna göra mig till Henrik Berggren som tillsammans med Daniel Gilbert 1989 bildade punkbandet Broder Daniel (Green Day bildades samma år).
Det mest Jocke-aktiga vore att klä sig helt i svart för att symbolisera en oljekris, men det kanske ingen annan skulle begripa.
Man kan ju förstås försöka se ut som Mick Jagger, även om är lite väl diskutabelt eftersom det är 60-70-80-90-00-tals tema (borde även utesluta Bob Dylan).
Eftersom mitt hår är krulligt och långt borde det inte vara svårt.
Jesus amalia, alla hade ju det på åttiotalet (utom Superman).
Men kanske behöver man inte klä ut sig till någon kändis alls.
Lite kläder sammanplockade med min som vanligt dåliga smak och ett nynnande på en Orup-låt så är man väl hemma.
Annars kan man klä ut sig till en själv vid 0-4 års ålder.
Det viktigaste är ju trots allt spriten.
PS. Jag och Ebba har gjort upp om Sälen. Alla som ska åka i hennes eller min bil ska sätta in stålar på mitt konto så fort som möjligt, senast en vecka innan avfärd (fredagen den 2 februari).
Instant Repeater '99
Tänka sig.
En hel del har hänt på sista tiden.
Såg "Happy Feet" med Victoria och tyckte filmen var helt fantastisk.
När jag var mindre fick jag se en massa Don-Bluth-filmer.
Mestadels berodde det nog på att mina föräldrar var lite anti-Disney (som egentligen inte gjort så mycket bra sen "Lejonkungen").
För er som inte sett tecknade DB-filmer så som "Resan till Amerika", "Brisby och Nihms hemlighet", "Rock-a-doodle" eller "Landet för längesedan" ("Landet..." fick en herrans massa sopiga uppföljare) kan jag berätta att de filmerna är bland de mest geniala barnfilmer jag någonsin sett.
Fantastiskt tecknade, mycket själ och så gripande att de flesta av dom mest är en tårflod i mitt minne.
Den läskiga råttan som Brisby möter, eller Jerkas roll som sång-tupp...ja minnen för livet.
Det är barnfilmer med kvalité.
Kanske var det sällskapet, kanske blev jag förtrollad av Mambos otroliga gullighet.
Men äntligen har jag i alla fall fått se en barnfilm mina barn Wiimote och Nanchuck ska få se när de växer upp.
Hade kanske min sista mattetenta idag.
Det beror lite på.
På tisdag kommer resultatet från Analys 4, och om några veckor kommer svaret från Nummen.
Jag har en liten teoretisk chans i alla fall.
Tänk er.
Då är jag kanske inte fulllärd, men bra jävla nära.
Det ska krävas något alldeles i hästväg för att överlista mina kunskaper.
Åh...bara tanken på det är så skön att jag kanske måste torka av dataskärmen snart.
Är nästan klar med en Sälenmix.
The SkiStar Mix 1 som den heter.
So far är det mestadels svensk popmusik, med vissa rockigare sånger och ett litet komiskt inslag.
Har lastat hem soundtracket till "Happy Feet" och har suttit hela tentan idag och nynnat på Brittany Murphys fantastiska version av den gamla Queen-dängan "Somebody to love".
Helt klart dagens låt.
En hel del har hänt på sista tiden.
Såg "Happy Feet" med Victoria och tyckte filmen var helt fantastisk.
När jag var mindre fick jag se en massa Don-Bluth-filmer.
Mestadels berodde det nog på att mina föräldrar var lite anti-Disney (som egentligen inte gjort så mycket bra sen "Lejonkungen").
För er som inte sett tecknade DB-filmer så som "Resan till Amerika", "Brisby och Nihms hemlighet", "Rock-a-doodle" eller "Landet för längesedan" ("Landet..." fick en herrans massa sopiga uppföljare) kan jag berätta att de filmerna är bland de mest geniala barnfilmer jag någonsin sett.
Fantastiskt tecknade, mycket själ och så gripande att de flesta av dom mest är en tårflod i mitt minne.
Den läskiga råttan som Brisby möter, eller Jerkas roll som sång-tupp...ja minnen för livet.
Det är barnfilmer med kvalité.
