11 över 3
"Who are you?"
"Who ever you want me to be..."
"Who ever you want me to be..."
Queen of Hearts
Har precis pratat med Ebba på MSN.
Här kommer vår pressrelease:
Stockholm, 2005-10-30
Köttfärs Musik AB bekräftar stolt ryktet att Hjärter Dam kommer släppa ett album nästa år.
Albumet heter än så länge "Vänner"
Skivan kommer se ut så här:
1. Vänner, del I
2. Funky Fahlén
3. Varje gång du går
4. Lika barn leka bäst
5. Ta en till (för Hjärter Dam)
6. Genom fönstret
7. The Goodbye Girl
8. 2000 år
9. Stockholm
10. Vänner, del II
"Stockholm" kommer släppas som första singel med b-sidorna "Live" och "The Altavs".
Håll utkik i skivaffärerna...
EMI Svenska AB, Stockholm
Här kommer vår pressrelease:
Stockholm, 2005-10-30
Köttfärs Musik AB bekräftar stolt ryktet att Hjärter Dam kommer släppa ett album nästa år.
Albumet heter än så länge "Vänner"
Skivan kommer se ut så här:
1. Vänner, del I
2. Funky Fahlén
3. Varje gång du går
4. Lika barn leka bäst
5. Ta en till (för Hjärter Dam)
6. Genom fönstret
7. The Goodbye Girl
8. 2000 år
9. Stockholm
10. Vänner, del II
"Stockholm" kommer släppas som första singel med b-sidorna "Live" och "The Altavs".
Håll utkik i skivaffärerna...
EMI Svenska AB, Stockholm
Extended Play
Idag har jag kört systemåterställning på datorn min.
Wiiiie.
Nu kan man använda Firefox, Messenger och DC som man vill...HAHAHAHA.
Sen har jag tittat på en hel del Simpsons idag också.
Synd att avsnittet med "Cape Fear" inte var med.
På tisdag är jag tydligen inbjuden till fest.
Tydligen sitter det nån brud på Spånga gymnasiet och trånar efter min närvaro.
Det finns tre typer av flickor:
1. Den typen som tycker om en (och därför bevisligen har någon form av allvarlig psykstörning och därför är en fara för samhället)
2. Den typen som inte tycker om en (och därför är svåra att umgås med)
3. Den typen som man är besläktad med (och därför innerst inne hatar en, men inte vågar erkänna det).
Undrar vilken typ hon är.
Men framförallt undrar jag var hon bor.
Idag tänkte jag på de Marior jag känner.
Den ene är tysk, den andre ryss och den tredje dansk/korean.
Det är väl bara Bellman som fattas.
Dagens tankenöt:
Vad har Maria och Cameron Diaz gemensamt? (förutom såna uppenbara saker som antal armar eller okunnighet i mandarin)
Wiiiie.
Nu kan man använda Firefox, Messenger och DC som man vill...HAHAHAHA.
Sen har jag tittat på en hel del Simpsons idag också.
Synd att avsnittet med "Cape Fear" inte var med.
På tisdag är jag tydligen inbjuden till fest.
Tydligen sitter det nån brud på Spånga gymnasiet och trånar efter min närvaro.
Det finns tre typer av flickor:
1. Den typen som tycker om en (och därför bevisligen har någon form av allvarlig psykstörning och därför är en fara för samhället)
2. Den typen som inte tycker om en (och därför är svåra att umgås med)
3. Den typen som man är besläktad med (och därför innerst inne hatar en, men inte vågar erkänna det).
Undrar vilken typ hon är.
Men framförallt undrar jag var hon bor.
Idag tänkte jag på de Marior jag känner.
Den ene är tysk, den andre ryss och den tredje dansk/korean.
Det är väl bara Bellman som fattas.
Dagens tankenöt:
Vad har Maria och Cameron Diaz gemensamt? (förutom såna uppenbara saker som antal armar eller okunnighet i mandarin)
Det är långt mellan Flen och Paris
Jag vet inte om det är barnakören som vrålar "MAN BLIR SÅ TRÖTT PÅ DITT JÄVLA GNÄLL!!!" eller om det är texterna om hyrbilen mellan Essingen och Midsommarkransen, men det är någonting med kents nya EP som känns udda.
Vi vet ju alla att kent (tyvärr) inte kan titulera sig som indie längre.
Till slut blev dom ju så jävla bra att dom sålde miljoners skivor...och då är man inte indie längre.
Så ända sen dess har kent bara varit...ja...udda.
Men pga. ett fucking-jävla licensskydd kan man inte konvertera låtarna till mp3-format, och därmed kommer jag aldrig få in dom på iPoden.
"Om du har originalskivan kan du importera den till iTunes"...blablabla...
Jävla microsoft och jävla windows och jävla windows-media-audio-format.
Kan ingen ansvarsfull människa konkurssätta det där företaget?
Jaja.
Kent är bäst.
Hösten är räddad.
Andrea är 18.
Nu har man HELA livet framför sig...
PS. Klarade mina två första tentor...HAHA...vem sa att man inte kunde lära sig algebra utan att plugga??
Vi vet ju alla att kent (tyvärr) inte kan titulera sig som indie längre.
Till slut blev dom ju så jävla bra att dom sålde miljoners skivor...och då är man inte indie längre.
Så ända sen dess har kent bara varit...ja...udda.
Men pga. ett fucking-jävla licensskydd kan man inte konvertera låtarna till mp3-format, och därmed kommer jag aldrig få in dom på iPoden.
"Om du har originalskivan kan du importera den till iTunes"...blablabla...
Jävla microsoft och jävla windows och jävla windows-media-audio-format.
Kan ingen ansvarsfull människa konkurssätta det där företaget?
Jaja.
Kent är bäst.
Hösten är räddad.
Andrea är 18.
Nu har man HELA livet framför sig...
PS. Klarade mina två första tentor...HAHA...vem sa att man inte kunde lära sig algebra utan att plugga??
P.U.N.K.
Idag såg jag en tjej som var väldigt lik Maria.
Fast det fanns två STORA skillnader.
1. Converse-skorna var svarta
2. Hon hade silverstjärnor vid ögonen
Jag tror, förstår ni, att jag aldrig kommer möta en sån som Maria någonsin igen.
För första gången på många år har den 26:e oktober passerat utan att jag fått lära känna några nya vänner.
Igår fanns det ingen ny Philip, ingen ny Ebba, ingen ny alls.
Samma gamla vanliga.
Fast det är ju klart.
Om man definierar en människa som något med ett mänskligt könsorgan kan man ju säga att jag träffade en ny kille igår.
Fast att ta vårt förhållande så långt som till vänner är ju att ta i.
Men jag sörjer inte över det.
Jag är nog mer lycklig än ledsen över det.
Jag har hellre 1 Maria än 10 000 dåliga kopior.
Dagens låt heter "Santa Monica Bay" och är gjord av Johnossi.
Fast det fanns två STORA skillnader.
1. Converse-skorna var svarta
2. Hon hade silverstjärnor vid ögonen
Jag tror, förstår ni, att jag aldrig kommer möta en sån som Maria någonsin igen.
För första gången på många år har den 26:e oktober passerat utan att jag fått lära känna några nya vänner.
Igår fanns det ingen ny Philip, ingen ny Ebba, ingen ny alls.
Samma gamla vanliga.
Fast det är ju klart.
Om man definierar en människa som något med ett mänskligt könsorgan kan man ju säga att jag träffade en ny kille igår.
Fast att ta vårt förhållande så långt som till vänner är ju att ta i.
Men jag sörjer inte över det.
Jag är nog mer lycklig än ledsen över det.
Jag har hellre 1 Maria än 10 000 dåliga kopior.
Dagens låt heter "Santa Monica Bay" och är gjord av Johnossi.
Lång dag
Ja, nu hade jag ju lovat att berätta "the full story" om första gången jag mötte Carl Philip och Jungfru Maria.
Men när man skriver saker på internet kan dom ibland försvinna spårlöst.
Ibland tror jag att det är nån Linda-Skugge-typ som sitter och väljer saker på måfå och trycker på "delete".
Nu tycker jag visserligen om Philip och Maria väldigt mycket, och tycker även att första gången jag mötte dem är en kväll av enorm vikt.
Det finns många saker jag skulle kunna göra för deras skull, men skriva om ALLTIHOP igen hör bara inte till den kategorin.
Men här kommer i alla fall "The Shortest Long-Story ever made":
Jag har en vän som heter Martin.
Han må vara lite omanlig och spinkig, men här är nog en av de bästa vänner man kan ha.
Genom honom mötte jag en flicka som hette Ebba.
Och genom Ebba mötte jag Andrea.
Ett år senare, på Andreas 17-års-dag mötte jag så Maria och Philip.
Ett års lycka blev en evighet av extas.
Schni, schna, schnappi så var sagan slut...
Men när man skriver saker på internet kan dom ibland försvinna spårlöst.
Ibland tror jag att det är nån Linda-Skugge-typ som sitter och väljer saker på måfå och trycker på "delete".
Nu tycker jag visserligen om Philip och Maria väldigt mycket, och tycker även att första gången jag mötte dem är en kväll av enorm vikt.
Det finns många saker jag skulle kunna göra för deras skull, men skriva om ALLTIHOP igen hör bara inte till den kategorin.
Men här kommer i alla fall "The Shortest Long-Story ever made":
Jag har en vän som heter Martin.
Han må vara lite omanlig och spinkig, men här är nog en av de bästa vänner man kan ha.
Genom honom mötte jag en flicka som hette Ebba.
Och genom Ebba mötte jag Andrea.
Ett år senare, på Andreas 17-års-dag mötte jag så Maria och Philip.
Ett års lycka blev en evighet av extas.
Schni, schna, schnappi så var sagan slut...
Brustna hjärtans höst...
Oktober...
Jag håller din hand för hårt.
Har du några goda råd innan klockan byter år?
Jag håller din hand för hårt.
Har du några goda råd innan klockan byter år?
Nittionio från hundra, min enda och en, en dag är jag jord igen...