Kanske var det sällskapet, kanske blev jag förtrollad av Mambos otroliga gullighet.
Men äntligen har jag i alla fall fått se en barnfilm mina barn Wiimote och Nanchuck ska få se när de växer upp.
Hade kanske min sista mattetenta idag.
Det beror lite på.
På tisdag kommer resultatet från Analys 4, och om några veckor kommer svaret från Nummen.
Jag har en liten teoretisk chans i alla fall.
Tänk er.
Då är jag kanske inte fulllärd, men bra jävla nära.
Det ska krävas något alldeles i hästväg för att överlista mina kunskaper.
Åh...bara tanken på det är så skön att jag kanske måste torka av dataskärmen snart.
Är nästan klar med en Sälenmix.
The SkiStar Mix 1 som den heter.
So far är det mestadels svensk popmusik, med vissa rockigare sånger och ett litet komiskt inslag.
Har lastat hem soundtracket till "Happy Feet" och har suttit hela tentan idag och nynnat på Brittany Murphys fantastiska version av den gamla Queen-dängan "Somebody to love".
Helt klart dagens låt.
Tro, Hopp och Kärlek
Idag skriver jag med tro.
Tro för att jag snart kan skratta matteböckerna i ansiktet (eller snarare omslaget).
Idag skriver jag med hopp.
Hopp om ett snöigt Hundfjäll/Tandådalsfjäll.
Idag skriver jag med kärlek.
Kärlek för Victoria.
Herrejösses som det snöade i Sälen igår.
Man har hört många klagomål om snöbristen, jag vet att jag själv skrivit milslånga rader och stycken och kräkts klagan över Kung Bore.
Men nu har jag tänkt till och om.
Har inte alla nästan precis vad dom vill nu?
Snö i fjällen inför sportlovet, Vasaloppet, Åre-VM.
Samtidigt plusgrader och grönt i Stockholm, så inga växlar fryser och ger Banverket kollektiv stress-mage.
Hundfjället/Tandådalen har i skrivande stund:
21 av 55 backar öppna (3 svarta: Branten, Stora Backen och Tandis-Specialen).
45 cm snö i pisterna (35 i terräng)
Dessutom spås det lätt snöfall fredag, lördag och ännu mer snö på söndag.
Mer Säleninfo har tillkommit:
På självaste avresedagen har jag dugga (en slags mini-tenta) i Elektromagnetism mellan 10 och 12.
Vid 12-snåret kommer farsgubben och hans flickvän Soili förbi fysikkåken och sen kör jag ut dom till Arlanda.
Sen åker jag och tankar för att sedan åka till Martin (i den andra Matrix-filmen pratas det en hel del om att Mannen Med Nyckeln är den viktigaste av dem alla), sedan Johan (som har Andrea) och först därefter åka till mig.
Då (ungefär 13:30) får det gärna stå lite bilar hos mig, redo för packning.
Fast det är ingenting som säger att packandet ska ske just hos mig.
Gustav är ju även det ett bra alternativ.
Jag måste ändå hem till mig innan jag kan packa eftersom min egen packning och takboxen inte hänger med till Arlanda (en bil med takbox drar 20% extra soppa).
Ett hett förslag är att vi så snart som möjligt börjar samla ihop pengar till bensinen.
Helst ska vi som har bilar och därmed ska betala för soppan ha våra pengar en vecka innan avfärd så att man hinner sätta in dessa på kortet.
Just nu har jag bensinpengar som räcker för Hum Hum till Hummelsta...kanske.
Tro för att jag snart kan skratta matteböckerna i ansiktet (eller snarare omslaget).
Idag skriver jag med hopp.
Hopp om ett snöigt Hundfjäll/Tandådalsfjäll.
Idag skriver jag med kärlek.
Kärlek för Victoria.
Herrejösses som det snöade i Sälen igår.
Man har hört många klagomål om snöbristen, jag vet att jag själv skrivit milslånga rader och stycken och kräkts klagan över Kung Bore.
Men nu har jag tänkt till och om.
Har inte alla nästan precis vad dom vill nu?
Snö i fjällen inför sportlovet, Vasaloppet, Åre-VM.
Samtidigt plusgrader och grönt i Stockholm, så inga växlar fryser och ger Banverket kollektiv stress-mage.
Hundfjället/Tandådalen har i skrivande stund:
21 av 55 backar öppna (3 svarta: Branten, Stora Backen och Tandis-Specialen).
45 cm snö i pisterna (35 i terräng)
Dessutom spås det lätt snöfall fredag, lördag och ännu mer snö på söndag.
Mer Säleninfo har tillkommit:
På självaste avresedagen har jag dugga (en slags mini-tenta) i Elektromagnetism mellan 10 och 12.
Vid 12-snåret kommer farsgubben och hans flickvän Soili förbi fysikkåken och sen kör jag ut dom till Arlanda.
Sen åker jag och tankar för att sedan åka till Martin (i den andra Matrix-filmen pratas det en hel del om att Mannen Med Nyckeln är den viktigaste av dem alla), sedan Johan (som har Andrea) och först därefter åka till mig.
Då (ungefär 13:30) får det gärna stå lite bilar hos mig, redo för packning.
Fast det är ingenting som säger att packandet ska ske just hos mig.
Gustav är ju även det ett bra alternativ.
Jag måste ändå hem till mig innan jag kan packa eftersom min egen packning och takboxen inte hänger med till Arlanda (en bil med takbox drar 20% extra soppa).
Ett hett förslag är att vi så snart som möjligt börjar samla ihop pengar till bensinen.
Helst ska vi som har bilar och därmed ska betala för soppan ha våra pengar en vecka innan avfärd så att man hinner sätta in dessa på kortet.
Just nu har jag bensinpengar som räcker för Hum Hum till Hummelsta...kanske.
Fjortis-Sälen
14.
Det är det magiska antal Sälenresan verkar gå runt med.
En bilresa med tre bilar innebär det smärtsamma att vi får stycka upp två av oss för att kunna platsa in 4 2/3 personer i varje bil.
Jag kommer lägga plast på sätena för att undvika blodfläckar.
Mitt förslag ligger på att vi styckar Martin och Gun eftersom båda är såna att en hel ofta blir för mycket, men en halv känns ändå lite väl lite.
Pax på den del av Martin som inte pratar!
Ikväll ska vi ha möte igen.
Vi ska diskutera viktiga saker som varför vi inte kom fram till nåt förra mötet, varför vi knappast kommer komma fram till nåt den här gången, och sen kommer Martin sjunga en sång om Kenny P.
Helst skulle man vilja diskutera det föreliggande snöläget.
Just nu ser det ut att komma lite snö, och Hund-Tand har totalt 10 pister öppna (5 gröna, 2 blå, 1 röd, 2 svarta) med snödjupet knappa 30.
Allt medan Trysil har mycket mer öppet, mycket mer snö och mycket mer pris (lägg inget hopp till Högfjället eller Lindvallen).
Nu tror jag (och jag pluggar meteorologilinjen på Stockholms Universitet) att det nog säkert komma kunna gå att åka skidor i Sälenpistarna.
Men man får ställa sig frågan vad 230 spänn om dagen är värt när man inte får åka offpist.
Sluta köra bil era jävlar!
Nu vill jag ha bra väder i Sälen.
Det är det magiska antal Sälenresan verkar gå runt med.
En bilresa med tre bilar innebär det smärtsamma att vi får stycka upp två av oss för att kunna platsa in 4 2/3 personer i varje bil.
Jag kommer lägga plast på sätena för att undvika blodfläckar.
Mitt förslag ligger på att vi styckar Martin och Gun eftersom båda är såna att en hel ofta blir för mycket, men en halv känns ändå lite väl lite.
Pax på den del av Martin som inte pratar!
Ikväll ska vi ha möte igen.
Vi ska diskutera viktiga saker som varför vi inte kom fram till nåt förra mötet, varför vi knappast kommer komma fram till nåt den här gången, och sen kommer Martin sjunga en sång om Kenny P.
Helst skulle man vilja diskutera det föreliggande snöläget.
Just nu ser det ut att komma lite snö, och Hund-Tand har totalt 10 pister öppna (5 gröna, 2 blå, 1 röd, 2 svarta) med snödjupet knappa 30.
Allt medan Trysil har mycket mer öppet, mycket mer snö och mycket mer pris (lägg inget hopp till Högfjället eller Lindvallen).