Idag är det måndag.
En alldeles särskild och speciell måndag som är min privata flaggdag.
En sån där dag som är större än alla nationaldagar och drottningsfödelsedagar som finns.
Idag är det på dagen 2 år sedan jag mötte Ebba och Andréa för första gången.
Det var ganska så kallt och AIK hade just åkt ner i det allsvenska hockey-träsket.
Martin tyckte jag behövde gå och se lite (riktig?) hockey och drog med mig till Globen.
På väg dit dök Ebba och Ulle upp.
Den kvällen möttes Solna AIK och Skellefteå AIK på Hovets is och det var den andra matchen i en serie av två där AIK känt att pubilkstödet går ner och därför vädjat till fansen att komma.
Och visst kom det folk.
En publik på nära 8000 gör den matchen till den största hockey-match jag någonsin sett live (fast jag är inte helt säker. Det var ju ändå en sjuhelsikes massa folk på Södertälje-Modo förra året...ni vet Foppa...).
Jag minns inte alltför mycket av den matchen.
Bara vissa huvuddrag som att den slutade 4-2, att AIK:s målvakt (Jocke Persson #31) blev skadad, att jag och Martin köpte varsin t-shirt och att vi fyra utgav oss för att vara norrlands-fjortisar för att komma in billigt och överhuvudtaget.
Jag minns också att det var första gången i hela mitt livet som jag mötte AIK-Jonas.
Efter matchen skulle Ulle hem till sig och Ebba undrade om jag och Martin ville hänga med hem till hennes (Ebbas, inte Ulles) kompis som fyllde 16 och firade detta med smörgåstårta.
Det var väl inte mer än naturligt att man kände sig lite utanför och som ett litet bihang som tjejerna fik dras med för att få umgås med Martin.
Jag minns fortfarande hur vi åkte tunnelbanan mot Solna och inte Sundbyberg, eftersom Martin och Ebba ville åka med alla AIK:are.
Då fick vi visseligen gå en bit, med Andrea, från Näckrosen...men vad gjorde det när man hade en sån underbar kväll?
Två dagar senare, en söndag, gick jag och Martin på match igen.
Då mot Piteå.
Men det blev ju inte ens i närheten av samma sak.
Sen den helgen har min del av världen förändrats.
Ni vet, den där lilla delen av världen som man tror är oändlig men som enligt Google Earth inte sträcker sig mer än några pendeltågsstationer bort.
På dessa två år har man hunnit med en hel del.
Det har varit långa och allvarsamma diskussioner om vad Peggy, Kent och Mando egentligen sjunger om.
Det har varit övernattningar hos Ebba (där jag långsamt insett att jag är hennes mammas svärmorsdröm).
Det har varit E-type på Gröna Lund, en Sälenresa, en Popagandafestival, halvusla Jocke Berg imitationer med toapapper i munnen och en båtmässa i Älvsjö.
En och annan fysiklektion med Rune Samuelsson eller Lars Puke och Biologi med Karin Magnusson har väl hunnits med.
Nån promenad i vårsolen vid Lötsjön och Råstasjön kanske.
Kort sagt kan det nämnas att jag kanppt minns livet hur det var innan fredagen den 24 oktober 2003.
En alldeles särskild och speciell måndag som är min privata flaggdag.
En sån där dag som är större än alla nationaldagar och drottningsfödelsedagar som finns.
Idag är det på dagen 2 år sedan jag mötte Ebba och Andréa för första gången.
Det var ganska så kallt och AIK hade just åkt ner i det allsvenska hockey-träsket.
Martin tyckte jag behövde gå och se lite (riktig?) hockey och drog med mig till Globen.
På väg dit dök Ebba och Ulle upp.
Den kvällen möttes Solna AIK och Skellefteå AIK på Hovets is och det var den andra matchen i en serie av två där AIK känt att pubilkstödet går ner och därför vädjat till fansen att komma.
Och visst kom det folk.
En publik på nära 8000 gör den matchen till den största hockey-match jag någonsin sett live (fast jag är inte helt säker. Det var ju ändå en sjuhelsikes massa folk på Södertälje-Modo förra året...ni vet Foppa...).
Jag minns inte alltför mycket av den matchen.
Bara vissa huvuddrag som att den slutade 4-2, att AIK:s målvakt (Jocke Persson #31) blev skadad, att jag och Martin köpte varsin t-shirt och att vi fyra utgav oss för att vara norrlands-fjortisar för att komma in billigt och överhuvudtaget.
Jag minns också att det var första gången i hela mitt livet som jag mötte AIK-Jonas.
Efter matchen skulle Ulle hem till sig och Ebba undrade om jag och Martin ville hänga med hem till hennes (Ebbas, inte Ulles) kompis som fyllde 16 och firade detta med smörgåstårta.
Det var väl inte mer än naturligt att man kände sig lite utanför och som ett litet bihang som tjejerna fik dras med för att få umgås med Martin.
Jag minns fortfarande hur vi åkte tunnelbanan mot Solna och inte Sundbyberg, eftersom Martin och Ebba ville åka med alla AIK:are.
Då fick vi visseligen gå en bit, med Andrea, från Näckrosen...men vad gjorde det när man hade en sån underbar kväll?
Två dagar senare, en söndag, gick jag och Martin på match igen.
Då mot Piteå.
Men det blev ju inte ens i närheten av samma sak.
Sen den helgen har min del av världen förändrats.
Ni vet, den där lilla delen av världen som man tror är oändlig men som enligt Google Earth inte sträcker sig mer än några pendeltågsstationer bort.
På dessa två år har man hunnit med en hel del.
Det har varit långa och allvarsamma diskussioner om vad Peggy, Kent och Mando egentligen sjunger om.
Det har varit övernattningar hos Ebba (där jag långsamt insett att jag är hennes mammas svärmorsdröm).
Det har varit E-type på Gröna Lund, en Sälenresa, en Popagandafestival, halvusla Jocke Berg imitationer med toapapper i munnen och en båtmässa i Älvsjö.
En och annan fysiklektion med Rune Samuelsson eller Lars Puke och Biologi med Karin Magnusson har väl hunnits med.
Nån promenad i vårsolen vid Lötsjön och Råstasjön kanske.
Kort sagt kan det nämnas att jag kanppt minns livet hur det var innan fredagen den 24 oktober 2003.
Bortsett från ett par ögonblick (nationaldagen 2003, lillasysterns födelsedag...) är det inget man heller vill minnas.
På onsdag är det 1 år sedan Andrea fyllde 17 och jag mötte Philip och Maria för första gången.
Jag vet inte om det beror på att förra året var ett skottår eller något annat, men det känns som om den dagen var vansinnigt längesedan.
Men det tar vi i övermorron.
Då ska jag berätta historien om hur Martin slog in en rockring i orange papper och när Ebba gömde 20 tonåringar i sin pappas vardagsrum.
Kanske hinner jag med att förklara varför jag har så fantastiskt många bilder på Maria på datorn.
Nu ljuder musiken till Peggy Lejonhjärtas "Rop" ut ur högtalarna och skivan har nått sitt slut.
Så även detta inlägg.
Hon ska resa nånstans via Heathrow, London
Idag lyssnar jag på kent och The Sounds.
Samtidigt som jag pluggar.
Kanske att Gessles 80-talare "Scener" dyker upp som bubblare.
Man har ju trots allt plats med 3 skivor i växlaren.
Matematisk analys 1.
Akta er för den.
Idag ska jag plöja genom 3 gamla tentor.
Snart ska vi spela innebandy i Sälengänget.
I komethallen.
Men vi måste se till att vara minst 8.
3 i varje lag går inte.
Samtidigt som jag pluggar.
Kanske att Gessles 80-talare "Scener" dyker upp som bubblare.
Man har ju trots allt plats med 3 skivor i växlaren.
Matematisk analys 1.
Akta er för den.
Idag ska jag plöja genom 3 gamla tentor.
Snart ska vi spela innebandy i Sälengänget.
I komethallen.
Men vi måste se till att vara minst 8.
3 i varje lag går inte.
Jon-Erik Persson for president
Om ni inte hört Peggy Lejonhjärtas album "Viskningar&Rop" är det dags att gör det nu.
NU!
Jag menar OMEDELBART!
Köp skivan! Ladda hem! Bränn den! Jag bryr mig inte. Johan bryr sig inte.
LYSSNA!
VARJE DAG DU LÄMNAR DÖD GÖR DAGARNA ATT LEVA LITE FÄRRE!!!
VARJE DAG DU LÄMNAR UTAN PEGGY GÖR DAGARNA ATT LEVA LITE VÄRRE!!!
NU!
Jag menar OMEDELBART!
Köp skivan! Ladda hem! Bränn den! Jag bryr mig inte. Johan bryr sig inte.
LYSSNA!
VARJE DAG DU LÄMNAR DÖD GÖR DAGARNA ATT LEVA LITE FÄRRE!!!
VARJE DAG DU LÄMNAR UTAN PEGGY GÖR DAGARNA ATT LEVA LITE VÄRRE!!!
Heartbeats from a drummer-soul
Det är en ung januarikväll.
Klockan är ju inte ens 19.
Globen, Stockholms stolthet, lyser upp likt nånting religöst av alla strålkastare.
Utsålt.
15 000 fans som alla köpt senaste skivan och röstat fram till "The new generation" till årets svenska album på de flesta galor.
Utanför entré 5 ligger alla plastförpackningar, flaskor och tidningar kvar efter alla de 500 köande som trotsat kylan.
John, Anna och Cicci står längst fram vid staketet där inne nu efter att ha köat i nästan 8 timmar.
Musiken som strömmar ut ur högtalarna har bandet och deras kompband valt tillsammans.
Där finns nåt för alla.
Musiken tystnar och en kille i svart går upp på scen.
"Hej allihopa" möts att ett gigantiskt vrålande från innerplanen.
"Får jag presentera kvällens förband: Cosmo Kids"
Ni kan ju tänka er hur det ser ut när 7000 stående fans suckar och bara väntar på vad de egentligen betalat för.
Så kliver förbandet av scen och förväntingarna blir så där påtryckande och dunkande i bröstet som de blir när man har turnéavslutning i Globen.
Så hörs ett svagt men ändå hörbart dunkande.
Det låter som hjärtslag.
Dunk-dunkdunk-dunk-dunkdunk-dunk-dunkdunk.
Man ser skuggor bakom ridån.
En av dem föreställer en man i hatt.
Dunk-dunkdunk-dunk-dunkdunk...
Så hörs det.
Introt till låten som ligger etta på tracks just nu.
Kompat av ett: dunk-dunkdunk-dunk-dunkdunk.
Passande nog eftersom låten heter "Heartbeats from a drummer-soul".
Så kliver de ut på scen allihopa.
Två killar i vita skjortor och svarta byxor sjunger "it's not your breakfast meal. It's not the geeks that steal. It's The Real Altavs Deal"...
Klockan är ju inte ens 19.
Globen, Stockholms stolthet, lyser upp likt nånting religöst av alla strålkastare.
Utsålt.
15 000 fans som alla köpt senaste skivan och röstat fram till "The new generation" till årets svenska album på de flesta galor.
Utanför entré 5 ligger alla plastförpackningar, flaskor och tidningar kvar efter alla de 500 köande som trotsat kylan.
John, Anna och Cicci står längst fram vid staketet där inne nu efter att ha köat i nästan 8 timmar.
Musiken som strömmar ut ur högtalarna har bandet och deras kompband valt tillsammans.
Där finns nåt för alla.
Musiken tystnar och en kille i svart går upp på scen.
"Hej allihopa" möts att ett gigantiskt vrålande från innerplanen.
"Får jag presentera kvällens förband: Cosmo Kids"
Ni kan ju tänka er hur det ser ut när 7000 stående fans suckar och bara väntar på vad de egentligen betalat för.
Så kliver förbandet av scen och förväntingarna blir så där påtryckande och dunkande i bröstet som de blir när man har turnéavslutning i Globen.
Så hörs ett svagt men ändå hörbart dunkande.
Det låter som hjärtslag.
Dunk-dunkdunk-dunk-dunkdunk-dunk-dunkdunk.
Man ser skuggor bakom ridån.
En av dem föreställer en man i hatt.
Dunk-dunkdunk-dunk-dunkdunk...
Så hörs det.
Introt till låten som ligger etta på tracks just nu.
Kompat av ett: dunk-dunkdunk-dunk-dunkdunk.
Passande nog eftersom låten heter "Heartbeats from a drummer-soul".
Så kliver de ut på scen allihopa.
Två killar i vita skjortor och svarta byxor sjunger "it's not your breakfast meal. It's not the geeks that steal. It's The Real Altavs Deal"...
Anna Ternheim står med Winnerbäck eller kent och sjunger Broder Daniel-låtar...bruden vet vad hon håller på med...
Dekadensen hittar en till slut vid datorn en regnig lördag när "Schnappi" dundrar ur högtalarna.
Man avfärdar alla barn som ringer på dörren och ska sälja chocklad, underkläder eller tidningar.
Riemann-integralerna och Tamm-gränsvärdena bara snurrar runt i huvet och vägrar fara åt...ja...
Har börjat på värsta ålderskrisen nu i The Sims 2.
Min kära familj Strage, Fredrik och Felicia Isola blir snart åldringar och har ännu inte ens pippat.
Felicia börjar däremot få ordning på sin karriär nu.
Hon tar med sig kompisar från jobbet och lagar fantastisk mat.
Fredrik håller kroppen och knoppen i trim nu när han är labbråtta.
Han är något alldeles grymt social och är Pollineringstekniker 9s personliga favorit.
Idag skriver jag och har ett litet knippe 80-tals hits som rullar.
The Cure, Imperiet, Simple Minds, Eldkvarn, Depeche Mode, Paul Simon...ja...det bara rullar.
Sen blir det Blondie - Maria också...bara för att jag är sååååå djuuuuupt förälskad i den låten.
Synd bara att den är så kort.
Den sista oktober försvinner min fria-frakt-rabatt på cdon.
Tror nog jag ska ta och göra några ordrar innan dess.
Kanske köpa Håkans skiva och DVD för en gångs skull.
Cardigans senaste och "The Joshua Tree" kanske vore nåt också.
If you'd be my bodyguard I can be your long lost pal.
I can call you Betty, and Betty when you call me, you can call me Al.
Man avfärdar alla barn som ringer på dörren och ska sälja chocklad, underkläder eller tidningar.
Riemann-integralerna och Tamm-gränsvärdena bara snurrar runt i huvet och vägrar fara åt...ja...
Har börjat på värsta ålderskrisen nu i The Sims 2.
Min kära familj Strage, Fredrik och Felicia Isola blir snart åldringar och har ännu inte ens pippat.
Felicia börjar däremot få ordning på sin karriär nu.
Hon tar med sig kompisar från jobbet och lagar fantastisk mat.
Fredrik håller kroppen och knoppen i trim nu när han är labbråtta.
Han är något alldeles grymt social och är Pollineringstekniker 9s personliga favorit.
Idag skriver jag och har ett litet knippe 80-tals hits som rullar.
The Cure, Imperiet, Simple Minds, Eldkvarn, Depeche Mode, Paul Simon...ja...det bara rullar.
Sen blir det Blondie - Maria också...bara för att jag är sååååå djuuuuupt förälskad i den låten.
Synd bara att den är så kort.
Den sista oktober försvinner min fria-frakt-rabatt på cdon.
Tror nog jag ska ta och göra några ordrar innan dess.
Kanske köpa Håkans skiva och DVD för en gångs skull.
Cardigans senaste och "The Joshua Tree" kanske vore nåt också.
If you'd be my bodyguard I can be your long lost pal.
I can call you Betty, and Betty when you call me, you can call me Al.
Katt över taken
En till innan dom stänger.
En till så att jag vaknar...
En till så att jag vaknar...
In a galaxy far, far away...
Idag satt jag på åtta-bussen till stan och tänkte lite.
Jag hade nöjet (?) att sitta bredvid Karin.
Hade egentligen ingenting att säga, och Karin är ju inte särskilt talför hon heller.
Inte kunde jag plocka upp mp3-spelaren heller eftersom det skulle ge mig en stämpel som "asocialt missfoster", vilket jag kanske iofs är, men det är ju inget man vill tänka på när man sitter på bussen.
Så jag satt där och tittade ut genom rutan och tänkte.
8.16-tåget från Jakobsberg dundrade förbi och motorvägen framstod ju lätt som en snigelled.
Jag tänkte att man jävlar-i-mig har tur här i livet.
Ni vet de där vita plakaten från Svenska Kyrkan där det står "Livet är en: a) gåva, b)plåga, c)slöseri med tid...osv."?
Jag skulle lätt kryssa i "gåva".
Har inte betalat ett öre, men ändå måste det väl bara det bästa som finns.
Jag har inte drabbats (ännu) av alla hemskheter som Jungfru Maria skrev om igår
Jag har vänner över hela stan (eller iaf ända till Sundbyberg....vilket kanske inte är så långt när man tänker till).
Nej, mitt och mina vänners liv är något att hänga i julgranen och bjuda över andra och låta dem häpna.
Idag fick jag visa LEGITIMATION för tenta-vakten på universitetet.
Man bara lugnt drog fram körkortet och studentkortet och skrev på att man var där.
För ni vet väl att jag aldrig behövt visa körkortet tidigare.
Inte på någon av de två krogarna i Linköping.
Inte på bussen på Linköping för att visa att jag var under 20.
Inte när jag betalade med kort på Dressmann i Kista.
Men när man skriver tentor...då jävlar är det koll.
Ska gå på CrazyHorse och kolla där nån gång.
Sen slutar det på botten av Nybroviken eller med en smäll in i Essingebron.
Vi väntar med spänning på vilket.
Jag hade nöjet (?) att sitta bredvid Karin.
Hade egentligen ingenting att säga, och Karin är ju inte särskilt talför hon heller.
Inte kunde jag plocka upp mp3-spelaren heller eftersom det skulle ge mig en stämpel som "asocialt missfoster", vilket jag kanske iofs är, men det är ju inget man vill tänka på när man sitter på bussen.
Så jag satt där och tittade ut genom rutan och tänkte.
8.16-tåget från Jakobsberg dundrade förbi och motorvägen framstod ju lätt som en snigelled.
Jag tänkte att man jävlar-i-mig har tur här i livet.
Ni vet de där vita plakaten från Svenska Kyrkan där det står "Livet är en: a) gåva, b)plåga, c)slöseri med tid...osv."?
Jag skulle lätt kryssa i "gåva".
Har inte betalat ett öre, men ändå måste det väl bara det bästa som finns.
Jag har inte drabbats (ännu) av alla hemskheter som Jungfru Maria skrev om igår
Jag har vänner över hela stan (eller iaf ända till Sundbyberg....vilket kanske inte är så långt när man tänker till).
Nej, mitt och mina vänners liv är något att hänga i julgranen och bjuda över andra och låta dem häpna.
Idag fick jag visa LEGITIMATION för tenta-vakten på universitetet.
Man bara lugnt drog fram körkortet och studentkortet och skrev på att man var där.
För ni vet väl att jag aldrig behövt visa körkortet tidigare.
Inte på någon av de två krogarna i Linköping.
Inte på bussen på Linköping för att visa att jag var under 20.
Inte när jag betalade med kort på Dressmann i Kista.
Men när man skriver tentor...då jävlar är det koll.
Ska gå på CrazyHorse och kolla där nån gång.
Sen slutar det på botten av Nybroviken eller med en smäll in i Essingebron.
Vi väntar med spänning på vilket.
Krutet är bränt...igen...
Nicke Borg, Anna Ternheim och Håkan Hellström.
Alla har de turnerat med Lars Winnerbäck, och alla var de med och sjöng i Cloetta Center igår när Lasse nådde 30-års-åldern.
Nicke Borg sjöng "Elden" i en lagom skränig version på härligt rockig stockholms-dialekt.