Nu tror jag (och jag pluggar meteorologilinjen på Stockholms Universitet) att det nog säkert komma kunna gå att åka skidor i Sälenpistarna.
Men man får ställa sig frågan vad 230 spänn om dagen är värt när man inte får åka offpist.
Sluta köra bil era jävlar!
Nu vill jag ha bra väder i Sälen.
'cause I'm a punkrocker/hiphopper...yes I am!
Har upplevt kanske mitt livs mest miserabla morgon.
Den var inte hemsk...jag menar...alla som vaknar med en vacker flicka vid sin sida och med snö på taken kan inte klaga.
Men trött, träningsvärk, genomsjuk med rakblad i halsen och tre liter slem i vardera näsborre med en 9 timmar skoldag framför sig.
Ja det var vad jag ställdes inför.
Dagen har inte gått helt min väg heller.
SL fick för sig att inte bara ändra namnet på "the bus formerly known as 561X, but with a sign still saying so" utan att även lägga om tidtabellen totalt.
I kombination med att KTH konspirerar för att alla tunnelbanetåg från Tekniska Högskolan ska komma till T-Centralen precis 2 minuter innan pendeln mot Bålsta går kan till och med idioten i "Anchorman" begripa att det tar sin lilla tid att komma hem.
Snön var egentligen frusen slask, men leran var fortfarande geggig, vilket leder till halka var man än går.
I flera timmar satt jag och stirrade på programkod som inte fungerade som den skulle innan det uppdagades att jag råkat skriva y istället för T.
Men värst gick det för Caesars motståndare på TV.
Tog dom inte livet av sig blev de brutalt avrättade medan han satt (insmetad i blod) och tittade på.
Vad som vänt vinden?
Ah, kära musik.
Dagen har ärats åt Elvis Mix 8 - En hiphopmix.
Remixer av gamla klassiker och en hel del nytt.
Favoriterna är när Jay-Z & LP drar av "Izzo / In The End" och ACDC-versionen av Nelly & Timberlakes "Work It".
Imorron ska jag skriva ner matriser i word-dokument.
Det tar tid, ja.
Men lyckligtvis slipper jag vara så vansinnigt seriös och duktig eftersom jag redan fått godkänt på den där matteuppgiften när man ska beräkna ett GPS-spår över KTH-området.
Kanske kan jag smita hem tidigt för att lägga mig och dö över den huvudvärk som universitetsmatematik och ghettoförkylningar leder till.
(PS. Jag känner en brud som vill med till Sälen. Hur gör vi då? Jag kan åtminstone garantera att hon är minst lika dirty som vi!)
Den var inte hemsk...jag menar...alla som vaknar med en vacker flicka vid sin sida och med snö på taken kan inte klaga.
Men trött, träningsvärk, genomsjuk med rakblad i halsen och tre liter slem i vardera näsborre med en 9 timmar skoldag framför sig.
Ja det var vad jag ställdes inför.
Dagen har inte gått helt min väg heller.
SL fick för sig att inte bara ändra namnet på "the bus formerly known as 561X, but with a sign still saying so" utan att även lägga om tidtabellen totalt.
I kombination med att KTH konspirerar för att alla tunnelbanetåg från Tekniska Högskolan ska komma till T-Centralen precis 2 minuter innan pendeln mot Bålsta går kan till och med idioten i "Anchorman" begripa att det tar sin lilla tid att komma hem.
Snön var egentligen frusen slask, men leran var fortfarande geggig, vilket leder till halka var man än går.
I flera timmar satt jag och stirrade på programkod som inte fungerade som den skulle innan det uppdagades att jag råkat skriva y istället för T.
Men värst gick det för Caesars motståndare på TV.
Tog dom inte livet av sig blev de brutalt avrättade medan han satt (insmetad i blod) och tittade på.
Vad som vänt vinden?
Ah, kära musik.
Dagen har ärats åt Elvis Mix 8 - En hiphopmix.
Remixer av gamla klassiker och en hel del nytt.
Favoriterna är när Jay-Z & LP drar av "Izzo / In The End" och ACDC-versionen av Nelly & Timberlakes "Work It".
Imorron ska jag skriva ner matriser i word-dokument.
Det tar tid, ja.
Men lyckligtvis slipper jag vara så vansinnigt seriös och duktig eftersom jag redan fått godkänt på den där matteuppgiften när man ska beräkna ett GPS-spår över KTH-området.
Kanske kan jag smita hem tidigt för att lägga mig och dö över den huvudvärk som universitetsmatematik och ghettoförkylningar leder till.
(PS. Jag känner en brud som vill med till Sälen. Hur gör vi då? Jag kan åtminstone garantera att hon är minst lika dirty som vi!)
Det är svårt att erkänna, men fan vad fin han är!
Harri har lämnat Kent.
Min teori är att han bara var med för supandets skull, och att han tappade intresset när det kom till att kränga dödsångestplattor till fjortiskids och bli nekade en nominering för Guldmicken (P3s pris för årets bästa liveartist) med motiveringen att man är "för populär" och att "det inte är rättvist mot andra artister som t.ex. Lars Winnerbäck och Robyn".
Så nu måste det till en extra gitarrist på scen.
Min förhoppning är att Jocke Berg & Co inte gör som sossarna och får för sig att det måste kvoteras in en kvinna.
Man tänker ju sig genast att Nille Perned (producent till "Kent", "Verkligen" och "The Hjärta&Smärta EP") kanske får en chans att visa sina kvalitéer.
Vad ska Harri pyssla med nu då?
Återvända till sitt gamla punkband?
Gå & Fiska?
"Spendera tid med sin familj"? (som egentligen är ett finare ord för att vara lat och inkassera en massa bidragspengar...Harri är ju enligt rykten moderat så han vet nog en hel del om sånt)
Har man tur fortsätter han på sina musikaliska bana i alla fall.
Programmeringar och att fylla skivor med underliga ljudeffekter...sånt kan han ju...lyssna bara på "Innan allting tar slut".
Min teori är att han bara var med för supandets skull, och att han tappade intresset när det kom till att kränga dödsångestplattor till fjortiskids och bli nekade en nominering för Guldmicken (P3s pris för årets bästa liveartist) med motiveringen att man är "för populär" och att "det inte är rättvist mot andra artister som t.ex. Lars Winnerbäck och Robyn".
Så nu måste det till en extra gitarrist på scen.
Min förhoppning är att Jocke Berg & Co inte gör som sossarna och får för sig att det måste kvoteras in en kvinna.
Man tänker ju sig genast att Nille Perned (producent till "Kent", "Verkligen" och "The Hjärta&Smärta EP") kanske får en chans att visa sina kvalitéer.
Vad ska Harri pyssla med nu då?
Återvända till sitt gamla punkband?
Gå & Fiska?
"Spendera tid med sin familj"? (som egentligen är ett finare ord för att vara lat och inkassera en massa bidragspengar...Harri är ju enligt rykten moderat så han vet nog en hel del om sånt)
Har man tur fortsätter han på sina musikaliska bana i alla fall.
Programmeringar och att fylla skivor med underliga ljudeffekter...sånt kan han ju...lyssna bara på "Innan allting tar slut".
Man varnade för regn
"Man varnade för regn", som Gessle skulle sagt.
Jag är rädd (även det en låt från PGs debutskiva).
På riktigt.
Inte gå-ensam-hem-mörka-nätter-rädd.
Inte heller läskiga-monster-i-garderoben-rädd.
Nej.
Jag är ingen-snö-i-Sälen-rädd.
Tänk er tanken.
Jag tänker fan inte åka konstsnö i tre dagar.
Glöm.
Jag vill åka Väggen-offpist med min Amigo, men det är ju både livsfarligt och korkat om det inte finns någon snö (å andra sidan är det livsfarligt och korkat även om det faktiskt finns snö).
Usch.
Hemska mardrömmar om att man åker backen ner i regn och det är grönt överallt omkring.
Funderar på att lägga in en motion på nästa Sälenmöte om att i så fall åka upp på torsdagen.
285 kronor per dag är ett högt pris för en barnbacke och en familjebacke (en grön och en blå).
Man undrar om yuppiejävlarna som tar stadsjeepar till jobbet varje dag börjar tänka om nu.
På söndag kommer Ebba hem.