Anna Ternheim sjöng "Elegi" i duett med Lars.
Håkan Hellström välte hela hallen med "För dig".
I måndags stod Bob Dylan i Globen och sjöng "Like a rolling stone".
Igår stod "mannen med ankaret" och sjöng "Som en hemlös själ", den försvenskade versionen av Dylans låt.
Det måste varit det bästa låten på konserten...
Klockan hade snurrat sig yr när vi (efter mycket om och men) kom fram till Ryds allé 3.
Den beryktade studentkorridoren när vår vän Erik bor.
En säng, en bokhylla, ett skrivbord och fyra sovsäckar på golvet.
Två öl, en taxi hem och sen sov man till elva.
Vid 13.00 gick parkeringstillståndet ut, varpå vi åkte hem.
I Norrköping (Sveriges ultimata baksida) stötte vi på problem när Martin hade sönder vindrutetorkarna.
En pyttepytteliten sak i den billigaste plast som visade sig vara (näst intill) oersättlig var trasig.
Men...men....efter ryckande, skruvande och pillande kom vi iväg igen.
När vi närmade oss den kära hemstaden möttes vi av skylten: "Välkommen till Trosa - Världens ände".
Jag som alltid trott Karesuando var världens ände.
Vi tog sedan (den närmaste?) vägen hem via Fridhemsplan, Råsunda, Hallonbergen, Barkarby och Martin.
Jag ska inte dra igenom alla historier om allt som hänt, utan bara sammanfatta det viktigaste i listform, eftersom ingen som läser dette egentligen bryr sig om.
Detta Har Hänt:
Martin har flirtat med en homosexuell kille.
Ebba har visat sitt rasistiska jag.
Jag har kört mot rött, gjort u-svängar över alla möjliga linjer och kört dryga 130 på motorväg.
Johan har "dissat" Andrea.
Vi har mött Serqej...den överlägset kåtaste ryssen på den här sidan Östersjön (Maria har mycket att lära).
Ebba har prutat med en taxichaffis.
Jag har utsetts till "musikmannen #1"
Vi har sett tre trafikolyckor, alla i Stockholm (stockholmare kan INTE köra bil).
Jag har fortfarande inte fått höra en enda av alla låtarna som står skrivna på min LW-tröja live.
Johan har sett Anna Ternheim uppträda 3 gånger...Johan kanske är lite kåt på henne?
TACK LINKÖPING!
TACK WINNERBÄCK&HOVET!
TACK ERIK!
TACK IDIOT-SOM-PAJADE-ESSINGEBRON! (ironi)
Alla har de turnerat med Lars Winnerbäck, och alla var de med och sjöng i Cloetta Center igår när Lasse nådde 30-års-åldern.
Nicke Borg sjöng "Elden" i en lagom skränig version på härligt rockig stockholms-dialekt.
Anna Ternheim sjöng "Elegi" i duett med Lars.
Håkan Hellström välte hela hallen med "För dig".
I måndags stod Bob Dylan i Globen och sjöng "Like a rolling stone".
Igår stod "mannen med ankaret" och sjöng "Som en hemlös själ", den försvenskade versionen av Dylans låt.
Det måste varit det bästa låten på konserten...
Klockan hade snurrat sig yr när vi (efter mycket om och men) kom fram till Ryds allé 3.
Den beryktade studentkorridoren när vår vän Erik bor.
En säng, en bokhylla, ett skrivbord och fyra sovsäckar på golvet.
Två öl, en taxi hem och sen sov man till elva.
Vid 13.00 gick parkeringstillståndet ut, varpå vi åkte hem.
I Norrköping (Sveriges ultimata baksida) stötte vi på problem när Martin hade sönder vindrutetorkarna.
En pyttepytteliten sak i den billigaste plast som visade sig vara (näst intill) oersättlig var trasig.
Men...men....efter ryckande, skruvande och pillande kom vi iväg igen.
När vi närmade oss den kära hemstaden möttes vi av skylten: "Välkommen till Trosa - Världens ände".
Jag som alltid trott Karesuando var världens ände.
Vi tog sedan (den närmaste?) vägen hem via Fridhemsplan, Råsunda, Hallonbergen, Barkarby och Martin.
Jag ska inte dra igenom alla historier om allt som hänt, utan bara sammanfatta det viktigaste i listform, eftersom ingen som läser dette egentligen bryr sig om.
Detta Har Hänt:
Martin har flirtat med en homosexuell kille.
Ebba har visat sitt rasistiska jag.
Jag har kört mot rött, gjort u-svängar över alla möjliga linjer och kört dryga 130 på motorväg.
Johan har "dissat" Andrea.
Vi har mött Serqej...den överlägset kåtaste ryssen på den här sidan Östersjön (Maria har mycket att lära).
Ebba har prutat med en taxichaffis.
Jag har utsetts till "musikmannen #1"
Vi har sett tre trafikolyckor, alla i Stockholm (stockholmare kan INTE köra bil).
Jag har fortfarande inte fått höra en enda av alla låtarna som står skrivna på min LW-tröja live.
Johan har sett Anna Ternheim uppträda 3 gånger...Johan kanske är lite kåt på henne?
TACK LINKÖPING!
TACK WINNERBÄCK&HOVET!
TACK ERIK!
TACK IDIOT-SOM-PAJADE-ESSINGEBRON! (ironi)
Stackars människor...
Igår kom den.
Avin.
"Paketet är för stort för att levereras till brevlådan, hämtas ut på Olles Kiosk, Viksjö Centrum"
Jag gick dit.
Sa "tja" och gav Olle (om han nu heter Olle, få med hans utseende gör ju det)
Han gick iväg en stund.
Jag lade särskilt märke till att det bakom disk fanns två IKEA-hyllor fyllda med paket från H&M.
Var det kanske hit alla de miljoner kinesiska plaggen som inte släpptes in i EU fraktades?
Hur som helst kom "Olle" tillbaka minuten senare.
"Varsågod"
"Tack"
Gick hem med raska steg.
Klippte av de två svarta remmarna och öppnade kartongen.
Där låg den.
Signerad "Lars Winnerbäck 2005, 801"
Titeln "Stackars hela Sverige" på en dubbel-LP på vinyl var skriven vitt på svart.
Framsidan pryds av en bild på Linköpings-sonen själv, iförd bl.a. ett par svarta converse-skor.
Nu är hela albumet inspelat både som mp3 i iTunes och dels på CD.
Först spelades albumet in på gamla datorn här hemma, sen delade man upp filerna till olika låtar och sedan konverterades de till mp3-format.
Imorron ska det lyssnas i bilen.
Inför min stundande Linköpingsresa imorgon har jag köpt lite saker att ha på smörgåsar, smörgåsar och lite CloettaCenter (ni kan ju fundera en stund över den symboliken...till godiset alltså...inte smörgåsarna).
Vi åker runt 13-tiden från Barkarby.
Ska packa lite ikväll.
IMORRON ÅKER JAG IFRÅN DEN HÄR STAN!!!
Stod i City idag att Bob Dylans konsert i Globen hade varit lika underhållande som AIK Hockey (och av stämningen att döma verkade det inte syfta på något positivt).
Men min kära jungfru Maria sa det väl bäst när hon sa att hon tyckte City var en totalt värdelös tidning som inte ens duger som skithuspapper.
En tidning som sågar Dylan och Kent är antingen skriven av döva eller grymt misstolkad.
Jag tror på det förstnämnda alternativet.
Är ni med på att samla ihop några dussin exemplar av City och bränna dem på plattan?
Vi sätter upp ett plakat också.
"Är du också trött på alla skräptidningar? Bränn dem här!"
Sen bränner vi Citys VD på bål.
Ingen jävlas med Kent!!!...eller Dylan!!!
Avin.
"Paketet är för stort för att levereras till brevlådan, hämtas ut på Olles Kiosk, Viksjö Centrum"
Jag gick dit.
Sa "tja" och gav Olle (om han nu heter Olle, få med hans utseende gör ju det)
Han gick iväg en stund.
Jag lade särskilt märke till att det bakom disk fanns två IKEA-hyllor fyllda med paket från H&M.
Var det kanske hit alla de miljoner kinesiska plaggen som inte släpptes in i EU fraktades?
Hur som helst kom "Olle" tillbaka minuten senare.
"Varsågod"
"Tack"
Gick hem med raska steg.
Klippte av de två svarta remmarna och öppnade kartongen.
Där låg den.
Signerad "Lars Winnerbäck 2005, 801"
Titeln "Stackars hela Sverige" på en dubbel-LP på vinyl var skriven vitt på svart.
Framsidan pryds av en bild på Linköpings-sonen själv, iförd bl.a. ett par svarta converse-skor.
Nu är hela albumet inspelat både som mp3 i iTunes och dels på CD.
Först spelades albumet in på gamla datorn här hemma, sen delade man upp filerna till olika låtar och sedan konverterades de till mp3-format.
Imorron ska det lyssnas i bilen.
Inför min stundande Linköpingsresa imorgon har jag köpt lite saker att ha på smörgåsar, smörgåsar och lite CloettaCenter (ni kan ju fundera en stund över den symboliken...till godiset alltså...inte smörgåsarna).
Vi åker runt 13-tiden från Barkarby.
Ska packa lite ikväll.
IMORRON ÅKER JAG IFRÅN DEN HÄR STAN!!!
Stod i City idag att Bob Dylans konsert i Globen hade varit lika underhållande som AIK Hockey (och av stämningen att döma verkade det inte syfta på något positivt).
Men min kära jungfru Maria sa det väl bäst när hon sa att hon tyckte City var en totalt värdelös tidning som inte ens duger som skithuspapper.
En tidning som sågar Dylan och Kent är antingen skriven av döva eller grymt misstolkad.
Jag tror på det förstnämnda alternativet.
Är ni med på att samla ihop några dussin exemplar av City och bränna dem på plattan?
Vi sätter upp ett plakat också.
"Är du också trött på alla skräptidningar? Bränn dem här!"
Sen bränner vi Citys VD på bål.