Jag och Tessan ska hämta henne i mamsens bil.
Brum brum från Brumlegården.
Jag är rädd (även det en låt från PGs debutskiva).
På riktigt.
Inte gå-ensam-hem-mörka-nätter-rädd.
Inte heller läskiga-monster-i-garderoben-rädd.
Nej.
Jag är ingen-snö-i-Sälen-rädd.
Tänk er tanken.
Jag tänker fan inte åka konstsnö i tre dagar.
Glöm.
Jag vill åka Väggen-offpist med min Amigo, men det är ju både livsfarligt och korkat om det inte finns någon snö (å andra sidan är det livsfarligt och korkat även om det faktiskt finns snö).
Usch.
Hemska mardrömmar om att man åker backen ner i regn och det är grönt överallt omkring.
Funderar på att lägga in en motion på nästa Sälenmöte om att i så fall åka upp på torsdagen.
285 kronor per dag är ett högt pris för en barnbacke och en familjebacke (en grön och en blå).
Man undrar om yuppiejävlarna som tar stadsjeepar till jobbet varje dag börjar tänka om nu.
På söndag kommer Ebba hem.
Jag och Tessan ska hämta henne i mamsens bil.
Brum brum från Brumlegården.
Svennens, Petters och Micke Syds sång
Jag är en stenålders man (eller pojke) som fastnat i fel grotta och blockerats av en sten i grottöppningen.
Här hos Victoria i Vällingby är allt jättemärkligt.
Jag har redan bloggat ut hjärta&själ om hur illa det är med besöksparkeringar här, men nu är det värre.
Inget hushållspapper, matrester slängs i soporna, flickan vill gå UPP i vikt och det finns ingen diskpropp.
Medborgare och vänner, något måste göras.
Jag behöver ett RescueTeam som hämtar mig.
Fast inte än.
I've got some monkey business to attend to...
Tre gubbar.
Tre gubbar.
Från svenne-svenneland.
På stigen.
På stigen.
Vi går långt ifrån varann.
Så bleka.
Så bleka.
Vi äro alla tre.
Blå kulor till ögon och mössan på sne.
Tre gubbar.
Tre gubbar.
Från Petter-Petterland.
I bilen.
I bilen.
Vi cruisar med varann.
Så balla.
Så balla.
Bling-bling till ögon och byxorna på sne.
Tre gubbar.
Tre gubbar.
Från Harplinge-land.
På vägen.
På vägen.
Vi spelar hand i hand.
Men MP och Fritzon vi lämnat i Halmstad..
De ville inte resa från Gessles läckra fru.
Här hos Victoria i Vällingby är allt jättemärkligt.
Jag har redan bloggat ut hjärta&själ om hur illa det är med besöksparkeringar här, men nu är det värre.
Inget hushållspapper, matrester slängs i soporna, flickan vill gå UPP i vikt och det finns ingen diskpropp.
Medborgare och vänner, något måste göras.
Jag behöver ett RescueTeam som hämtar mig.
Fast inte än.
I've got some monkey business to attend to...
Tre gubbar.
Tre gubbar.
Från svenne-svenneland.
På stigen.
På stigen.
Vi går långt ifrån varann.
Så bleka.
Så bleka.
Vi äro alla tre.
Blå kulor till ögon och mössan på sne.
Tre gubbar.
Tre gubbar.
Från Petter-Petterland.
I bilen.
I bilen.
Vi cruisar med varann.
Så balla.
Så balla.
Bling-bling till ögon och byxorna på sne.
Tre gubbar.
Tre gubbar.
Från Harplinge-land.
På vägen.
På vägen.
Vi spelar hand i hand.
Men MP och Fritzon vi lämnat i Halmstad..
De ville inte resa från Gessles läckra fru.
Två 007 och ännu ett nytt år med Fittan
Visst hade vi ett bra 2006?
Nja...det hade helt klart sina motgångar också, men har man ett Sälengäng, en Victoria och 5 i Mando Diao krävs det en domedag för att sudda bort min glada min.
Det döljer sig en liten humor i att året började på Puttes toalett och slutade på Andreas.
Kåta gänget&jag avslutade det fantastiska året med en hångelorgie på en grusplan där i Sundbyberg.