Ingen jävlas med Kent!!!...eller Dylan!!!
Fall in debt to alcohol and ciggrates and Mary Jane, to keep me insane...
Idag hittade jag en sida på nätet som hade texterna till GreenDays "American Idiot".
Detta ger ett nyfunnet djup i det albumet, varpå "Jesus of suburbia" härmed utses till dagens låt.
Det lilla punkbandet från USA har gjort ett av de bättre albumen jag hört, och jag plågar mig själv över att jag inte äger ett exemplar.
Albumet är rena rama orgasmen för Bush-hatare world-wide.
Jesus of suburbia börjar med:
I'm the son of rage and love, the Jesus of suburbia.
Och en bit in i låten kommer:
We are the kids of war and peace, from Anaheim to the Middleeast.
We are the stories and deciples of the Jesus of suburbia.
Och slutar med:
I leave behind this hurricane of fucking lies
I lost my faith to this town that don't exist so i run away to the light of masochists.
"Jesus of suburbia" må vara punk, men är för det inget kort mästerverk.
Nej, långt mästerverk är det.
Dryga nio minuter maler jänkarna på med allt från vrål till gitarrmangel till svordomar.
Att GreenDay nått så enorma framgångar som dom gjort med detta album måste ju bevisa att det finns hopp för mänskligheten.
Jag vidhåller att ett av de största ögonblicken i modern punk-historia var när The Hives - fem Fagersta-pojkar - uppträdde inför kanske 12 000 pers på en MTV-gala förra året.
Hela galan hade dominerats av hiphop och r'nb.
Varenda liten och okänd jävla rappare var närvarande, och de flesta fick pris.
Halvsjaskiga b-skådisar avlöste varandra och publiken jublade hejvilt när nån tog emot ett pris och tackade alla fansen.
Helt plötsligt dyker halva Outkast upp på scen och han säger "let me introduce you to one of my favorite bands - THE HIVES!!!".
Därefter uppstår 2 minuters förvirring i de stackars korkade mainstream-romarnas skallar.
"Men...vadå...jag ville ju se hiphop...nej...hjälp vad är detta?....jag fattar ingenting...dom har ju kläder på sig...jag ville ju se brudar i string som man får när hiphoparna uppträder...ja. menar..dom har ju kostymer på sig...hjälp".
Nu verkar det som om punken hittat sin inkörsport i världen.
Texterna är fortfarande arga och skrivna med visst tänkande, men så genialiskt inbäddade i värsta hitsen.
Vaddå, trodde ni "Holiday" handlade om en campingsemester eller?
"Jesus of suburbia" ska släppas som singel nu.
Då har det släppts fem singlar från det albumet.
American Idiot
Boulevard of broken dreams
Holiday
Wake me up when september ends
Jesus of suburbia
Igår insåg jag att jag troligtvis fötts i fel decennium.
Jag borde fötts 1960 och fått uppleva Ebba Grön, Gyllene Tider och Docent Död vid 19 års ålder.
Ni minns ju den tiden.
När Springsteen rullade runt i Born to run och Darkness on the edge of town.
När man kunde få se Ted, Ledin eller Abba i schlagerfestivalen och inga uppstoppade transor.
Visserligen hade det ju varit en sjuhelvetes oljekris på 80-talet att förmå sig genom, men det är inte därför jag inte skulle byta decennium ändå.
Det är inte kent eller Håkan heller som får mig älska det ljuvliga livet precis före och precis efter millennieskiftet.
Vem fan skulle vilja gå på konsert själv?
Vad gör det för nytta att se världens bästa band om man måste se dom själv?
Nej.
Jag väljer Maria, Martin, Ali, Gurra, Ebba, Johan, Andrea, Tessan, Helena och AW en kväll på Viper framför alla Brucear på Ullevi som helst.
Tänk er ett liv utan Debaser, Virgin Ooze, Whiplashskydd i bilarna, iPods eller bredband.
Ingen Metro på morgonen, varken OC eller Grattis världen, och visst är mobiltelefoner en av världens bästa uppfinningar?
Nej, klaga ALDRIG över era liv.
Man är den man är, och skulle man försöka vara nån annan skulle saker och ting bara bli värre.
Nu ska jag bädda sängen så jag har nåt att sova på inatt.
Under tiden kan ju ni människor roa er med att gissa vilket album jag kommer lyssna på på bussen imorron...
Detta ger ett nyfunnet djup i det albumet, varpå "Jesus of suburbia" härmed utses till dagens låt.
Det lilla punkbandet från USA har gjort ett av de bättre albumen jag hört, och jag plågar mig själv över att jag inte äger ett exemplar.
Albumet är rena rama orgasmen för Bush-hatare world-wide.
Jesus of suburbia börjar med:
I'm the son of rage and love, the Jesus of suburbia.
Och en bit in i låten kommer:
We are the kids of war and peace, from Anaheim to the Middleeast.
We are the stories and deciples of the Jesus of suburbia.
Och slutar med:
I leave behind this hurricane of fucking lies
I lost my faith to this town that don't exist so i run away to the light of masochists.
"Jesus of suburbia" må vara punk, men är för det inget kort mästerverk.
Nej, långt mästerverk är det.
Dryga nio minuter maler jänkarna på med allt från vrål till gitarrmangel till svordomar.
Att GreenDay nått så enorma framgångar som dom gjort med detta album måste ju bevisa att det finns hopp för mänskligheten.
Jag vidhåller att ett av de största ögonblicken i modern punk-historia var när The Hives - fem Fagersta-pojkar - uppträdde inför kanske 12 000 pers på en MTV-gala förra året.
Hela galan hade dominerats av hiphop och r'nb.
Varenda liten och okänd jävla rappare var närvarande, och de flesta fick pris.
Halvsjaskiga b-skådisar avlöste varandra och publiken jublade hejvilt när nån tog emot ett pris och tackade alla fansen.
Helt plötsligt dyker halva Outkast upp på scen och han säger "let me introduce you to one of my favorite bands - THE HIVES!!!".
Därefter uppstår 2 minuters förvirring i de stackars korkade mainstream-romarnas skallar.
"Men...vadå...jag ville ju se hiphop...nej...hjälp vad är detta?....jag fattar ingenting...dom har ju kläder på sig...jag ville ju se brudar i string som man får när hiphoparna uppträder...ja. menar..dom har ju kostymer på sig...hjälp".
Nu verkar det som om punken hittat sin inkörsport i världen.
Texterna är fortfarande arga och skrivna med visst tänkande, men så genialiskt inbäddade i värsta hitsen.
Vaddå, trodde ni "Holiday" handlade om en campingsemester eller?
"Jesus of suburbia" ska släppas som singel nu.
Då har det släppts fem singlar från det albumet.
American Idiot
Boulevard of broken dreams
Holiday
Wake me up when september ends
Jesus of suburbia
Igår insåg jag att jag troligtvis fötts i fel decennium.
Jag borde fötts 1960 och fått uppleva Ebba Grön, Gyllene Tider och Docent Död vid 19 års ålder.
Ni minns ju den tiden.
När Springsteen rullade runt i Born to run och Darkness on the edge of town.
När man kunde få se Ted, Ledin eller Abba i schlagerfestivalen och inga uppstoppade transor.
Visserligen hade det ju varit en sjuhelvetes oljekris på 80-talet att förmå sig genom, men det är inte därför jag inte skulle byta decennium ändå.
Det är inte kent eller Håkan heller som får mig älska det ljuvliga livet precis före och precis efter millennieskiftet.
Vem fan skulle vilja gå på konsert själv?
Vad gör det för nytta att se världens bästa band om man måste se dom själv?
Nej.
Jag väljer Maria, Martin, Ali, Gurra, Ebba, Johan, Andrea, Tessan, Helena och AW en kväll på Viper framför alla Brucear på Ullevi som helst.
Tänk er ett liv utan Debaser, Virgin Ooze, Whiplashskydd i bilarna, iPods eller bredband.
Ingen Metro på morgonen, varken OC eller Grattis världen, och visst är mobiltelefoner en av världens bästa uppfinningar?
Nej, klaga ALDRIG över era liv.
Man är den man är, och skulle man försöka vara nån annan skulle saker och ting bara bli värre.
Nu ska jag bädda sängen så jag har nåt att sova på inatt.
Under tiden kan ju ni människor roa er med att gissa vilket album jag kommer lyssna på på bussen imorron...
Ku Klux Kopieringsskydd
Album jag inte får in i iPoden pga kopieringsskydd:
No time for us - Broder Daniel
Cruel Town - Broder Daniel
In lust we trust - The Ark
GT25 Live! - Gyllene Tider
Midnight prayer - Bad Cash Quartet
Klassiska mästerverk - Magnus Uggla
Living in America - The Sounds
Bring 'em in - Mando Diao
När min dator drabbats av XP-brandväggen som blockar allt och INTE går att stänga av eller avinstallera fungerar in DC++ och det blir omöjligt att ladda hem albumen och lägg in dom den vägen.
Jag citerar min käre vän Martin: FY!
Nu har jag höga förväntingar på Gessle, Thåström och Kent.
Är det kopieringsskydd på dom också hänger jag mig ute i trädgården.
Då måste man ju fylla mp3-spelaren med äldre grejjer, som Depeche och U2.
Heja Lisa M, Kent och Winnerbäck som inte tror på kopieringskydd.
Vinyl blir svårt att få in i iPoden...vi får se...skivan ska komma på måndag (imorron)
No time for us - Broder Daniel
Cruel Town - Broder Daniel
In lust we trust - The Ark
GT25 Live! - Gyllene Tider
Midnight prayer - Bad Cash Quartet
Klassiska mästerverk - Magnus Uggla
Living in America - The Sounds
Bring 'em in - Mando Diao
När min dator drabbats av XP-brandväggen som blockar allt och INTE går att stänga av eller avinstallera fungerar in DC++ och det blir omöjligt att ladda hem albumen och lägg in dom den vägen.
Jag citerar min käre vän Martin: FY!
Nu har jag höga förväntingar på Gessle, Thåström och Kent.
Är det kopieringsskydd på dom också hänger jag mig ute i trädgården.
Då måste man ju fylla mp3-spelaren med äldre grejjer, som Depeche och U2.
Heja Lisa M, Kent och Winnerbäck som inte tror på kopieringskydd.
Vinyl blir svårt att få in i iPoden...vi får se...skivan ska komma på måndag (imorron)
Gubben Noak, Gubben Noak
Tänkte bara sticka in så här på kvällen och säga att The Ark ibland känns som världens bästa rockband.
Stundtals är det som om dom står över både U2, Kent och Mando Diao.
Fast dom envisas ju med att släppa sina album samma år som kent och Håkan Hellström (2000, 2002 och 2005).
Borde försöka se en konsert med dom nån gång när dom kommer till stan.
Disease är ju faktiskt en sjukt vacker låt (med Helena Josefsson på kör).
Stundtals är det som om dom står över både U2, Kent och Mando Diao.
Fast dom envisas ju med att släppa sina album samma år som kent och Håkan Hellström (2000, 2002 och 2005).
Borde försöka se en konsert med dom nån gång när dom kommer till stan.
Disease är ju faktiskt en sjukt vacker låt (med Helena Josefsson på kör).
Fra Norge
Jag är på Debaser med ditt ex, men det är inget mellan oss. Vi bara lallar runt på Karl Johan och jag behövde komma loss.
På onsdag ska jag till Linköping.
Med lite tur kanske resan kan mäta sig med den 29:e maj i våras då det var Popaganda-festival i Frescati.
Men det kräver ju att konserten och allt annat runt om slår alla rekord.
Vad man vet på förhand är att LW&Hovet är grymma samt att Erik (som vi ska bo hos) är en vän som man inte sett till på länge.
Vi vet också att en av oss ska dö unga.
Vi ska alla en gång dö.
Insåg idag att jag aldrig sett en Håkan-konsert, bara metro-galan.
Men det har kommit saker ivägen hela tiden.
Brudar i converseskor t.ex., som man aldrig säger nej till.
Det vore ju helgerån, gubevars.
Hadé hadé...
På onsdag ska jag till Linköping.
Med lite tur kanske resan kan mäta sig med den 29:e maj i våras då det var Popaganda-festival i Frescati.
Men det kräver ju att konserten och allt annat runt om slår alla rekord.
Vad man vet på förhand är att LW&Hovet är grymma samt att Erik (som vi ska bo hos) är en vän som man inte sett till på länge.
Vi vet också att en av oss ska dö unga.
Vi ska alla en gång dö.
Insåg idag att jag aldrig sett en Håkan-konsert, bara metro-galan.
Men det har kommit saker ivägen hela tiden.
Brudar i converseskor t.ex., som man aldrig säger nej till.
Det vore ju helgerån, gubevars.
Hadé hadé...
Mitt CV
Hej!
Joakim heter jag och bor i Järfälla ungefär 2 mil nordväst om Sthlm Centrum. Jag är trevlig, mestadels glad och utåtriktad (åtminstone en kroppsdel). Jag gillar mysiga hemmakvällar och långa promenader i höstsolens ljus. Fick jag välja skulle jag egentligen fötts som pygmé i Afrika, eftersom de verkar slippa allt tjat om Riemann-integraler och gay-rykten.
Jag är singel och bedövar ensamheten med musik när det känns tungt. Detta har lett till ett alldeles extremt beroende av svensk pop. Är jag utan P3 Svea eller min iPod i mer än 2 timmar blir jag lätt lite disträ och kan börja nynna på allt från Aaron Carter till Östen me’ resten mitt i allt.
Utbildning:
Naturvetenskap med inriktning på musik vid Jakobsbergs NT-Gymnasium, Stockholm
Studerar just nu Meteorologi, första året, vid Stockholms Universitet
Språkkunskaper:
Förutom svenska, även mycket god förståelse och uttrycksförmåga i engelska. Kan hanka mig fram på tyska och kan beställa öl och säga ”jag älskar dig” på fler språk du har fingrar.
Tidigare arbeten:
Golfvärd på Norrfällsvikens Golfklubb, sommaren 2003, 2004 och 2005.
Byfåne i Viksjö, Järfälla, 1992-2005
Övriga färdigheter:
Innehar B-körkort
Kan vid behov analysera och tolka kents och lars winnerbäcks texter djupt
Hög alkoholtolerans
Helt straight
Söker jobb i stil med: Bör undvika jobb i stil med:
Skivhandlare Skidlärare som leder folk nedför Väggen
Svart-taxi-förare Jurist
Postsorterare Frisör
Matematik-lärare Dataprogrammerare
Referenser:
Inger Kateby Andréa Fors
Tokiga-norrlandsgatan 43A Gud-vet-vad-gatan-heter-tror-det-var-28B
175 64 JÄRFÄLLA xxx xx SUNDBYBERG
Martin Fahlén Polkis-Maria
Hemliga gatan Röda torget 1
175 52 JÄRFÄLLA MOSKVA
Rockbjörnen 2006
Så här borde det se ut på Rockbjörnen 2006:
Årets svenska låt: Stort liv - Lars Winnerbäck
Årets svenska album: Du&Jag Döden - Kent
Årets svenska manliga: Håkan Hellström
Årets svenska kvinnliga: Anna Ternheim (bara så inte Robyn får det)
Årets utländska låt: City of blinding lights - U2
Årets utländska album: American Idiot - GreenDay
Årets utländska manliga: Bruce Springsteen
Årets utländska kvinnliga: <ingen värdig vinnare>
Årets nykomling: Johnossi
Lägg sedan märke till att Per Gessle (sveriges i särklass bäste popartist) och Thåström (sveriges i särklass bäste punkartist) nog har något att säga, liksom många andra artister (svenska och utländska) som släpper album nu i höst/vinter.
Tycker att Cardigans "I need some fine wine..." är bäst just nu...men jag unnar verkligen LW ett pris.
U2:s "How to dismantle..." kan man ju diskutera som årets utländska album eftersom det faktiskt släpptes innan förra galan och därför inte borde få nomineras i år. Om nu det skulle ske är det hårfint mellan det albumet och GreenDay.
Det finns många andra som förtjänar pris för sina insatser i år också, som exempelvis Timbuktu (världens bäste hiphopare i mina ögon), The Ark eller varför inte Coldplay, men i 2005 års konkurrens går det bara inte.
Johnossi som årets nykomling känns ju självklart. Med ett självbetitlat album och en underbar konsert på popaganda i våras är jag fast. Hade Peggy Lejonhjärta inte spelat på 20+ ställen kanske det hade sett annorlunda ut.
Det borde införas följande priser och dessa bör tilldelas följande:
Årets svenska live: Kent - Turne #19
Årets svenska samlingsalbum: No time for us 1989-2004 - Broder Daniel
Årets svenska hiphop: Timbuktu
Årets svenska låtskrivare: Joakim Berg
Årets överraskning: Caesars Palace byter namn till Casears
Årets besvikelse: The Hives konsert på Münchenbryggeriet som aldrig blev av pga. att Chris Dangerous blev förkyld.
Men som sagt: Det är MÅNGA fler artister och band som ska säga sitt innan januari kommer...
Årets svenska låt: Stort liv - Lars Winnerbäck
Årets svenska album: Du&Jag Döden - Kent
Årets svenska manliga: Håkan Hellström
Årets svenska kvinnliga: Anna Ternheim (bara så inte Robyn får det)
Årets utländska låt: City of blinding lights - U2
Årets utländska album: American Idiot - GreenDay
Årets utländska manliga: Bruce Springsteen
Årets utländska kvinnliga: <ingen värdig vinnare>
Årets nykomling: Johnossi
Lägg sedan märke till att Per Gessle (sveriges i särklass bäste popartist) och Thåström (sveriges i särklass bäste punkartist) nog har något att säga, liksom många andra artister (svenska och utländska) som släpper album nu i höst/vinter.
Tycker att Cardigans "I need some fine wine..." är bäst just nu...men jag unnar verkligen LW ett pris.
U2:s "How to dismantle..." kan man ju diskutera som årets utländska album eftersom det faktiskt släpptes innan förra galan och därför inte borde få nomineras i år. Om nu det skulle ske är det hårfint mellan det albumet och GreenDay.
Det finns många andra som förtjänar pris för sina insatser i år också, som exempelvis Timbuktu (världens bäste hiphopare i mina ögon), The Ark eller varför inte Coldplay, men i 2005 års konkurrens går det bara inte.
Johnossi som årets nykomling känns ju självklart. Med ett självbetitlat album och en underbar konsert på popaganda i våras är jag fast. Hade Peggy Lejonhjärta inte spelat på 20+ ställen kanske det hade sett annorlunda ut.
Det borde införas följande priser och dessa bör tilldelas följande:
Årets svenska live: Kent - Turne #19
Årets svenska samlingsalbum: No time for us 1989-2004 - Broder Daniel
Årets svenska hiphop: Timbuktu
Årets svenska låtskrivare: Joakim Berg
Årets överraskning: Caesars Palace byter namn till Casears
Årets besvikelse: The Hives konsert på Münchenbryggeriet som aldrig blev av pga. att Chris Dangerous blev förkyld.
Men som sagt: Det är MÅNGA fler artister och band som ska säga sitt innan januari kommer...
Permanent penis-enlarger for people with converse-shoes...
Nu får det FANIMEJ vara nog!
Jag står inte ut med alla creepy mail om penisförstoring, billiga läkemedel och andra amerikanska påhitt.
Jag funderar på att börja svara på mailen och skriva nåt i stil med att dom ska sluta annars skickar jag Irshad på dom, men hur säger man det på engelska?
Men ibland får man ju bra mail också.
"Andréas 18-årsdag", "Tack för din beställning från cdon.com" och så vidare slår ju aldrig fel.
Snart kommer min vinyl-skiva, sen kommer Andreas födelsedag, sen kommer kents ep, sen kommer Gessles album och sen kan jag nog dö lycklig.