Hur skulle vi annars kunnat göra? Skaka hand och säga tack?
Dagarna efter den galna nyårsfesten där på Söderhöjden i Jakan kollade jag mitt års-astro på expressen.se.
Stjärntydarna verkade ha rökt på rejält och flummat fram både det ena och det andra om resor hit och dit.
Jag skulle bland annat "frossa i sensuella kläder" och 2006 skulle ha ett övergripande sex-tema för min del.
Det dröjde till februari och en Sälenstuga innan sexet entrade min årsbok.
Andrea-19-år-kalas i all ära, men den kändisfesten var helt klart årets fest.
Filip&Fredrik kunde inte tygla sig när läckerbitar som Gwen Stefani, Darin och Britney Spears var i samma bastu.
En orgie som följdes av några magiska veckor av TV-sänding från italienska Turin.
Jag, Gustav och Johan, tre pizzor och ett OS-guld i ishockey...trodde man aldrig.
Det kom en vår.
Möjligen pressades den fram eftersom kylan höll tag i staden lite väl länge.
Utanför Berns och med Winnerbäck-biljetter i händerna startade jag, Ebba och Martin Föreningen VågaVägraVinter och jag köpte en vårjacka en iskall helgdag på Gallerian.
Lasse har aldrig varit bättre än den kvällen.
Aldrig rockigare.
Hovet har aldrig varit bättre heller.
Aldrig vackrare.
Och jag stod så nära att den skäggige Staffan Andersson nästan knockade mig med gitarren.
Sen blev det jobbigt.
Av många anledningar.
Efter att ha lyckats lura mig själv i några månader eller så insåg jag till sist att Hultsfred inte skulle bli för min del.
Sommartider, hej hej, Sommartider, och efter vad som kändes som fler studentskivor än dagar började det tisslas och tasslas om att jag och Johan skulle köra ner Martin, Gun och Andrea till Göteborg.
Jag, Martin och Andrea var så lediga som vi kunde vara, med skillnaden att Martin tjänade pengar på allihop.
Knappt hade jag klivit ur Balder-vagnen och sträckt ut mina armar som i instruktionsvideon förrän jag satt i en bil på väg mot Ludvika och pratade grov dalmål med Martin och Tessan.
Där spelades det alternativa fotbolls-VM:et och klockan 4 på morgonen under en sol som aldrig gick ner med en halvt medvetslös Andrea föddes låttiteln "Skitfull med stil".
Jag gick på dejt med Tessan på Skansen och tittade på Lordi, Sven-Ingvars och vår nyfunne ledsagare i livet, Patrik Isaksson.
I augusti började vindarna viska.
Inte Roger Pontares namn utan snarare om Matematisk Analys 3 och Mando Diao.
Mot hennes födelsedag kom Maria hem igen och ville ha nån att fika med.
Hon fick Fittan & Fittans kompis, ett Mando-Diao-intro och en berusning lätt över salongsnivåer.
Da-da-da-dada-da-da-dada...långt innan rock'n'roll.
Den 5 september sprang jag ner till Systembolaget för första gången, och många besök senare fyllde Andréa 19 bast.
Nånstans då tyckte jag att det var passande att hon skulle få sin 18-årspresent så iväg till Medis det bar.
Så satt jag där när PataP utmanade folk på Singstar och helt enkelt "I watched her beauty from an armchair".
Fredagen efter fick jag gå på min första dejt, på lördagen klädde jag ut mig till Ögat på Halloween-fest, och på söndagen såg jag en medioker Meryl-Streep-rulle.
En studentkryssning med Berget & CO (borde vara namnet på en gigantisk Donken-burgare), en debutskiva, och många nätter med en nyfunnen sovkamrat ledde så fram till jul och nyår.
Ja.
Det har varit ett bra år.
Både för mig och för AIK fotboll som äntligen fått visa karaktär.
Ser fram mot ett ännu bättre två007, och nytt material med Kent (höst), Hives (vår) & Peggy (God Knows)...PRONTO, tack!
Vi hörs!
Nja...det hade helt klart sina motgångar också, men har man ett Sälengäng, en Victoria och 5 i Mando Diao krävs det en domedag för att sudda bort min glada min.
Det döljer sig en liten humor i att året började på Puttes toalett och slutade på Andreas.
Kåta gänget&jag avslutade det fantastiska året med en hångelorgie på en grusplan där i Sundbyberg.
Hur skulle vi annars kunnat göra? Skaka hand och säga tack?
Dagarna efter den galna nyårsfesten där på Söderhöjden i Jakan kollade jag mitt års-astro på expressen.se.
Stjärntydarna verkade ha rökt på rejält och flummat fram både det ena och det andra om resor hit och dit.
Jag skulle bland annat "frossa i sensuella kläder" och 2006 skulle ha ett övergripande sex-tema för min del.
Det dröjde till februari och en Sälenstuga innan sexet entrade min årsbok.
Andrea-19-år-kalas i all ära, men den kändisfesten var helt klart årets fest.
Filip&Fredrik kunde inte tygla sig när läckerbitar som Gwen Stefani, Darin och Britney Spears var i samma bastu.
En orgie som följdes av några magiska veckor av TV-sänding från italienska Turin.
Jag, Gustav och Johan, tre pizzor och ett OS-guld i ishockey...trodde man aldrig.
Det kom en vår.
Möjligen pressades den fram eftersom kylan höll tag i staden lite väl länge.
Utanför Berns och med Winnerbäck-biljetter i händerna startade jag, Ebba och Martin Föreningen VågaVägraVinter och jag köpte en vårjacka en iskall helgdag på Gallerian.
Lasse har aldrig varit bättre än den kvällen.
Aldrig rockigare.
Hovet har aldrig varit bättre heller.
Aldrig vackrare.
Och jag stod så nära att den skäggige Staffan Andersson nästan knockade mig med gitarren.
Sen blev det jobbigt.
Av många anledningar.
Efter att ha lyckats lura mig själv i några månader eller så insåg jag till sist att Hultsfred inte skulle bli för min del.
Sommartider, hej hej, Sommartider, och efter vad som kändes som fler studentskivor än dagar började det tisslas och tasslas om att jag och Johan skulle köra ner Martin, Gun och Andrea till Göteborg.
Jag, Martin och Andrea var så lediga som vi kunde vara, med skillnaden att Martin tjänade pengar på allihop.
Knappt hade jag klivit ur Balder-vagnen och sträckt ut mina armar som i instruktionsvideon förrän jag satt i en bil på väg mot Ludvika och pratade grov dalmål med Martin och Tessan.
Där spelades det alternativa fotbolls-VM:et och klockan 4 på morgonen under en sol som aldrig gick ner med en halvt medvetslös Andrea föddes låttiteln "Skitfull med stil".
Jag gick på dejt med Tessan på Skansen och tittade på Lordi, Sven-Ingvars och vår nyfunne ledsagare i livet, Patrik Isaksson.
I augusti började vindarna viska.
Inte Roger Pontares namn utan snarare om Matematisk Analys 3 och Mando Diao.
Mot hennes födelsedag kom Maria hem igen och ville ha nån att fika med.
Hon fick Fittan & Fittans kompis, ett Mando-Diao-intro och en berusning lätt över salongsnivåer.
Da-da-da-dada-da-da-dada...långt innan rock'n'roll.
Den 5 september sprang jag ner till Systembolaget för första gången, och många besök senare fyllde Andréa 19 bast.
Nånstans då tyckte jag att det var passande att hon skulle få sin 18-årspresent så iväg till Medis det bar.
Så satt jag där när PataP utmanade folk på Singstar och helt enkelt "I watched her beauty from an armchair".
Fredagen efter fick jag gå på min första dejt, på lördagen klädde jag ut mig till Ögat på Halloween-fest, och på söndagen såg jag en medioker Meryl-Streep-rulle.
En studentkryssning med Berget & CO (borde vara namnet på en gigantisk Donken-burgare), en debutskiva, och många nätter med en nyfunnen sovkamrat ledde så fram till jul och nyår.
Ja.
Det har varit ett bra år.
Både för mig och för AIK fotboll som äntligen fått visa karaktär.
Ser fram mot ett ännu bättre två007, och nytt material med Kent (höst), Hives (vår) & Peggy (God Knows)...PRONTO, tack!
Vi hörs!