Idag undrade Maria (vän med converseskor) om jag kunde ta med affischen till henne.
För er som inte känner till det har jag rest land&rike runt (eller iaf tagit tunnelbanan till Fridhemsplan och gått hela vägen till Karlberg) för att få tag på en affisch till Bob Dylans konsert i Globen nu på måndag.
Jag svarade att jag skulle "ta ärendet under noggrant övervägande och diskutera det med mina advokater och rådgivare", ty med extra vikt drar bilen mer soppa, och bensin är dyrt nuförtiden.
Men jag är ju, som jag kanske redan sagt, svag för brudar i converseskor så jag gör väl som hon säger.
Det är säkert av den anledningen som Felicia Isola kommer till, för att jag inte kan säga nej till brudar i converseskor.
Om ni inte vet hela "Felicia Isola"-historien är det lika bra att inte bry er, det är alldeles för invecklat för att förklaras.
Har börjat på den andra Douglas Adams-boken nu.
Lite skum, lite märklig och lite svårbegriplig.
Men så är det ju med att på engelska.
Peas out, brother!
Jag står inte ut med alla creepy mail om penisförstoring, billiga läkemedel och andra amerikanska påhitt.
Jag funderar på att börja svara på mailen och skriva nåt i stil med att dom ska sluta annars skickar jag Irshad på dom, men hur säger man det på engelska?
Men ibland får man ju bra mail också.
"Andréas 18-årsdag", "Tack för din beställning från cdon.com" och så vidare slår ju aldrig fel.
Snart kommer min vinyl-skiva, sen kommer Andreas födelsedag, sen kommer kents ep, sen kommer Gessles album och sen kan jag nog dö lycklig.
Idag undrade Maria (vän med converseskor) om jag kunde ta med affischen till henne.
För er som inte känner till det har jag rest land&rike runt (eller iaf tagit tunnelbanan till Fridhemsplan och gått hela vägen till Karlberg) för att få tag på en affisch till Bob Dylans konsert i Globen nu på måndag.
Jag svarade att jag skulle "ta ärendet under noggrant övervägande och diskutera det med mina advokater och rådgivare", ty med extra vikt drar bilen mer soppa, och bensin är dyrt nuförtiden.
Men jag är ju, som jag kanske redan sagt, svag för brudar i converseskor så jag gör väl som hon säger.
Det är säkert av den anledningen som Felicia Isola kommer till, för att jag inte kan säga nej till brudar i converseskor.
Om ni inte vet hela "Felicia Isola"-historien är det lika bra att inte bry er, det är alldeles för invecklat för att förklaras.
Har börjat på den andra Douglas Adams-boken nu.
Lite skum, lite märklig och lite svårbegriplig.
Men så är det ju med att på engelska.
Peas out, brother!
Internationella fjortisdagen, då vinyl-skivorna kom tillbaka
Idag sitter jag och vill bara dö.
Inte för att livet känns jobbigt, eller så.
Jag har spelat innebandy igen.
Begriper inte varför man tränar.
Det gör ont när man gör det och det gör ont efteråt.
Men när man har sett på tjock-teven så får man ju lite ångest och börjar få mardrömmar om hur smällfet och hemsk man kan bli om man inte tar hand om kroppen.
Därför knaprar jag i mig morötter och kutar nån mil i veckan.
Bara för att inte hamna i tjock-teven.
Hemska fjortisar.
Dessa Darin-älskande brudar med stringen uppe vid revbenen och smink så det snart täcker HELA näsan.
Ingen vet egentligen vad fjortis-tjejerna pratar om.
En vanlig människa kan inte begripa ett enda ord, och språkforskare kallar deras konversationer för "osammanhängande".
Fjortisarna vet inte hur världen ser ut.
De vill inte veta heller.
De har precis vunnit den 14 år långa kampen att bli av med barn-stämpeln.
Fjortisarna visar sin nyfunna vuxenhet med att dricka 3,5:or vid Jakobsbergs Kvarn i Stockholm på Valborgskvällarna.
Fjortisar (både killar och tjejer) skryter hejvilt om sina sexuella bravader (?), hur fantastiskt balla dom är och vilka krogar dom varit inne på.
Alltihop är ju, självklart, lögner...men det vet inte fjortisens fjortis-polare.
Men jag är stolt, för min syster är 15 och har passerat den där fjortis-tiden för LÄNGESEN!
Dagens låt heter "Städer när jag blöder" och är gjord av Rågsveds-sonen Thåström.
Punken är INTE död än.
Snart kommer "Skebokvarnsvägen 209".
Igår beställde jag mitt ex av Lars Winnerbäcks "Stackars hela Sverige".
Det är en live-skiva inspelad 2004, på...håll i hatten nu....vinyl.
Jag har köpt en vinyl-skiva!
Men jag ska väl försöka spela över den till CD, Kassett och MP3.
Läste idag om en Maria som var så överlycklig.
Hon hade träffat sin drömprins, väntade barn och verkade så där allmänt uppåt.
Men jag sörjer inte över att jag saknar sånt.
Bortsett från att både min sexuella läggning och kroppsbyggnad omöjliggör sånt, beror det på att jag trivs med 19-årskapet.
Man är gammal nog för att få köra bil och dricka sprit (och tillräckligt pålitlig för att folk ska köpa ut på systemet).
Man är tillräckligt "nära döden" för att bli nekad lumpen (härligt!) men tillräckligt långt ifrån för att kunna bli ihoptryckt av 10 000 pers i ett tält fyllt med grusdamm och överleva.
Men men.
Även jag ska väl till slut fastna i vuxen-träsket.
Man inbillar sig ju att ens liv kommer bli helt världunikt eftersom MIN TJEJ kommer vara 10 gånger härligare än alla andra och MIN LÄGENHET kommer vara snyggare än alla andras.
Men en dag kommer allt sluta med att man sitter och sjunger kents "Visslaren" för sig själv:
Jag sparar allt du slänger, allt det fula som berör.
Det har blivit svårare att laga det du förstör.
Du har blivit lättantändlig, du bränner allt du rör.
Jag har blivit äldre, saknar glöd. Men det rår jag inte för.
Det är bara minnen för livet.
Du tar allting för givet.
8 miljoner i förmögenhet för Jocke Berg?!
Den karln förtjänar ju minst 747 miljoner!
Inte för att livet känns jobbigt, eller så.
Jag har spelat innebandy igen.
Begriper inte varför man tränar.
Det gör ont när man gör det och det gör ont efteråt.
Men när man har sett på tjock-teven så får man ju lite ångest och börjar få mardrömmar om hur smällfet och hemsk man kan bli om man inte tar hand om kroppen.
Därför knaprar jag i mig morötter och kutar nån mil i veckan.
Bara för att inte hamna i tjock-teven.
Hemska fjortisar.
Dessa Darin-älskande brudar med stringen uppe vid revbenen och smink så det snart täcker HELA näsan.
Ingen vet egentligen vad fjortis-tjejerna pratar om.
En vanlig människa kan inte begripa ett enda ord, och språkforskare kallar deras konversationer för "osammanhängande".
Fjortisarna vet inte hur världen ser ut.
De vill inte veta heller.
De har precis vunnit den 14 år långa kampen att bli av med barn-stämpeln.
Fjortisarna visar sin nyfunna vuxenhet med att dricka 3,5:or vid Jakobsbergs Kvarn i Stockholm på Valborgskvällarna.
Fjortisar (både killar och tjejer) skryter hejvilt om sina sexuella bravader (?), hur fantastiskt balla dom är och vilka krogar dom varit inne på.
Alltihop är ju, självklart, lögner...men det vet inte fjortisens fjortis-polare.
Men jag är stolt, för min syster är 15 och har passerat den där fjortis-tiden för LÄNGESEN!
Dagens låt heter "Städer när jag blöder" och är gjord av Rågsveds-sonen Thåström.
Punken är INTE död än.
Snart kommer "Skebokvarnsvägen 209".
Igår beställde jag mitt ex av Lars Winnerbäcks "Stackars hela Sverige".
Det är en live-skiva inspelad 2004, på...håll i hatten nu....vinyl.
Jag har köpt en vinyl-skiva!
Men jag ska väl försöka spela över den till CD, Kassett och MP3.
Läste idag om en Maria som var så överlycklig.
Hon hade träffat sin drömprins, väntade barn och verkade så där allmänt uppåt.
Men jag sörjer inte över att jag saknar sånt.
Bortsett från att både min sexuella läggning och kroppsbyggnad omöjliggör sånt, beror det på att jag trivs med 19-årskapet.
Man är gammal nog för att få köra bil och dricka sprit (och tillräckligt pålitlig för att folk ska köpa ut på systemet).
Man är tillräckligt "nära döden" för att bli nekad lumpen (härligt!) men tillräckligt långt ifrån för att kunna bli ihoptryckt av 10 000 pers i ett tält fyllt med grusdamm och överleva.
Men men.
Även jag ska väl till slut fastna i vuxen-träsket.
Man inbillar sig ju att ens liv kommer bli helt världunikt eftersom MIN TJEJ kommer vara 10 gånger härligare än alla andra och MIN LÄGENHET kommer vara snyggare än alla andras.
Men en dag kommer allt sluta med att man sitter och sjunger kents "Visslaren" för sig själv:
Jag sparar allt du slänger, allt det fula som berör.
Det har blivit svårare att laga det du förstör.
Du har blivit lättantändlig, du bränner allt du rör.
Jag har blivit äldre, saknar glöd. Men det rår jag inte för.
Det är bara minnen för livet.
Du tar allting för givet.
8 miljoner i förmögenhet för Jocke Berg?!
Den karln förtjänar ju minst 747 miljoner!
Allting räknas
Har lyssnat på "Everything counts" av Depeche Mode nu igen.
Rekommenderar den starkt.
7 minuter och 19 sekunders himmelrike.
Lyssna och döm själv!
Rekommenderar den starkt.
7 minuter och 19 sekunders himmelrike.
Lyssna och döm själv!
CD+Download+Fotboll
Herregud!
Jag tror kent är nyskapande och originella.
Jag tror dom har kommit på nåt som ingen annan testat förr.
Köper man "The hjärta och smärta ep" via cdon.com får man ladda hem den gratis.
Är inte det grymt fiffigt?
Man slipper tanka hem den via DC++, eller bryta på kopieringsskyddet (som alla finnar hatar).
Tänk om det vore samma sak med Broder Daniels "No time for us".
Den kommer man aldrig få in i iPoden.
Jag sitter och pluggar matte nu.
Som ni märker går det jättebra.
Mina vänner i converseskor läser Matte C nu.
Undrar hur det går för dom.
Vid första anblick kanske limes och logaritmer känns svårt.
Men lossnar nog för dom.
Idag mötte jag en man vid universitetet som stod och försökte få folk att ansluta sig till hans religion.
Det var nåt med buddhism, kristendom och en massa möten.
Jag slängde den lappen 20 meter senare.
Jag är ju kent-anhängare.
Vi tror på femenigheten, eskilstuna som mekka och den vita tigern som det allra heligaste.
Kevlarsjälen och Jesus som en yuppie-nisse med en BMW Z3 och ett hus i Saint Tropez.
Vårt gyllene snitt är 747.
Vi hävdar att SOCKER är EN HIMMELSK DROG som finns i KRÄM.
Att FRANK står under RÖDLJUSEN vid PALACE&MAIN och sjunger OM GYLLENE ÅR och COWBOYS & INDIANER i en sång för vår ELITE.
Vi dyrkar Livräddaren (Jocke), Beskyddaren (Sami), Klåparen (Martin), Visslaren (Markus) och Den osynlige mannen (Harri).
"Det finns ingen Gud i världen som kan ge dig något svar, förutom: Vi ska alla en gång dö".
Jag skrev ett helt svenska-arbete om det där en gång.
Angående fotbolls-VM-kvalet.
"Jag brukar ju sällan ta ut segrar i förskott, men jag hävdar att guldet redan är vårt".
Så lät det teverutan 2003 när Jörgen Brink hade ynka 2 kilometer kvar på sista stafett-sträckan i skid-vm.
Vi minns ju alla hur bombsäkert det var att han skulle vinna.
Vi minns också hur Norges Tomas Alsgaard och tysken Axel Teichmann drog förbi honom som ingenting och det slutade med svenskt brons.
Så jag varken säger eller skriver nånting.
Kunde vi slå ut Argentina i VM 2002 och Italien i EM 2004 kan vi förlora mot Island och Tjeckien kan säkert slå Finland med 10-0 om det är det som krävs för att säkra VM-platsen.
Tror ni Koller, Baros och pojkarna har gett upp?
Nej.
Jag tror nästan att vi missar denna chans.
När t.o.m. Lagerbäck säger att det är lugnt bådar det illa.
PS. Svennis sa igår att England är ett av de fem-sex länder som kan vinna VM. Men enligt Paolo Roberto är ju Sverige chanslösa, trots att vi inte förlorat mot England sedan 1969. Nån av dom ljuger nog.
Jag tror kent är nyskapande och originella.
Jag tror dom har kommit på nåt som ingen annan testat förr.
Köper man "The hjärta och smärta ep" via cdon.com får man ladda hem den gratis.
Är inte det grymt fiffigt?
Man slipper tanka hem den via DC++, eller bryta på kopieringsskyddet (som alla finnar hatar).
Tänk om det vore samma sak med Broder Daniels "No time for us".
Den kommer man aldrig få in i iPoden.
Jag sitter och pluggar matte nu.
Som ni märker går det jättebra.
Mina vänner i converseskor läser Matte C nu.
Undrar hur det går för dom.
Vid första anblick kanske limes och logaritmer känns svårt.
Men lossnar nog för dom.
Idag mötte jag en man vid universitetet som stod och försökte få folk att ansluta sig till hans religion.
Det var nåt med buddhism, kristendom och en massa möten.
Jag slängde den lappen 20 meter senare.
Jag är ju kent-anhängare.
Vi tror på femenigheten, eskilstuna som mekka och den vita tigern som det allra heligaste.
Kevlarsjälen och Jesus som en yuppie-nisse med en BMW Z3 och ett hus i Saint Tropez.
Vårt gyllene snitt är 747.
Vi hävdar att SOCKER är EN HIMMELSK DROG som finns i KRÄM.
Att FRANK står under RÖDLJUSEN vid PALACE&MAIN och sjunger OM GYLLENE ÅR och COWBOYS & INDIANER i en sång för vår ELITE.
Vi dyrkar Livräddaren (Jocke), Beskyddaren (Sami), Klåparen (Martin), Visslaren (Markus) och Den osynlige mannen (Harri).
"Det finns ingen Gud i världen som kan ge dig något svar, förutom: Vi ska alla en gång dö".
Jag skrev ett helt svenska-arbete om det där en gång.
Angående fotbolls-VM-kvalet.
"Jag brukar ju sällan ta ut segrar i förskott, men jag hävdar att guldet redan är vårt".
Så lät det teverutan 2003 när Jörgen Brink hade ynka 2 kilometer kvar på sista stafett-sträckan i skid-vm.
Vi minns ju alla hur bombsäkert det var att han skulle vinna.
Vi minns också hur Norges Tomas Alsgaard och tysken Axel Teichmann drog förbi honom som ingenting och det slutade med svenskt brons.
Så jag varken säger eller skriver nånting.
Kunde vi slå ut Argentina i VM 2002 och Italien i EM 2004 kan vi förlora mot Island och Tjeckien kan säkert slå Finland med 10-0 om det är det som krävs för att säkra VM-platsen.
Tror ni Koller, Baros och pojkarna har gett upp?
Nej.
Jag tror nästan att vi missar denna chans.
När t.o.m. Lagerbäck säger att det är lugnt bådar det illa.
PS. Svennis sa igår att England är ett av de fem-sex länder som kan vinna VM. Men enligt Paolo Roberto är ju Sverige chanslösa, trots att vi inte förlorat mot England sedan 1969. Nån av dom ljuger nog.
Hrvatska
Snälle Melle tar bollen med handen.
Solklar straff!
Miljoner svenskar skriker, spelarna på planen blir hysteriska.
Men Lagerbäck tar sakta upp PÄRMEN och skriver "56' - straff" och sen är det nog med det.
Eller när Zlatan klackar in bollen över Vieri till 1-1 i EM:s läckraste match.
Tommy vrålar, springer och kramar allt som rör sig eller står still.
Lasse Liten tar upp pärmen.
"88' - mål, Sverige" och bredvid Z. Ibrahimovic sätts ett streck i kanten.
Men ni ska få se.
Världen ska få se när den magiska PÄRMEN tar Sverige till semifinal nästa år.
Då är jag på plats.
Tillsammans med mina vänner och tusentals andra svenskar.
Dock förlorar vi semifinalen mot Tyskland med 2-0 och bronsmatchen avgörs i 74:e minuten när Tjeckiens Jan Koller nickar in bollen bakom chanslöse Isaksson.
Väl mött på Olympiastadion i München nästa år.
Vi kanske kan ta en öl och snacka bloggar efter förlusten?
Solklar straff!
Miljoner svenskar skriker, spelarna på planen blir hysteriska.
Men Lagerbäck tar sakta upp PÄRMEN och skriver "56' - straff" och sen är det nog med det.
Eller när Zlatan klackar in bollen över Vieri till 1-1 i EM:s läckraste match.
Tommy vrålar, springer och kramar allt som rör sig eller står still.
Lasse Liten tar upp pärmen.
"88' - mål, Sverige" och bredvid Z. Ibrahimovic sätts ett streck i kanten.
Men ni ska få se.
Världen ska få se när den magiska PÄRMEN tar Sverige till semifinal nästa år.
Då är jag på plats.
Tillsammans med mina vänner och tusentals andra svenskar.
Dock förlorar vi semifinalen mot Tyskland med 2-0 och bronsmatchen avgörs i 74:e minuten när Tjeckiens Jan Koller nickar in bollen bakom chanslöse Isaksson.
Väl mött på Olympiastadion i München nästa år.
Vi kanske kan ta en öl och snacka bloggar efter förlusten?
Akne
Idag läste jag om att det i Finland numera är olagligt att bryta mot copy-skyddet på cd-skivor.
Detta innebär att om jag hade hetat Harri Mänty och bott i Åbo hade jag kunnat få böter för att lägga in mitt exemplar av Gessles "Mazarin" i iTunes.
Jag stödjer denna lag till fullo.
Lagen kommer ju innebära att man slipper höra Bomfunk MC eller The Rasmus i iPoden, men fortfarande kan behålla Mats Ronander, Kent och GreenDay.
Jag tycker man ska ta ytterligare ett steg och förbjuda all finsk musik överhuvudtaget.
När det är gjort förbjuder vi all amerikansk r 'n b.
Till slut är det bara indiepopen kvar.
Den 28:e spelar Isolation Years på Universitetet här i Stockholm.
Då ska vi fira denna seger!
Hej hopp, ät mer plopp!
Det här inlägget saknar mening, så öd ingen tid på att försöka hitta nån form av djupare filosofi mellan raderna.
Det är bara det första inlägget.
Så nu vet ni.
Det har kommit en ny helt världsunik bloggare med löpnummer 756.783, och han kommer skapa världshistoria, eller i alla fall ett par goda recept på pastarätter.
Dagens låt heter "The Band" och är gjord av det svenska indiebandet Mando Diao från Borlänge.
I låten sjungs det glada texter om överlagt mord och starksprit.
Lyckligtvis ingenting om dagen efter...
Det är bara det första inlägget.
Så nu vet ni.
Det har kommit en ny helt världsunik bloggare med löpnummer 756.783, och han kommer skapa världshistoria, eller i alla fall ett par goda recept på pastarätter.
Dagens låt heter "The Band" och är gjord av det svenska indiebandet Mando Diao från Borlänge.
I låten sjungs det glada texter om överlagt mord och starksprit.
Lyckligtvis ingenting om dagen efter...